Filmrecension: Red Sparrow

Red Sparrow

Märkligt hur en film som innehåller så mycket bra saker också kan vara så fånig. För "Red Sparrow har faktiskt en hel del på plussidan som gör att det på pappret borde vara ett säkert kort. Till exempel Jennifer Lawrence i huvudrollen, men även andra bra skådisar som Jeremy Irons. Lägg till det vackra öststatsmiljöer, gammal klassisk spionromantik samt en lagom dos av action, naket, balett, tuffa förhörsmetoder och ett vem-blåser-vem-upplägg. Men samtidigt är det en film som vill vara smartare och coolare än vad den är, och stundtals blir det så töntigt att man undrar om det är en parodi man tittar på. Detta gäller särskilt den del som utspelas på ett hemligt ryskt träningsläger där de intagna ska lära sig förförelsens ädla konst. Syftet är att utbilda spioner som ska bli experter få att locka ur hemligheter ur fienden genom amorösa knep. Där hamnar Lawrence och hon visar sig snart vara bäst i klassen. Hon är en före detta balettstjärna som tvingas bli spion dels för att hon bevittnat ett mord och dels för att hjälpa sin sjuka mor. Snart är hon inblandad i ett uppdrag där hon och en amerikansk CIA-agent leker en katt-och-råtta-lek med varandra, samtidigt som en viss gnista börjar tändas. Det är en underhållande och i stora stycken bra film, och därför känns det småsurt att bristerna tyvärr sänker helhetsintrycket så mycket som de gör.

2/5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0