Skivrecension: Danzig
Danzig
Black laden crown
För två år sedan gav Glenn Danzig och hans band ut coverskivan "Skeletons" som sågades jämns med fotknölarna av de flesta. Många såg skivan som bottennappet i en karriär som dalat stadigt sedan mitten av 90-talet. Logiskt på sitt sätt och föga överraskande med andra ord, men det gör också att manegen är krattad för "Black laden crown", för sämre kan det väl knappast bli? Ett gyllene tillfälle alltså för Evil Elvis att göra en storstilad comeback. Han behöver inte pressa ur sig en ny "Mother" utan fansen har så låga förväntningar att det räcker för den gamla Misfitsikonen att bara släppa en någorlunda acceptabel skiva för att bryta den nedåtgående spiralen och återupprätta sin status. Det är sju år sedan den sista riktiga skivan kom så han har ju i alla fall haft gott om tid på sig att skriva låtar.
Tyvärr kan man inte påstå att han lyckas ta tillvara på chansen. Produktionen är dålig, rösten är tunn och det finns inget i låtmaterialet som fastnat när plattan är slut. Riffen, låtarna och ljudbilden är så brötig, tung och energidränerad att det känns som att lyssna på en man som klafsar runt i en leråker där stegen blir tyngre för varje kliv. Jordkockorna och grästuvorna fastnar i stövlarna och till slut är han så nedsjunken i den blöta leran att det inte ens går att lyfta fötterna.
1/5
Black laden crown
För två år sedan gav Glenn Danzig och hans band ut coverskivan "Skeletons" som sågades jämns med fotknölarna av de flesta. Många såg skivan som bottennappet i en karriär som dalat stadigt sedan mitten av 90-talet. Logiskt på sitt sätt och föga överraskande med andra ord, men det gör också att manegen är krattad för "Black laden crown", för sämre kan det väl knappast bli? Ett gyllene tillfälle alltså för Evil Elvis att göra en storstilad comeback. Han behöver inte pressa ur sig en ny "Mother" utan fansen har så låga förväntningar att det räcker för den gamla Misfitsikonen att bara släppa en någorlunda acceptabel skiva för att bryta den nedåtgående spiralen och återupprätta sin status. Det är sju år sedan den sista riktiga skivan kom så han har ju i alla fall haft gott om tid på sig att skriva låtar.
Tyvärr kan man inte påstå att han lyckas ta tillvara på chansen. Produktionen är dålig, rösten är tunn och det finns inget i låtmaterialet som fastnat när plattan är slut. Riffen, låtarna och ljudbilden är så brötig, tung och energidränerad att det känns som att lyssna på en man som klafsar runt i en leråker där stegen blir tyngre för varje kliv. Jordkockorna och grästuvorna fastnar i stövlarna och till slut är han så nedsjunken i den blöta leran att det inte ens går att lyfta fötterna.
1/5