Söndagsintervjun: Thomas Årnfelt
Mellan verklighet och det fantastiska
I vintras gav Linköpingsförfattaren Thomas Årnfelt ut sin tredje bok "Den som söker". Där får en journalist på dekis tips om den mordvåg som plötsligt drabbar staden - och upptäcker att han verkar ha en egen roll i förloppet.
- Jag har alltid sedan tonåren gillat att skriva på olika sätt. Jag har jobbat som copywriter och speldesigner, och arbetat med berättande och skrivande i olika former. Jag bodde ett tag på Irland och när jag kom hem därifrån 2011 bestämde jag mig för att förbättra mitt skrivande och ge författandet en chans, säger Thomas vars debutroman gavs ut 2015.
Den hette "Incidenten i Böhmen" och var en historisk mysterieroman.
- Någon beskrev den som en mix av "Rosens namn" och "Sleepy hollow". Den är på gränsen mellan verklighet och det fantastiska, så läsarna kan läsa den som de vill och själva bestämma om förklaringsmodellen är det verkliga eller inte. Man kan läsa den som en spänningsroman, men det är också en relationsroman.
Boken fick ett bra bemötande av publiken och bra recensioner och Thomas har även sålt rättigheterna till ett tjeckiskt förlag som förhoppningsvis kommer att ge ut den i Tjeckien snart.
Två år senare kom "Sällskapet i Genua", som är en fristående fortsättning med delvis samma karaktärer. Senare samma år gav han även ut sin tredje bok "Den som söker", där han plötsligt tog en lite annan riktning i sitt författarskap. Boken som kom i december är en psykologisk spänningsroman som drar lite åt skräckhållet men ändå är väldigt vardagsnära.
- Den handlar om en journalist på en icke namngiven tidning i Linköping som får tips om en mängd mord, vilket ger hans karriär en skjuts. Men den handlar inte om själva utredningen utan om journalistens relation till utredningen och hur den kommer nära honom personligen.
- Den är betydligt svartare än de två tidigare böckerna och har ett helt annat språk, mer rakt på sak. Det är snabbt, rappt och jag väjer inte för att använda svordomar. Jag trivs bäst med att skriva rappt, lättläst och snabbläst, och inte så blommigt. Och jag tycker det språket funkar för berättelsen.
Vad har du på gång framöver?
- Dels har jag ett manus som i princip är klart, som jag inte vet var det ska ta vägen. Dels kommer jag ut med en barnbok i mars. Mina barn sa: pappa, kan du inte skriva en bok till oss? De fick bestämma handling och karaktärer. Egentligen var den inte tänkt att ges ut utan var bara skriven för dem. Den heter "En kaninhistoria" och handlar om en kanin som bor på en golfbana och stjäl golfbollar. Det förekommer även en ekorre och en klubbmästare som tränar inför klubbmästerskapet. Så det är en lite annan stil, och ett oerhört roligt projekt.
I vintras gav Linköpingsförfattaren Thomas Årnfelt ut sin tredje bok "Den som söker". Där får en journalist på dekis tips om den mordvåg som plötsligt drabbar staden - och upptäcker att han verkar ha en egen roll i förloppet.
- Jag har alltid sedan tonåren gillat att skriva på olika sätt. Jag har jobbat som copywriter och speldesigner, och arbetat med berättande och skrivande i olika former. Jag bodde ett tag på Irland och när jag kom hem därifrån 2011 bestämde jag mig för att förbättra mitt skrivande och ge författandet en chans, säger Thomas vars debutroman gavs ut 2015.
Den hette "Incidenten i Böhmen" och var en historisk mysterieroman.
- Någon beskrev den som en mix av "Rosens namn" och "Sleepy hollow". Den är på gränsen mellan verklighet och det fantastiska, så läsarna kan läsa den som de vill och själva bestämma om förklaringsmodellen är det verkliga eller inte. Man kan läsa den som en spänningsroman, men det är också en relationsroman.
Boken fick ett bra bemötande av publiken och bra recensioner och Thomas har även sålt rättigheterna till ett tjeckiskt förlag som förhoppningsvis kommer att ge ut den i Tjeckien snart.
Två år senare kom "Sällskapet i Genua", som är en fristående fortsättning med delvis samma karaktärer. Senare samma år gav han även ut sin tredje bok "Den som söker", där han plötsligt tog en lite annan riktning i sitt författarskap. Boken som kom i december är en psykologisk spänningsroman som drar lite åt skräckhållet men ändå är väldigt vardagsnära.
- Den handlar om en journalist på en icke namngiven tidning i Linköping som får tips om en mängd mord, vilket ger hans karriär en skjuts. Men den handlar inte om själva utredningen utan om journalistens relation till utredningen och hur den kommer nära honom personligen.
- Den är betydligt svartare än de två tidigare böckerna och har ett helt annat språk, mer rakt på sak. Det är snabbt, rappt och jag väjer inte för att använda svordomar. Jag trivs bäst med att skriva rappt, lättläst och snabbläst, och inte så blommigt. Och jag tycker det språket funkar för berättelsen.
Vad har du på gång framöver?
- Dels har jag ett manus som i princip är klart, som jag inte vet var det ska ta vägen. Dels kommer jag ut med en barnbok i mars. Mina barn sa: pappa, kan du inte skriva en bok till oss? De fick bestämma handling och karaktärer. Egentligen var den inte tänkt att ges ut utan var bara skriven för dem. Den heter "En kaninhistoria" och handlar om en kanin som bor på en golfbana och stjäl golfbollar. Det förekommer även en ekorre och en klubbmästare som tränar inför klubbmästerskapet. Så det är en lite annan stil, och ett oerhört roligt projekt.