Söndagsintervjun: Leo Faugli

kultur / Permalink / 0
I Leo Fauglis spänningsthriller "Sprickan bakom fasaden" får vi stifta bekantskap med ett kriminellt nätverk som visar sig styras av personer inom det svenska rättsväsendet. Det är Linköpingsförfattarens debutroman och den första delen i en serie om vad som sker på samhällets skuggsida.

Bakom pseudonymen Leo Faugli döljer sig Pär Andersson, som till vardags arbetar som chefsåklagare i Linköping. Namnet Faugli är ett gammalt släktnamn från Norge, som förutom att låta lite klatschigare än dopnamnet även är ett sätt för Pär att skilja författaren från honom själv.
- Men jag försöker inte att vara hemlig på något sätt. Jag gillar namnet Leo Faugli och det är ett unikt namn i världen, säger Pär och förklarar att orden Leo och Faugli dessutom betyder lejon och fågel, vilket tillsammans utgör fabeldjuret grip, något som han bär som tre tatueringar på kroppen.

Pär är född och uppvuxen i Västerås, en stad som även förekommer i boken, och flyttade till Linköping för två år sedan. Boken började han med redan för fem, sex år sedan. Han hade skrivit väldigt mycket som ung och även jobbat som journalist på sporten i VLT i början av 90-talet, men "Sprickan bakom fasaden" var det första riktiga romanförsöket.
- När jag började skriva var jag lite influerad av Stieg Larssons Millennium-serie. Han hade många karaktärer i sina böcker plus att man inte visste förrän i slutet vem som var "the bad guy". Jag tycker det är lite tråkigt när man får veta redan i början vem som är mördaren och sedan följa honom genom boken.

Varför valde du att skriva en bok?
- Det är en hobby jag har, att skriva. Jag samlar på mig spännande dialoger, roliga kommentarer och nidbilder av personer. Sen har jag känt under årens lopp att det här borde jag satsa på att ge ut.
- Boken grundas till viss del på mina egna erfarenheter. Många karaktärer har verkliga förebilder när jag skriver, även om jag twistar till dem. En del av mig finns i flera karaktärer, men det är ingen karaktär som är "jag". Jag ville även ge de onda personerna goda sidor och tvärtom, allt är inte svart eller vitt i världen.
- Jag tycker att samhället har ändrats under de här åren som jag arbetat med boken. Lite som omslaget och titeln säger: folk har en fasad men bakom den döljer sig något annat. Någon sa att det blir lite mörkare i slutet av boken och det illustrerar kanske den utvecklingen

Pärs egen erfarenhet från polis och rättsväsendet har gjort att det finns en trovärdighet och autencitet i skildringen av den världen, men det är också en balansgång hur verklighetstrogen man kan vara när det gäller saker som formalia och dialog. Historien kommer i första hand och därför har Pär medvetet spetsat till saker och ting.
- Det får inte bli för tråkigt och formellt. Man ska ha kul också när man läser och dra på munnen ibland, säger han och fortsätter:
- Storyn har ändrats lite under resans gång. Grundstoryn om det kriminella nätverket där det ingår två personer som jobbar inom rättsväsendet var klar från början, och även den 15-åriga tjejen Ellinor som dras in i det. Vissa historier har kommit till, som den förväxlade väskan, för jag ville ha in en vanlig kille i historien. Det blev en del omarbetningar för att få in honom i boken.
Ett förlag var intresserade att ge ut boken men tyckte att den var för tjock (nästan 600 sidor) och hade för många karaktärer, men Pär trodde på storyn och valde istället att ge ut den själv via Vulkan.
- På det hela taget är jag absolut nöjd. Jag har sålt en hel del böcker och releasefesterna har gått bra. Boken ska även bli ljudbok och kommer ut på Storytel i december.
- Gestaltningen har jag fått väldigt bra feedback på. Hur jag gestaltar repliker, karaktärer och även miljöer. Där har jag lärt mig jättemycket. Sen tror jag att boken faktamässigt står på god grund, och språket är nog inte heller så mycket att klaga på, men framförallt är det gestaltningen jag känner att jag har utvecklat mycket.

Pär avslöjar att har redan kommit långt på uppföljaren, "Kedjans svaga länk", där de flesta av karaktärerna återkommer.
Hur länge får vi vänta på den?
- Inte fem, sex år hoppas jag. Går den här boken bra kommer det att gå fortare. Jag känner redan nu pressen på uppföljaren av de som läst första delen, så två år kanske. Det kommer gå betydligt fortare med nästa bok, för nu kan jag själva processen. Och den kommer även att bli kortare, har jag bestämt mig för.
Till top