Krogrecension: De Klomp
S:t Larsgatan 13, Linköping
Betyg: 3 av 5
En samlingspunkt för ölfantaster
- men maten känns lite poserande
När det gäller öl är det få om ens något ställe i Östergötland som slår De Klomp på fingrarna. Även när det gäller maten tycks målsättningen vara hög. På pappret gör Linköpingskrogen det mesta rätt men lyckas av någon märklig anledning inte omsätta ambitionen i praktiken.
För den som ska med tåget utgör De Klomp, några minuters gångväg från stationen, ett perfekt sista ölstopp. Krogen har till och med en skärm ovanför bardisken som visar när tågen går och om man kommer hinna, eller om man ska stanna och ta en öl till och satsa på nästa tåg istället. Det är en av sakerna som gör att man gillar De Klomp, men det finns fler. Framförallt det strålande ölutbudet och den mysiga inredningen.
De Klomp (som är det holländska ordet för träsko) öppnade i december 2008 med inriktning mot det holländska och belgiska köket med rätter som bitterballen, musslor och mycket friterat. Med tiden har man dock glidit mer mot de svenska smakerna, vilket kanske är naturligt eftersom De Klomp satsar på lokala råvaror och meny efter säsong. På höstens matsedel hittar man exempelvis bacon från Skänninge, Vätternröding och bröd från Lanemos som lokala inslag.
Men allra viktigast har nog det stora och intressanta ölsortimentet varit. De Klomp har runt 40 öl på tapp och runt 200 sorter på flaska. Man satsar på små producenter och mindre partier och byter ofta ut sortimentet. Det går alltid att hitta något spännande att dricka och för stadens ölfantaster har De Klomp betytt ett jättelyft för dryckeskulturen.
När det gäller maten har De Klomp en ganska hög svansföring. De är visserligen ett avslappnat ställe där man lätt kan slinka in som man är, men de betonar saker som genuina råvaror, närproducerat, småskaliga producenter och att laga maten från grunden. De har också lite ovanliga rätter och ingredienser på menyn, varav hästköttet är det som fått mest uppmärksamhet, men även att läsa saker som talgmajonnäs, krondillskum, getyoghurt och rostade hasselnötter piggar upp. Allt detta är jättebra men någonstans på vägen från meny till tallrik är det som att något försvinner. Som att krogen poserar mer än den presterar.
Vid ett tidigare besök åt jag hästkorv och det kändes mer som en ploj så då var det inget problem att det inte var någon jättehit, men nu har jag provat fler rätter på menyn utan att köket övertygat. Och då har jag ändå följt personalens dryckestips till rätterna. Och där har vi ett annat problem, även om inte maten är överdrivet dyr så drar notan ändå gärna iväg om man dricker några öl till, eftersom de flesta av ölen kostar närmare hundralappen - och uppåt.
De Klomp är fortfarande en av favoriterna i Linköping, men i fortsättningen nöjer jag mig nog med att dricka öl. Och max en eller två per besök
