tobi

Löjeväckande Grammisgala

Så har det varit Grammisgala igen. Jaha, och? Finns det verkligen någon som bryr sig om den längre?

Under många år var den svenska Grammisgalan en stor händelse som diskuterades och analyserades. Det var glamoröst, kändistätt och välbevakat. Tittarna bänkade sig med chips och läsk i soffan inför tv-sändningen och dagen efter kunde man läsa om skandalerna i tidningen. Det var en stor grej. Grammisgalan var något det snackades om.

Nyligen anordnades årets Grammisgala. Någon som vet vem som blev Årets textförfattare? Nä, trodde inte det. Någon som överhuvudtaget såg galan? Nähä, inte det heller. Den anordnades på Annexet i Stockholm och visades på TV 4 Play. Under storhetstiden hölls Grammisgalan på Cirkus eller Berns och visades i SVT.

Som alla vet har musikbranschen förändrats rejält de senaste 20 åren och det är en av förklaringarna till Grammisgalans förlorade status, men galan verkar inte heller anstränga sig för att återskapa sin forna betydelse. Tvärtom gör den sitt bästa för att undergräva sitt eget existensberättigande. Galan uppvisar samma självskadebeteende som Leila K i sin glans skandaldagar.

Det är bara att titta på årets nomineringar. Grammisgalan har alltid varit en intern fest för människor i Stockholms medie- och nöjesbransch, men nomineringarna har ändå oftast bestått av kända namn som angått den genomsnittlige musiklyssnaren. 2020 bestod nomineringarna av många namn som till och med insatta musikskribenter måste googla.

Hur många av er läsare har koll på Snoh Aalegra eller Bottenvikens silverkyrka? Bland årets nykomlingar hittade vi namn som Guleed, Jelassi och konstmusikern Jacob Mühlrad. De fem nominerade till årets hip hop var Dree Low, Einár, Ozzy, Parham och Z.E. Breda artister som Weeping Willows och Sarah Klang återfinns numera i kategorin årets alternativa pop och det säger väl en del om Grammisgalans utveckling.

Sen har vi den där hysteriska låtskrivarinflationen som galan väljer att stödja. En av de nominerade till årets kompositör var Tim Bergling, Salem Al Fakir, Vincent Pontare, Albin Nedler, Kristoffer Fogelmark, Isak Alvérus, Carl Falk, Joakim Berg, Lucas Von Bahder, Marcus Thunberg Wessel, Martin Svensson. Nej, det är inte elva nomineringar utan detta är elva personer som tillsammans utgör EN nominering.

Det är rent löjeväckande. Men jag tänker inte kräva Grammisgalans nedläggning. Det håller galan på att fixa så bra ändå, på egen hand.