Söndagsintervjun: Marcus Jarl

kultur / Permalink / 0

Organdonation och homofobi i Marcus Jarls debutbok

I augusti släppte Vadstenasonen Marcus Jarl sin debutroman "Tusen bitar". Den utspelar sig i gayvärlden och tar upp ämnen som organdonation och hat mot homosexuella. I boken får en uttalad homofob ett hjärta som tillhört en homosexuell man, något som såklart inte är helt enkelt att hantera.

Till vardags arbetar Marcus Jarl som sjuksköterska och kommer således nära den debatt som länge funnits i gayvärlden kring att homosexuella inte får ge blod eller donera organ på samma sätt som heterosexuella. Och när han nu bokdebuterar väljer han att göra just den frågan till en central del av handlingen.

- Jag skrev faktiskt ett annat manus några år tidigare som jag skickade till förlag och som också gick ganska långt, men jag kände att det inte skulle bli debuten. Jag hade alltid haft den här idén i huvudet och tänkte att nu måste jag skriva om det här så ingen annan gör det, för ämnet ligger i tiden, säger Marcus och berättar att han började skriva på boken för ungefär tre år sedan. Den tog ungefär två år att skriva och sedan tog utgivningsprocessen ytterligare ett år. Boken ges ut på Nona förlag och Marcus beskriver det hela som ett passionsprojekt, men som krävt mycket hårt arbete.

- Jag gick ner i tid på jobbet för att ha tid att skriva boken. Många säger att man måste vänta på inspiration och sånt, men det funkar inte riktigt så utan man måste se skrivandet som ett jobb. Så när jag var ledig satte jag mig och skrev från åtta till fem. Jag kan inte skriva hemma utan jag skrev alltid ute, på bibliotek eller på fik.

Vad var svårast med att skriva en bok?

- Att hitta disciplinen. Jag tror att många har en bok i huvudet som de vill skriva. De säger: jag ska skriva en bok en dag, men jag tror inte att de förstår hur mycket svett och tårar det krävs för att komma dit. Man måste se det som ett jobb.

- Det svåraste rent litterärt är att ordbajsa vackert, skulle jag säga. För man måste ordbajsa, annars kan man skriva en novell. Allt man skriver, även om det bara är en passage, måste ha en betydelse och det är svårt. Utfyllnaden måste vara lika bra som handlingen.

Men det var väl lite roligt också?

- Det var jättekul! Jag mår bra av att skriva och det är en boost när man märker att nånting blir bra. Sen var det såklart jobbigt att inte veta om man skulle få ge ut den.

- Nu när jag skriver bok två känns det mer lustfyllt. Jag är nästan klar med den, men den ges nog ut tidigast om ett år. Den är helt fristående, men rör sig lite inom samma universum.

Marcus har tidigare publicerat krönikor i Expressen, Tidningen Mums och skriver nu om film och musik i tidningen QX. Det som betalar hyran är dock arbetet som sjuksköterska på neonatalavdelningen på Södersjukhuset i Stockholm.

Skulle du vilja bli författare på heltid?

- Det är klart att jag inte skulle tacka nej till att bara skriva. Dock tror jag att det skulle hindra mig mycket. Jag tror att jag behöver mitt jobb för att vara ödmjuk, och jag tror att jag skulle bli stressad av att veta att jag måste skriva bra för att få mat på bordet. Jag skriver hellre lite färre bra böcker än att bara producera för att få pengar, annars tror jag konsten dör lite grann.

Till top