Skivrecension: Janice

Janice
Fallin´ up

Om någon för sisådär 20 år sedan hade sagt att Sverige i framtiden kommer att ha en rad soulartister i internationell toppklass hade nog de flesta skrattat rakt ut. Soul, r´n´b och sånt var något som svarta sysslade med i USA och kändes som något helt främmande i det kritvita svenska musikklimatet. Här pratades det om att Björn Skifs hade landets bästa soulröst och vi tyckte att Mauro Scocco och Eric Gadd var avantgarde när de försökte föra in lite sväng i vårt stela folkhem. Vi kallade det för soul, men vi hade egentligen ingen aning.
Idag ser det helt annorlunda ut. Vi gillar fortfarande pop, melodier och "vita" musikgenrer, men det är lika populärt med soul, r´n´b och hip hop. Svart musik har blivit så vanlig att vi nästan inte tänker på den som "svart" längre.
Och nya spännande artister ploppar upp hela tiden. Knappt har vi hunnit ta till oss Sabina Ddumba innan 23-åriga Janice kommer och pockar på uppmärksamheten. Båda är fostrade i Tensta Gospel Choir, liksom exempelvis Seinabo Sey och Mapei.
Det är en riktigt stark debutskiva som Janice klämt ur sig. Det låter dyrt, proffsigt och internationellt. Bra sväng och fantastisk sång. Och mycket själ.

4/5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0