tobi

Electric Boys

The ghost ward diaries

 

Det finns många av de där gamla rockbanden som gjort comeback och på många sätt är bättre band idag. Electric Boys är ett sådant band. Ja, det är nåt annat med ett ungt, hungrigt band som går in fullt på rockstjärnemyten och allt det där, det vet jag också. Ett sånt band blir aldrig Electric Boys igen, och tur är väl det.

I andra ändan av spektrat har vi de gamla, trötta gubbanden som nöjer sig med att nostalgiskt spela sina gamla hits för att dra in lite extra fickpengar och få ytterligare en tid i rampljuset. Ett sånt band är inte Electric Boys heller, som tur är.

Det vi hör på bandets tredje platta efter återkomsten 2009 är ett band som ännu inte slagit sig till ro utan som fortfarande har en hel del bra rock´n´roll att ge. Låtarna har inte samma hitpotential som på bandets två första skivor, men det beror till stor del på produktionen. För i grunden är många av spåren riktigt starka, men hade nog tjänat på en något mer diversifierad ljudbild.

Electric Boys anno 2018 är dock inte ute efter radiohits utan vill lira småfunkig, rifftät och skitig bluesrock med känsla av 70-tal, rockklubb och ångande kåtma. Inget trams, inga eftergifter. Conny Bloom är fortfarande en av landets bästa rockstjärnor och tillsammans med sina grabbar lirar han svängig hårdrock av absolut toppklass. Starkt jobbat!

 

4/5