tobi

Morrissey

California Son

Jag har försökt gilla Morrissey i 20 år nu. Det går inte. Jag vet att jag borde gilla honom för hans musik har egentligen alla de beståndsdelar som jag uppskattar hos andra artister. Då och då lyckas jag nästan övertyga mig själv om att jag gillar honom. Så var det exempelvis med plattan "World peace is none of your business" från 2014. Jag gav den en fyra i betyg, men har sedan aldrig lyssnat på den igen.

Men nu då? Denna gång handlar det ju inte om Morrisseys egen musik, utan han tolkar ett gäng amerikanska protestsånger från 60- och 70-talet. Kanske går det bättre då? Kanske är det lättare för mig att börja tycka om Morrissey om han inte är Morrissey?

Och jag tycker verkligen att gamle Moz gör riktigt bra tolkningar. Det finns några spår som känns svagare, men generellt är det en stark platta där Morrissey kan croona loss till behaglig orkesterpop. Bitvis sitter jag och bara njuter. Bra låtar, bra produktion, bra variation, bra sång...ja, bra det mesta. Så med risk för att det går som med "World peace..." så klämmer vi i med en fyra här med. För nån gång måste väl gubbfan fastna på riktigt hos mig?

4/5