tobi

Finnegan´s Hell

Work is the curse of the drinking class

Här på hemmaplan har vi exempelvis Captain Jack´s Army, Stinky Pete´s och Bro´s Irish som lirar irländsk folkmusik i rocktappning. Och det får en ju onekligen att fundera på vad det är med keltrockband och apostrofer i bandnamnet?

Finnegan´s Hell är ett annat svenskt band som både anammat apostrofen och den irländska rock där band som Flogging Molly och Dropkick Murphy´s är husgudar. Detta är sextettens tredje album och det låter ungefär som man kan förvänta sig att ett folkmusikdoftande keltrockband ska låta. Flöjt och banjo blandas med tuffa elgitarrer och en sångröst som spelats in nånstans mellan åttonde ölen vid bardisken och slagsmålet bakom husknuten.

Finnegan´s Hell gör som sina kollegor i genren, de spelar låtar att dricka öl och skråla med till. Och inget fel med det, ibland (rätt ofta faktiskt) är det precis vad man vill ha. Problemet är bara att låtmaterialet är för svagt. Det låter generiskt, formulär 1A och när jag kommit till sista spåret märker jag att inget har fastnat hos mig. Så varför gå över ån efter vatten? Vi har ju Captain Jack´s Army här i regionen som är betydligt bättre än Finnegan´s Hell.

2/5