tobi

Once upon a time in Hollywood

Det känns som att Quentin Tarantinos filmer blir allt längre och allt långsammare för varje gång han sitter i regissörsstolen. Och det är lite irriterande, för hur fantastisk hade inte denna hans nionde och eventuellt sista riktiga film kunnat bli om han tightat till handlingen och kortat den med åtminstone en halvtimme? Å andra sidan är det synd att klaga, för trots sina brister är detta en riktigt bra film.

Leonardo DiCaprio spelar en filmstjärna som är på väg ner i karriären. Brad Pitt är hans stuntman, vän och allt-i-allo. Det är slutet av 60-talet, hippietider och i utkanten av storyn håller Charles Manson och hans gäng på att planera mordet på Roman Polanski och Sharon Tate.

Tarantino lattjar verkligen loss och fyller nästan varje bildruta med coola personer, häftiga referenser och intressanta detaljer. Steve McQueen och Bruce Lee dyker upp, Al Pacino och Kurt Russell har biroller, det blinkar om neonskyltar och Brad Pitt är supercool och supersnygg. Dessutom är det en slags metafilm om filmindustrin där Tarantino klippt in en massa påhittade filmer och tv-serier. Själva storyn glöms nästan av allt lull-lull men på något sätt klarar Tarantino balansgången. Detta är en kärleksförklaring till Hollywood från en av jordklotets största filmfantaster.

4/5