Skivrecension: Sibille Attar

På skiva / Permalink / 0
Sibille Attar
Paloma´s hand

Jag upptäckte Sibille Attar för ett drygt decennium sedan när hon spelade med Norrköpingsbandet Speedmarket Avenue. Och jag fortsatte att följa henne de följande åren även om det egentligen inte hände så mycket. 2013 kom debutalbumet "Sleepyhead" som fick stor uppmärksamhet och ledde till en rad prisnomineringar, men efter det blev det knäpptyst och har varit så ända tills nu då hennes nya skiva kommit ut. Den innehåller visserligen bara sex låtar, men efter fem års väntan är inte det så illa för fansen.
"Paloma´s hand" börjar starkt med "I don´t have to", en 60-talsdoftande poplåt, som kanske inte har samma indiekänsla som hennes tidigare material, men vars snygga melodi och popstämning ändå gör ett bra jobb att lindra saknaden efter hennes gamla hits som "Come night". En riktigt stark och medryckande låt.
Efter det tappar skivan lite fart, blir dystrare och mer svårtillgänglig. Det blir mer experimentellt och kanske även smått psykedeliskt, ibland lite åt Kate Bush-hållet. Egentligen inte dåligt, men jag tycker att Sibelle Attars verkliga styrka ligger i hennes mer hittiga poplåtar och jag hade gärna hört flera såna på "Paloma´s hand".

2/5
Till top