Skivrecension: Flogging Molly

På skiva / Permalink / 0
Flogging Molly
Life is good

Flogging Molly eller Dropkick Murhys - vilket läger tillhör du? Länge tyckte jag det var ganska jämnt skägg mellan de två keltrockbanden men på senare tid måste jag nog säga att det är Dropkickgänget från Boston som tagit täten. Redan på förra skivan, "Speed of darkness" från 2011, hade Flogging Molly börjat gubba till sig och det är en trend som fortsätter här på "Life is good". Kanske blir det så när man lever livets glada dagar i Los Angeles? Dublinsångare eller ej, i de här sammanhangen är Boston ändå Boston med sina tegelbyggnader, sina ruffiga arbetarkvarter och sitt irländska arv, och i slutändan är det det som fäller avgörandet.
"Life is good" är på intet sätt någon dålig platta, det är en trevlig skiva med ett och annat riktigt bra spår. Men varningslampan blinkar röd och om den oroväckande trenden fortsätter så är det snart dags att söka sig vidare mot mer punkiga och energifyllda alternativ. Här och var kan Flogging Molly fortfarande blixtra till men alltför ofta känns det som ett trött och alltför polerat gubbgäng som stundtals nästan ger dansbandsvibbar.

3/5
Till top