Skivrecension: Olsson
Olsson
"Millions"
Olsson? Vem eller vad tusan är det, förutom musiksveriges sämsta artistnamn? Jo, det är Christian Olsson som tidigare sjöng i Fibes, Oh Fibes!, som nu albumdebuterar under eget namn.
Fibes, Oh Fibes! nådde visserligen vissa framgångar men måste ändå betraktas som ett av de mer underskattade svenska banden. Deras polerade, 80-talsdoftande lyxsoulpop var lite för apart för 00-talets svenska musikliv. Synd, för den musiken skulle jag gärna höra mer av.
Olssons solodebut bär visserligen spår av det han sysslade med i sitt gamla band, men känns mer klubbinriktad och även lekfullare. Musiken är svår att etikettera, men mixar på ett naturligt sätt stilar som soul, pop och disco och känns både retro och supermodern på samma gång. Olsson tar ofta ut svängarna rejält och verkar denna gång strunta i alla regler och gör precis vad som faller honom in, det gör att plattan känns levande och energisk. Låtarna svänger grymt, produktionen är elegant och hela skivan sprider en lyxig känsla.
4/5
"Millions"
Olsson? Vem eller vad tusan är det, förutom musiksveriges sämsta artistnamn? Jo, det är Christian Olsson som tidigare sjöng i Fibes, Oh Fibes!, som nu albumdebuterar under eget namn.
Fibes, Oh Fibes! nådde visserligen vissa framgångar men måste ändå betraktas som ett av de mer underskattade svenska banden. Deras polerade, 80-talsdoftande lyxsoulpop var lite för apart för 00-talets svenska musikliv. Synd, för den musiken skulle jag gärna höra mer av.
Olssons solodebut bär visserligen spår av det han sysslade med i sitt gamla band, men känns mer klubbinriktad och även lekfullare. Musiken är svår att etikettera, men mixar på ett naturligt sätt stilar som soul, pop och disco och känns både retro och supermodern på samma gång. Olsson tar ofta ut svängarna rejält och verkar denna gång strunta i alla regler och gör precis vad som faller honom in, det gör att plattan känns levande och energisk. Låtarna svänger grymt, produktionen är elegant och hela skivan sprider en lyxig känsla.
4/5