Från Connery till Craig. Del 11

Dags för mig och Holly Goodhead att återigen bänka oss framför en Bondfilm, denna gång "Moonraker".
Länge är det en riktigt bra Bondrulle, faktiskt en av de bättre. Öppningsscenen där Bond slåss med Hajen i luften, gondoljakten i Venedig och kabinbanefajten i Rio har blivit klassiker. Hugo Drax är en bra skurk och filmen har en personlighet som skiljer ut den bland alla likartade Bondrullar, genom sitt rymdtema.
Men det är också rymdfjanterierna som drar ner slutomdömet. Drax ondskefulla plan går alltså ut på att utrota hela mänskligheten med ett gift och det finns en hemlig rymdstation där han har en massa "perfekta" människor som sedan ska återkolonialisera Jorden. Och det är när det blir laserstrid i rymden som "Moonraker" tappar det. Och till det ska läggas en hel massa ologik, trams och otrovärdiga scenarion, inte minst rörande Hajens person och förehavanden. Som Bondpublik (eller filmpublik överhuvudtaget) måste man acceptera en hel del fånigheter och ologiska saker -  men det måste hänga ihop. Och det gör ofta inte i Bondfilmer, och särskilt inte i denna.
Betyg: 3 av 5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0