Skivrecension: Shakira

På skiva / Permalink / 0
Shakira
El Dorado

När Per Gessle ska förklara varför Roxette blev så stora brukar han alltid prata om Sydamerika. Medan många andra stora artister som Guns´n´Roses och Madonna valde bort kontinenten drog Roxette mängder av svältfödda musikfans till sina konserter i Santiago, Buenos Aires och Rio de Janeiro. Men det funkar likadant åt andra hållet. Sydamerika har sina egna popartister som ofta har svårt att slå sig in i den anglosaxiska musikvärlden. Colombianska superstjärnan Shakira är dock ett exempel på en artist som lyckats att nå framgång i båda lägren, och har haft dunderhits som "Whenever, wherever", "Hips don´t lie" och fotbolls-VM-låten" Waka waka (This time for Africa)". Efter det har hon fött barn, synts i tv-shower och försvunnit lite från det mest intensiva strålkastarljuset. För tre år sedan kom det senaste albumet och nu är hon tillbaka med 13 låtar mestadels på spanska, men även med några engelska inslag. Musikaliskt låter det bekant med basen i latinopop och inslag av världsmusik, Eurovision och topplistemusik. Ganska ospännande om jag ska vara ärlig, och produktionsmässigt låter det förbluffande platt och tråkigt. Jag tycker nog man kan begära mer än så här av världsstjärna.

2/5
Till top