tobi

Kanye West

Jesus is king

Redan vid fjolårsplattan "ye" hade jag svårt att lyssna på Kanye och det är en känsla som bara tilltagit. Inte på grund av musiken i sig utan på grund av artisten bakom den. Tidigare kunde det vara lite skojigt med Kanyes knasiga uttalanden och excentriska livsstil men numera känns det bara tragiskt. Jag vill inte vara en av de som fortsätter göda hans storhetsvansinne och mentala ohälsa.

Jag brukar hävda att man ska skilja verk från person, för att det annars blir ohållbart eftersom alla artister har mörka sidor och lik i garderoben. Men det känns inte längre bra att lyssna på Kanye West. Men det är ett moraliskt dilemma som jag kanske inte behöver ta ställning till framöver, för klassen på musiken har sjunkit så nu kan man avstå honom på rent kvalitetsmässiga grunder.

Här radar han upp elva spår på 27 minuter och även om det finns strålande detaljer här och var så känns låtarna mest som halvfärdiga skisser. Och just det, hela plattan handlar om Gud. För Kanye har såklart blivit frälst och är nu mer predikant än rappare. Det var väl det som fattades för att vansinnet skulle bli totalt.

2/5