Skivrecension: Kennelklubben

På skiva / Permalink / 0

Kennelklubben

Kennelklubben

 

Det är ett tufft jobb att vara synthare 2019. Både fans och artister tillhör ett åldrande släkte och man får söka med ljus och lykta efter ny musik att lyssna på. Då och då kan det dyka upp ett Priest eller en Rein, men mestadels är det fortfarande de gamla banden som regerar.

Detta är visserligen Kennelklubbens debutskiva men det har tagit dem 30 år att få till den. Bandet bildades redan 1988 men har legat vilande tills nu, då det plötsligt har hänt grejer. Bakom Kennelklubben står de gamla kompisarna Martin Brändström från metalbandet Dark Tranquillity(!) och Christer Lundberg från Universal Poplab. Den sistnämnda är ju redan ett stort namn i synthsverige och gör heller ingen besviken genom sitt nya projekt Kennelklubben.

Trevliga, lättrallade poplåtar i klassisk synthskrud med Lundbergs karaktäristiska röst som snyggt kännetecken.

En sak det är ännu större brist på än svenska synthband är svenska synthband som sjunger på svenska, och därför är det extra roligt att Kennelklubben nu debuterat med denna Göteborgshyllning. Det vimlar av lokala referenser, vilket är kul och ger lite färg till de melodramatiska texterna. Bra jobbat av Kennelklubben.

 

4/5

Till top