tobi

Kesha

High road

För några år sedan handlade det mest om psykisk ohälsa, ätstörningar och rättstvister, men här på fjärde (eller femte beroende på hur man räknar) plattan verkar humöret vara på topp för Kesha. I alla fall om man bara utgår från musiken, för den spritter och tar oväntade vägar. Ibland är det nästan för lekfullt, men hellre artister som verkar ha lite skoj mellan varven än stentrista och pretentiösa konstnärstyper. Åtminstone om det gäller popmusik, och det gör det här.

Det kan vara lite svårt att kategorisera Kesha, mer än att hon är en popartist, för det går att dra referenser från alla möjliga håll. Rent musikaliskt skulle många av låtarna kunna beskrivas som vanlig radiopop i stil med exempelvis Rihanna och Beyoncé (fast med vassare texter) men Kesha drar också tankarna till Lady Gagas showmanship. I något spår anar man lite Madonnainfluenser och plattan rymmer även kabaretmusik och dataspelstoner.

Generellt är låtarna riktigt bra och i grunden gillar jag att Kesha kan växla mellan olika uttryck, men det spretar lite väl mycket i mitt tycke. Man behöver inte göra allt på en gång bara för att man kan.

3/5