Skivrecension: James

På skiva / Permalink / 0
James
Living in extraordinairy times

Den stora snackisen kring Hultfredsfestivalen 1991 var det specialchartrade plan som flög in alla brittiska popstjärnor. Det var dåtida storheter som Dave Stewart, Transvision Vamp, Toy Dolls, The Almighty och The Wonderstuff, totalt 150 personer. Henrik Schyffert skrev: "Om planet störtar blir Marillion Englands hetaste band".
Ett av banden på planet var James, och det var de som fick mig att upptäcka indiepopen.
I ärlighetens namn har jag inte lyssnat så mycket på James sedan typ 1994. Knappt någonting alls, faktiskt. Men inför denna recension lyssnar jag genom de gamla hitsen för att friska upp minnet och inser: jädrar, vad bra! Bättre än jag minns. James har mot alla odds åldrats som vin och blivit bättre med åren.
Men det gör mig också lite nervös, för jag befarar att nya plattan ska innehålla ett gäng åldrade gubbar som inte haft vett att lägga av i tid. Lyckligtvis har jag fel, för James har lyckats hålla fast vid sin stil och har kvar känslan för kvalitet. De gör det de ska, de gör det bra.
Luftig, smekande introvert pop med full indieattityd. Allt sitter som det ska. Möjligen någon låt för mycket, men det överser vi med. James har fått mig att återupptäcka indiepopen.

4/5
Till top