tobi

Green Day

Father of all

 

Ja, det är ju inte punk vi snackar. Knappt rock heller, om jag ska vara ärlig. Collegerock på sin höjd, eller kanske snarare pop. Det var väl ungefär så här Brainpool lät på sin tid?

Green Day kan färga håret och gapa om att de är punk hur mycket de vill, det stämmer ändå inte. De har aldrig varit punk och de kommer definitivt inte bli det nu, 48 år gamla.

Det bästa de kan göra är att släppa hela punkgrejen, för Green Day kan ju faktiskt vara rätt bra i sina bästa stunder. Men sluta med den falska marknadsföringen. Erkänn att ni spelar studentikos collegerock och stå för det.

Jag vet inte riktigt vad bandet vill med detta album. Här finns visserligen några snärtiga rockrökare, men också nån slags "Sommartider"-dänga och  en rock´n´roll-låt à la 50-tal. Och visst, Jerry Lee Lewis var mer punk än Green Day någonsin kommer bli.

Eländet är snabbt över i alla fall, tio spår på under halvtimmen. Men egentligen är inte det stora felet kvaliteten på musiken, för även om det inte bränner till så har man åtminstone lite småtrevligt. Det stora felet är istället att Green Day låter så otroligt förvirrade över vad de vill och varför de fortfarande finns till.

 

2/5