Skivrecension: Svartanatt
Svartanatt
Starry Eagle Eye
Det har snart gått två år sedan det Gävlebördiga bandet debuterade med sitt självbetitlade förstlingsverk, och nu är uppföljaren "Starry Eagle Eye" här. Då som nu släpps skivan på Linköpingsbolaget The Sign Records som har en fäbless för denna typ av 70-talsrock.
Där debutalbumet visade upp ett lovande men inte riktigt färdigt band låter uppföljaren däremot som ett band som hållit på en evighet och verkligen hittat sin stil. Här finns ingen tvekan om vad bandet vill, och dessutom har produktionen hoppat upp ett snäpp, så jag tror att bandet både kommer tilltala de gamla fansen och även hitta en hel del nya.
Grunden i musiken ligger i klassisk rock från slutet av 60-talet och början av 70-talet, typ Led Zeppelin och kanske även Roky Erickson, med adderar även nyare element, typ Graveyard och ibland lite Imperial State Electric. Debuten kändes lite brötigare och hade mer garagekänsla men här på uppföljaren tycker jag att Svartanatt blivit poppigare, vilket i min bok är något positivt. Stillastående marsch på stället och jobbiga riff har aldrig varit min melodi, så även om jag inte skriker rakt ut av lycka tycker jag "Starry Eagle Eye" är ett klart kliv framåt och fortsätter Svartanatt i den riktningen kan de bli riktigt intressanta framöver.
3/5
Starry Eagle Eye
Det har snart gått två år sedan det Gävlebördiga bandet debuterade med sitt självbetitlade förstlingsverk, och nu är uppföljaren "Starry Eagle Eye" här. Då som nu släpps skivan på Linköpingsbolaget The Sign Records som har en fäbless för denna typ av 70-talsrock.
Där debutalbumet visade upp ett lovande men inte riktigt färdigt band låter uppföljaren däremot som ett band som hållit på en evighet och verkligen hittat sin stil. Här finns ingen tvekan om vad bandet vill, och dessutom har produktionen hoppat upp ett snäpp, så jag tror att bandet både kommer tilltala de gamla fansen och även hitta en hel del nya.
Grunden i musiken ligger i klassisk rock från slutet av 60-talet och början av 70-talet, typ Led Zeppelin och kanske även Roky Erickson, med adderar även nyare element, typ Graveyard och ibland lite Imperial State Electric. Debuten kändes lite brötigare och hade mer garagekänsla men här på uppföljaren tycker jag att Svartanatt blivit poppigare, vilket i min bok är något positivt. Stillastående marsch på stället och jobbiga riff har aldrig varit min melodi, så även om jag inte skriker rakt ut av lycka tycker jag "Starry Eagle Eye" är ett klart kliv framåt och fortsätter Svartanatt i den riktningen kan de bli riktigt intressanta framöver.
3/5