tobi

 

Att fika är kanske den svenskaste av njutningar och en som behärskar konsten till fullo är Borensbergsprofilen Ulf Holmertz. Nu har han gett ut novellsamlingen "Vi kan väl ta en fika någon dag?" där han botaniserar i kaffedrickandets konst.

 

Ulf Holmertz är känd både som journalist och som länets största revykung. Han har tidigare gett ut två kåserisamlingar: "Dä va då dä" samt "Bland köner och drängar i Motala". Just nu skriver Ulf på en roman som är planerad att komma ut under 2019. Ibland tar han dock en fikapaus i skrivandet, för är det något han gillar så är det att fika. Och därför knåpade han ihop boken "Vi kan väl ta en fika någon dag?", en novellsamling på just det ämnet.

- Vi kan väl ta en fika någon dag, har väl alla sagt? Man kan säga det som en inbjudan men också som en ursäkt. Alla har väl träffat någon där man har sagt: vi kan väl ta en fika någon dag, jag ringer dig. Men inte tusan ringer man dem. Utan det går kanske två, tre månader och då möter man samma person och så blir det pinsamt. Och så säger man: jag har inte haft tid att ringa dig men vi kan väl ta en fika någon dag. Jag lovar att ringa dig. Men det blir aldrig av.

 

I boken får läsarna bland annat möta Greta som på hemmet drömmer om sin första puss och verkstadsgrabbarna, Einsteins vänner, när de samlas varje vecka för en fika och en omvärldsanalys.

- Jag är en så kallad överhörare när jag går på fik. Jag går ofta ensam på fik. Jag sitter och lyssnar på vad folk säger och sen hittar jag på nåt namn på dem och så lånar jag lite av de där samtalen och så blir det en novell till sist.

- I många av novellerna jag har skrivit till boken hamnar man till sist vid fikabordet, utom den allra första novellen. Den heter "Webergrillen" och handlar om sommaren 2018 då de svenska männen förlorade all värdighet och all heder när de inte fick grilla. Sen har jag kryddat det lite med dikter som jag skrivit, och en liten tecknad gubbe som heter Farbror Franz som säger små roliga saker.

 

Ulf berättar att ordet kafferep kommer från tiden då kaffe var förbjudet och damerna hade rep med krokar under sina vida kjolar där de kunde hänga kaffekitteln om det skulle bli inspektion.

- Jag tyckte det var spännande när jag växte upp när mamma hade kafferep eller symöte. Då kunde jag sitta och lyssna hur länge som helst. Och när pappa och dom satt på lördagseftermiddagen och drack kaffe så kunde de ta en gök till, och då kunde det vara en diskussion om vad en riktig kaffegök var. Jo, då skulle man hälla i lite kaffe och sen lägga en tioöring i botten och sen skulle man hälla i så mycket sprit så att tioöringen syntes igen.

- Så den här lilla boken skickar jag till min mor och far som alltid hade dörrarna öppna när det gällde att sitta ner vid köksbordet och fika. Och jag påstår att om världens män som idag hotar med krig och förstörelse satt sig ner vid kaffebordet och tog lite wienerbröd, då skulle allting vara mycket enklare.

- Alltid när man sätter sig ner och dricker kaffe, då åker axlarna ner. Man blir lite lugnare. När jag var på TV4 och vi hade lönesamtal så ställde jag alltid fram två koppar och två bullar och då blev det så lugnt. Man tog det där lilla fikat först, innan man började prata. Och det finns en väldigt känd Motalabo som har tagit efter det här med att fika är väldigt bra i stora sammanhang. Han heter Andreas Norlén och är talman.

 

Boken kan läsas lite i taget, man kan ta en liten novell till fikat. Det ska kännas enkelt och otvunget att läsa den, precis som det ska kännas när man fikar.

- Jag tycker att vi ska vara väldigt rädda om den här enkla umgängesformen. Bjud alltid in nån på fika, det behöver inte vara en massa kaffebröd. Det är trevligt att bara sitta ner och prata, säger Ulf och berättar hur han själv föredrar sitt kaffe:

- Kaffe ska vara kolsvart - som i helvetet! Och varmt som en masugn. Då är det kaffe.