Skivrecension: Tjuvjakt

Tjuvjakt
Okokokokokokok

När man kollar den svenska topplistan och ser vad dagens band kallar sig är det lätt att tro att dagens musikbransch förvandlats till någon slags tokrolig buskisvärld à la Stefan & Krister. Jag menar: Det Vet Du, Hov1 och Tjuvjakt. Hur man än vrider och vänder på det så är det usla bandnamn som sätter en flams&trams-stämpel på musiken.
Vilket gör att banden förmodligen missar en potentiell publik. För lyssnar man på exempelvis Tjuvjakt låter de ganska långt ifrån den Åsa-Nisse-vibb deras bandnamn utstrålar. De sjunger inte om kräftfiske och hembränt utan om G-Unit och Canada Goose.
Lidingögruppen placeras ofta i hip hop-facket och musiken har fortfarande sin bas i rap, men låtarna har också tydliga inslag av pop och soul, och här på femte skivan gästas de av såväl Petter som Thomas Stenström.
Själv har jag svårt att gå igång på Tjuvjakt. Musiken..tja, den är väl okej, men det tänder aldrig till. Det finns liksom ingen riktig udd. Småtrevligt och lättviktigt. Ungefär så tyckte tydligen min kollega också, som nu fått en låt tillägnad sig. I avslutande titelspåret är Tjuvjakt bittra över att de bara fick betyget 2 av 5 i Norrköpings Tidningar. Varsågoda, här kommer en repris på betyget. Undrar om jag också får en låt på nästa platta?

2/5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0