Krogkrönika
Guiden till en bra burgare
Burgarbarerna blir fler och fler, och även om standarden generellt har höjts serveras man påfallande ofta hamburgare som inte håller måttet. Hur ska man undvika dessa fallgropar? Hur känner man igen en bra burgare när man ser den?
Restaurangtrender kommer och går. De senaste åren har hamburgerställen varit något av det hippaste inom krogvärlden, gärna med en amerikansk touch på inredningen.
Hamburgare på menyn är sannerligen ingen ny företeelse i Sverige utan har funnits i decennier. Det som är nytt är att man vågar ta ut svängarna samt satsar på kvalitetsburgare. Startpunkt för denna trend kan sannolikt härledas tillbaka till 2012 när Flippin´ Burgers öppnade i Stockholm och satte en ny standard för hur en puck med nötfärs mellan ett par brödskivor kan och bör smaka.
Sedan dess har det poppat upp bra burgarställen i varje stor och halvstor stad i Sverige, och inte minst i Linköping och Norrköping där det snart börjar bli larvigt med denna burgarhysteri. Varje gång man tror att marknaden borde vara mättad öppnar det ett nytt ställe. Och sedan ett till. Och ett till.
Nu är jag en stor fantast av kvalitativa hantverksburgare och blir lycklig över att standarden kontinuerligt höjs, men fortfarande finns det många krogar som serverar produkter som inte når upp till de krav man kan kräva av ett riktigt burgarställe.
Så hur känner man igen en bra burgare? En burgare är väl en burgare, liksom? Skulle inte tro det. Kvaliteten sitter i detaljerna och här följer några saker att vara uppmärksam på:
De värsta bottennappen kan man sålla bort direkt bara genom att titta på brödet. Får man kallt bröd med sesamfrön direkt ur en storpackspåse från ICA vet man på en gång att det är kört. Ett bra hamburgarbröd ska vara penslat med ägg, lätt rostat och helst bakat på restaurangen. Det får gärna vara lite flottigt, och absolut inte så torrt att det faller sönder. Kvaliteten på brödet säger väldigt mycket om krogens ambitionsnivå.
När det gäller själva köttet ska det INTE vara en fryst, industriellt tillverkad och långväga fraktad köttpuck. Den ska INTE vara en grå, ihoppressad köttsmet som växer i munnen. En riktig hamburgare är saftig, har bra stekyta och är ojämn i kanterna. Det går att variera köttblandning, fetthalt och liknande, men det ska droppa lite när man äter. Dessutom ska burgaren vara så varm att osten har smält. Får du en ostburgare där ostskivan inte smält, klaga och gå aldrig dit igen.
Kalla ingredienser som sallad och tomat hör inte hemma på en hamburgare. Tomat går dessutom dubbelt bort eftersom tomatskivan gör att köttet lätt halkar av. Men då kan man ju ha en träpinne genom burgaren, säger vissa. Nej, behöver du en pinne för att kunna äta burgaren är det något som är fel.
Undvik Dagobert-höga burgare med "allt" på. Satsa istället på mer renodlade burgare med smaker som passar ihop. Och friterade lökringar ska inte vara mellan bröden utan ätas som tillbehör.
Precis som med brödet säger även krogens pommes frites mycket om graden av deras engagemang, men det är nästan värt en egen krönika. Även miljön är viktig för en bra burgarbar. Inredningen behöver inte nödvändigtvis vara rustik med trädetaljer, tegelväggar och patinerad industrikänsla, men den ska vara enkel och avslappnad. Hamburgare ska ätas med händerna och det gör man helt enkelt inte i en fine dining-miljö.
Och så en sak till: en riktig burgarrestaurang har ett bra ölutbud.