Söndagsintervjun: Jan Stenmark
Stenmark studerar människor som finns
Ett par kramas och kvinnan ser överlycklig ut. Bildtexten lyder: "Jag tyckte att hon överdrev. Hade vi inte haft varandra, så hade vi väl haft några andra". Ett typexempel på Jan Stenmarks speciella humor. Och nu är den Norrköpingsfödde bildkonstnären aktuell med sin nya bok "Människor som finns"".
Sedan debuten 1990 med boken "Detta har hänt" har Jan Stenmark skapat en egen och omisskännlig stil där han sätter absurda och humoristiska texter till gamla bilder från exempelvis veckotidningar. Sedan dess har han släppt ytterligare 15 böcker och nyligen kom den senaste som fått titeln "Människor som finns".
Han har själv definierat sig som "komisk bildkonstnär" och förklarat att: "Det viktigaste är i alla fall bilderna. Text och bild tillsammans skapar en möjlighet som enbart text eller enbart bild aldrig kan uppnå. Idéerna smyger in från alla håll, vare sig det gäller relationer, sex, döden, barn eller scener ur det egna livet. Infallen får man bara vara glad för och tacksamt ta emot - både vad gäller text och bild.”
Ett annat exempel ur "Människor som finns" är en kille och en tjej som står framför en piltavla och dricker läsk. Killen har en blodig pil i pannan och bildtexten lyder: "Jag var så kär att det bjöd jag på".
Har du arbetat annorlunda på något sätt med den nya boken?
- Nej. Jag skriver och gör hela tiden nya bilder, när en är klar börjar jag genast jobba på nästa,
och så småningom samlas de bästa till en bok. Några har påpekat att bilderna i den senaste boken känns mer genomarbetade än tidigare och det kanske stämmer.
Du har gjort dina bildcollage i 26 år nu. Hur har du utvecklats under den tiden?
- Inte i grunden. Det har alltid varit fråga om en bild, manipulerad eller omanipulerad, med vidhängande bildtext eller pratbubbla. Ibland även korta strippar. Däremot har jag då och då försökt hitta nya ingångar, eller av en slump sprungit på dem.
Hur kan du utvecklas framöver? Eller har du funnit ditt perfekta uttryckssätt?
- Det där vet man aldrig, det är sådant som bara händer, eller som utvecklas successivt, nästan utan att man märker det. Det känns nog som att det mesta av det jag vill uttrycka får plats i det lilla utrymmet mellan en bild och en text.
Var hittar du de mest tacksamma bilderna?
- Jag har använt mig av tidningar och böcker från nästan hela 1900-talet, med fokus på 50- och 60-tal. Klar ledning som bildkälla har tidningen Allt i Hemmet 1956-1968.
Vad har du på gång framöver?
- Inga inplanerade utställningar varken i Norrköping eller någon annanstans. Hösten verkar bli precis så händelselös som jag vill ha den.
Ett par kramas och kvinnan ser överlycklig ut. Bildtexten lyder: "Jag tyckte att hon överdrev. Hade vi inte haft varandra, så hade vi väl haft några andra". Ett typexempel på Jan Stenmarks speciella humor. Och nu är den Norrköpingsfödde bildkonstnären aktuell med sin nya bok "Människor som finns"".
Sedan debuten 1990 med boken "Detta har hänt" har Jan Stenmark skapat en egen och omisskännlig stil där han sätter absurda och humoristiska texter till gamla bilder från exempelvis veckotidningar. Sedan dess har han släppt ytterligare 15 böcker och nyligen kom den senaste som fått titeln "Människor som finns".
Han har själv definierat sig som "komisk bildkonstnär" och förklarat att: "Det viktigaste är i alla fall bilderna. Text och bild tillsammans skapar en möjlighet som enbart text eller enbart bild aldrig kan uppnå. Idéerna smyger in från alla håll, vare sig det gäller relationer, sex, döden, barn eller scener ur det egna livet. Infallen får man bara vara glad för och tacksamt ta emot - både vad gäller text och bild.”
Ett annat exempel ur "Människor som finns" är en kille och en tjej som står framför en piltavla och dricker läsk. Killen har en blodig pil i pannan och bildtexten lyder: "Jag var så kär att det bjöd jag på".
Har du arbetat annorlunda på något sätt med den nya boken?
- Nej. Jag skriver och gör hela tiden nya bilder, när en är klar börjar jag genast jobba på nästa,
och så småningom samlas de bästa till en bok. Några har påpekat att bilderna i den senaste boken känns mer genomarbetade än tidigare och det kanske stämmer.
Du har gjort dina bildcollage i 26 år nu. Hur har du utvecklats under den tiden?
- Inte i grunden. Det har alltid varit fråga om en bild, manipulerad eller omanipulerad, med vidhängande bildtext eller pratbubbla. Ibland även korta strippar. Däremot har jag då och då försökt hitta nya ingångar, eller av en slump sprungit på dem.
Hur kan du utvecklas framöver? Eller har du funnit ditt perfekta uttryckssätt?
- Det där vet man aldrig, det är sådant som bara händer, eller som utvecklas successivt, nästan utan att man märker det. Det känns nog som att det mesta av det jag vill uttrycka får plats i det lilla utrymmet mellan en bild och en text.
Var hittar du de mest tacksamma bilderna?
- Jag har använt mig av tidningar och böcker från nästan hela 1900-talet, med fokus på 50- och 60-tal. Klar ledning som bildkälla har tidningen Allt i Hemmet 1956-1968.
Vad har du på gång framöver?
- Inga inplanerade utställningar varken i Norrköping eller någon annanstans. Hösten verkar bli precis så händelselös som jag vill ha den.