Skivrecension: Bad Religion

På skiva / Permalink / 0

Bad Religion

Age of unreason

 

I år har det gått hela 40 år sedan Greg Graffin och hans tonårspolare i Los Angeles bildade vad som skulle bli ett av de viktigaste punkbanden i musikhistorien. Om man nu verkligen ska kalla Bad Religion för punk, för de har inte särskilt mycket gemensamt med slynglar som Sex Pistols. Snarare tillhör de den amerikanska hardcore-avknoppning som inte nödvändigtvis anammade punkestetiken rakt av och som ofta var mer intellektuell. Och mest intellektuella av alla är nog Bad Religion, kanske är det därför som de har en annan, lite bredare publik än de mer ordinära punkbanden. De har ju till och med haft radiohits med låtar som "American Jesus" och "21st Century (Digital boy)".

Det har gått sex år sedan senaste plattan, men när Trump hamnade i Vita Huset kunde inte Greg och grabbarna hålla sig längre utan klev in i studion och började spela in sin sjuttonde platta. För bandets texter har ju alltid varit väldigt politiska och samhällsengagerade, dock lite elegantare formulerade än många andra punktexter.

Och det är vad man får på "Age of unreason" också. Plus bandets patenterade sound av snabb, melodiös gitarrock och typiska stämsång. Kan inte säga att det låter jättespännande, vi har ju hört exakt samma sak i några decennier nu, men det finns en grundkvalitet (och kanske en nostalgifaktor) som gör att man trivs rätt bra i Bad Religions sällskap ändå.

 

3/5

Till top