Skivrecension: H.E.A.T
H.E.A.T
Into the great unknown
Tre år efter "Tearing down the walls" släpper nu H.E.A.T sin nya skiva med tio spår där de fläskar på ordentligt med hela sin arsenal. Ett bra sätt att fira sitt tioårsjubileum som band, får man säga, för "Into the great unknown" är ingen platta de behöver skämmas över. I stora stycken kan det till och med vara deras bästa skiva.
Många har lite svårt för H.E.A.T och tycker att deras hårdrock är lite för lättillgänglig, trallvänlig och nästan "plastig" med sina keyboards, sin 80-talskänsla och sina stora poser, och inte blev det bättre när de plockade in Idol-vinnaren Erik Grönwall på sång 2010. Jag måste erkänna att jag själv tillhör den kategorin och har haft svårt att ta bandet på allvar. Ofta känns gruppen nästan som en pastisch på hur hårdrocksbanden såg ut och lät för 30 år sedan.
Samtidigt går det inte att förneka att Grönwall har ett jäkla tryck i pipan, att låtarna är urstarka och att produktionen knockar en. Det låter helt enkelt otroligt bra om "Into the great unknown" och sånt är svårt att bara vifta bort. Tvärtom har jag fått mig en tankeställare om H.E.A.T och är beredd att omvärdera min inställning till bandet.
3/5
Into the great unknown
Tre år efter "Tearing down the walls" släpper nu H.E.A.T sin nya skiva med tio spår där de fläskar på ordentligt med hela sin arsenal. Ett bra sätt att fira sitt tioårsjubileum som band, får man säga, för "Into the great unknown" är ingen platta de behöver skämmas över. I stora stycken kan det till och med vara deras bästa skiva.
Många har lite svårt för H.E.A.T och tycker att deras hårdrock är lite för lättillgänglig, trallvänlig och nästan "plastig" med sina keyboards, sin 80-talskänsla och sina stora poser, och inte blev det bättre när de plockade in Idol-vinnaren Erik Grönwall på sång 2010. Jag måste erkänna att jag själv tillhör den kategorin och har haft svårt att ta bandet på allvar. Ofta känns gruppen nästan som en pastisch på hur hårdrocksbanden såg ut och lät för 30 år sedan.
Samtidigt går det inte att förneka att Grönwall har ett jäkla tryck i pipan, att låtarna är urstarka och att produktionen knockar en. Det låter helt enkelt otroligt bra om "Into the great unknown" och sånt är svårt att bara vifta bort. Tvärtom har jag fått mig en tankeställare om H.E.A.T och är beredd att omvärdera min inställning till bandet.
3/5