tobi

Franska Trion

Blod på våra händer

Är det jazz? Är det rännstensblues? Är det kabaré? Är det pianopop? Jag vet inte, jag vet bara att Franska Trion är ett av de senaste tio årens bästa och intressantaste svenska band. Detta är gruppens nionde album, och de lyckas inte bara upprätthålla sin höga nivå utan till och med bli bättre för varje skiva.

Trion består av Matti Ollikainen på sång och piano, Thommy Larsson på trummor och Viktor Tuegård på bas, och musiken kan beskrivas som tonsatt desperation. Matti Ollikainen öppnar sitt krossade hjärta och låter oss ta del av lögner och svek, sprit och misär och allt det där andra eländet han varit med om i sitt usla liv. Det finns ingen annan svensk sångare som kan låta lika förtvivlad på samma trovärdiga sätt.

Det skevar, det skaver. Såväl Ulf Sturesson som Tom Waits fladdrar förbi. Cigarettröken ligger tung över pianot och rödvinsflaskan har bara en ynka slatt kvar på botten. Det är jazz som jazz borde låta, blues som verkligen är blues på riktigt. Smärta och bitterhet utan filter. Och samtidigt så förbaskat vackert att man nästan börjar böla.

4/5