Söndagsintervjun: Lena Hilmersson

kultur / Permalink / 0

Linköpingsförfattaren Lena Hilmersson debuterade 2014 med "Om inte Rasmus fått röda hund" som följdes upp förra året av "Om det inte hade hänt". Nu är hon klar med relationsroman nummer tre där hon återigen vrider och vänder på perspektiven.

 

- Jag har alltid tyckt om att skriva och har väl någon ådra från mormor som skrev sagor och publicerades i tidningar. Jag har alltid drömt om att skriva en bok men saknade väldigt länge en idé, säger Lena och berättar om tillfället när den där idén till slut dök upp.

- Jag var på en skrivarkurs i Lövstabruk i Uppland 2010 där vi fick en uppgift att skriva nånting utifrån ordet "tystnaden" och då skrev jag ett stycke om två personer morgonen efter ett gräl. Efteråt fick jag så mycket frågor av de andra i skrivgruppen om vad det var för personer, vad hade de grälat om, vad som hände sedan och så vidare, och då började jag fundera mer själv på det där och det var det som sen blev boken "Om inte Rasmus fått röda hund" som kom 2014.

 

Lena beskriver boken som en relationsroman för vuxna, även om titeln och omslaget har gjort att många trott att det är en barnbok.

- Den handlar om att den här Rasmus får röda hund och smittar ner en kvinna som heter Madde. Hon och hennes pojkvän Anders har precis köpt ett hus som de håller på att renovera och ska åka iväg på semester, men då har ju hon fått den här röda hund-smittan så Anders får åka själv och då träffar han en kvinna där som heter Sophia som nyss har brutit upp från ett förhållande och sen händer det som inte får ske. Anders åker tillbaka hem men kan inte riktigt släppa Sophia och så småningom möts de igen av en slump och då har hon blivit med barn. Hur tacklar de den situationen och vilka val gör de? Det får man läsa i boken.

 

I höstas kom sedan bok nummer två, "Om det inte hade hänt", där persongalleriet från debuten återkommer.

- Den spänner över en längre tidsperiod men händelsen från Rasmusboken finns med. Nu får man se händelsen utifrån Maddes perspektiv, och hon tolkar inte situationen på riktigt samma sätt som Anders och Sophia gjorde.

 

Ska man se det som en uppföljare?

- Både och. Man kan läsa dem helt separat, men ska man läsa båda ska man läsa Rasmus först. Men man måste inte ha läst den för att kunna läsa den andra.

 

Har du fler böcker på gång?

- Jag har skrivit klart en tredje bok och håller på med fyran nu. I den tredje boken finns Anders och Sophia med, men det handlar om fler personer. Någon i en familj har vunnit fem miljoner kronor men man vet inte vem det är, och boken handlar om hur man påverkas när det finns så mycket pengar inom räckhåll, vilka moraliska förändringar som sker hos människor. Förhoppningsvis kommer den till hösten, målet är att få ut den till TellUs Bok- och berättarmässa i december.

 

Läser du mycket själv?

- Ja, jag har alltid en bok vid sängkanten och en bok i hörlurarna. Jag tycker Per Anders Fogelströms "Stadserien" är fantastisk. Sen är jag väl lite allätare, men jag tycker det är lite tråkigt idag att det är så väldigt mycket deckare. Och det har varit väldigt viktigt för mig att jag inte skriver deckare. Mina personer är vanliga människor, det kan vara grannen eller syrran.

 

Har du någon stilistisk förebild?

- Jag tycker om att se samma händelse ur olika perspektiv, det finns inte en sanning utan sanningen beror på vem du är. Första gången jag såg det sättet att skriva var hos Katarina Mazetti i boken "Grabben i graven bredvid". Så där har jag kanske lånat lite av det skrivsättet. Vartannat kapitel är det en persons synvinkel och vartannat är det utifrån den andra personen.

Till top