Filmrecension: Jigsaw

Jigsaw

Den fantasifulle mördaren Jigsaw tycks ha fler liv än en katt och nu har han än en gång återuppstått i denna åttonde upplaga av filmserien, sju år efter den senaste filmen. Den första Saw-filmen var något av ett mästerverk i sin genre och bjöd inte bara på skräck utan hade ett smart upplägg och väckte vissa tankar kring moral, offer och livsval. Sedan dess har filmerna bara blivit sämre kopior av sig själva och mer och mer handlat om ren tortyrporr. I takt med att dödsfällorna blivit mer krystade har twistarna blivit mer och mer ointressanta. Samma sak här, där handlingen är så fånig att man inte orkar bry sig. Rollerna känns så tunt skrivna att man struntar i vilka som dör och även nivån på Jigsaws fällor känns förvånansvärt låg. Det kommer såklart en twist på slutet, och i början av Saw-serien fanns det fortfarande en spänning i det men nu orkar man inte längre engagera sig. "Jigsaw" vill precis som föregångarna ge sken av att vara en "smart" film men är i själva verket rätt löjlig. Det kan man dock stå ut med. Värre är att "Jigsaw" är en skräckfilm som inte är skrämmande.

2/5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0