Skivrecension: Laleh

Laleh

Vänta!

 

I vanliga fall brukar svenska folket gilla artister som är extremt tydliga i sitt artisteri. Det ska vara enkelt att förstå en artist och sätta dem i ett fack. Det är oftast så man blir riktigt folkkär. Men inte när det gäller Laleh. Hon kan sjunga på svenska, engelska eller persiska. Hon kan spela in Cornelisdoftande visor eller radiopop gjorda för internationella topplistor. Hon kan ha en hemlighetsfull personlighet, hon kan experimentera med olika stilar, det spelar ingen roll - Sverige älskar henne ändå.

Här på sjunde albumet spretar det som vanligt lite grann. Först kommer ett gäng svenska låtar och därefter de engelska. Generellt bra nivå på musiken men den svenska halvan känns genuinare och mer sammanhållen. På den andra halvan lattjar hon lite mer med stilarna men den känns ändå mer anonym. Kanske är det så enkelt som att det är enklare att relatera till texter på svenska? Eller så är de engelska låtarna helt enkelt svagare? Det känns som att alla de svenska låtarna kan bli publikfavoriter framöver.

Hur som helst har Laleh gjort en stabil skiva med sedvanlig charm, fräsch ljudbild och helt okej låtar. Hon håller fortfarande stilen och denna platta kommer ytterligare befästa hennes popularitet hos det svenska folket.

 

3/5


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0