Filmrecension: Helan & Halvan
Helan & Halvan
Helan & Halvan (eller Oliver Hardy och Stan Laurel som de hette i original) är ett av filmhistoriens största komedipar med sin storhetstid på 30-talet. Fortfarande är de ganska kända som begrepp och även om filmerna är rätt bortglömda så går det inte att förneka deras skicklighet i slapstickhumor som håller hög klass än idag.
Och kanske kan denna biografi, med John C. Reillly som Helan och Steve Coogan som Halvan, fortsätta att hålla minnet levande av de två figurerna. Det är åtminstone ett väldigt lyckat försök.
Reilly och Coogan är väldigt porträttlika i sina roller och skildrar med värme den vänskap som finns mellan radarparet, även om en gammal konflikt ligger och gror i bakgrunden. Filmen utspelas mestadels i det absoluta slutet av parets karriär, när de är på en fiaskoartad turné i Storbritannien. Salongerna är nästan tomma och filmen de ska spela in blir inställd. De är föredettingar med vacklande hälsa, och tvingas anstränga sig hårt för att försöka vända motgången.
Bildmässigt är det en riktigt snygg film med vackra miljöer och en tidstypisk känsla. Det ligger ett moln av vemod över alltihop men i slutändan är det en fin liten film som värmer hjärtat.
4/5