Bokrean

Igår började årets bokrea så jag tog en sväng och kollade in den.
Helst skulle man ju vara pensionär/arbetslös/sjukskriven så man hann läsa alla böcker som man vill. Jag läser ju även två böcker i månaden i jobbet, så jag hinner knappt med att nöjesläsa. Sad!
Men två böcker blev det i allafall. En gammal klassiker och en som nästan kan beskrivas som en omedelbar, nutida klassiker. På tal om 1984 så vill jag återigen tipsa om bandet 1984, som förgyllt mitt liv under det senaste året. Just nu är de aktuella med en massa nya remixer och grejer. In på Spotify och lyssna.

Grattis på Semmeldagen!

Det blev Ronaldos. Eftersom deras mandelmassa är i en klass för sig. Mums.

Skivrecension: Mustasch

Mustasch

Killing it for life

 

Kan inte påstå att peppen på en ny Mustasch-skiva är superstor såhär i adventstider 2019. Det fanns en tid när Ralf Gyllenhammar och hans bandpolare var en frisk fläkt i rocksverige, men nu har Göteborgarna hållit på i över 20 år och känns rätt mossiga själva. Det blir väl så med de flesta band med tiden, antar jag. Dessutom kom det ett nytt album förra året och i år har bandet redan matat oss med fyra singlar som finns med här på den åttaspåriga plattan.

Detta är bandets första skiva på eget skivbolag. Det är mer körer och keyboards än tidigare och de har medvetet hållit skivan kortare för att passa dagens snabba musikkonsumtion. Skivan vill också uppmärksamma det stora problem med självmord bland män, ett lovvärt initiativ.

Hur låter det då? Tja, inte dåligt. Ett och annat spår är till och med riktigt bra. Det är gitarriff och texter om snyltare som kommer in backstage och snor Mustasch bira och brudar. Själv föredrar jag de spår där det inte riffas så mycket utan där bandet vågar testa andra uttryck. Men även om det låter okej så har jag svårt att uppbåda den där riktiga energin. Allt låter så bekant, så förväntat, så gjort. Gör nåt nytt, byt namn till Polisong och börja spela gaydisco, vadsomhelst, bara ni ruskar om mig.

 

2/5


Medlöperi och motstånd

Var på den omtalade utställningen på Norrköpings Stadsmuseum igår, om nazism då och nu. Ni vet den där utställningen som SD försökt att sabba för att den, bland annat, berättar om partiets historia.
Och nutid, skulle man kunna lägga till. För ingenting har ju egentligen förändrats. Det är ett parti som inte vill ha den västerländska, liberala, sekulära demokrati som har gjort Sverige och andra västerländska länder så framgångsrika. De visar det gång på gång, nu senaste gällande Norrköpingsutställningen. SD är en gren på samma träd som nazismen - punkt. 
Nu är det ju tyvärr inte de som skulle behöva gå på "Medlöperi och motstånd" som gör det. Eller tar del av kultur/bildning överhuvudtaget. Men nu har ni chansen. Utställningen visas ett år framåt och det är fri entré.

Bastukungen #19

Torsdag, fredag, lördag, söndag. En bastu om dagen är bra för magen. Samling för handling!

Vägen till Vita Huset. Del 17

Tredje staten och tredje vinsten. Och Bernies segermarginal blir bara större för varje val/caucus. Och sakta börjar det gå upp för tv-stationerna och det politiska etablissemanget vad som håller på att hända. Ojdå, kommer Bernie att vinna? De har försökt att ignorera honom, förlöjliga honom och motarbeta honom men inget har funkat. Och de fattar verkligen inte varför folk brinner för Bernie på ett sätt som ingen annan politiker lyckas med. (Trump räknas inte, för till skillnad mot den hjärntvättade MAGA-sekten så är ju Bernies fans tänkande varelser).
Biden/Bloomberg/Buttigieg-gänget kommer försöka stoppa honom men jag är säker på Att Bernies segertåg bara kommer att fortsätta. Och förstärkas. Och han kommer sedan att sopa banan med Trump av bara farten.

Bastukungen #18

Trump är beroende av sin Adderall, jag är beroende av bastun. Bella...Tja, hon är medberoende. 

Från Connery till Craig. Del 20

Sista Brosnanfilmen är en personlig favorit för mig och Jinx och så spektakulärt over the top som man gärna vill ha en Bondfilm. Det finns så mycket som är bra med den här filmen, framförallt den fantastiska fäktningsscenen som är en av de allra bästa Bondscenerna någonsin. Men här finns också en skurk med diamanter i ansiktet, en osynlig bil, ett domedagsvapen i form av en solstrålekanon, scenen där den skäggiga och blöta Bond kliver in på lyxhotellet i Hong Kong, referenser till tidigare bondfilmer, ett ispalats, en cool skurk i en elektrisk dräkt och mycket mer.
Bland det dåliga hittar vi en massa slow motion-scener och en fånig (och tekniskt usel) scen på Island där Bond surfar på en tsunami.
Madonnalåten som jag avskydde när den kom har jag inte bara lärt mig acceptera utan faktiskt gilla. Och detta är troligtvis den Bondfilm med mest humor, självironi och tramsiga detaljer.
Den ligger nära en femma men faller på skälen jag nyss angav och (kanske) på att jag sett den så många gånger.
Precis som det var skönt att gå vidare från tidigare Bondgubbar ska det nu bli skönt att lämna Brosnan. För även han har börjat kännas lite mossig. Nu säger vi hej till Daniel Craig.
Betyg: 4 av 5

Bastukungen #17

Dr Helg och Syster Helg har öppnat mottagningen. 

Filmrecension: Det II

Det - kapitel 2

 

Hösten 2017 kom första delen av nyinspelningen av Stephen Kings "Det" med Bill Skarsgård i rollen som den onde clownen Pennywise, som lever på att glufsa i sig barn som han fångar genom att ta fram de rädslor de har inom sig. Filmen var kanske inte så skrämmande men lyckades ändå hyfsat med berättelsen kring barnens uppväxt och vänskap. Mycket tack vare att barnskådisarna var så charmiga.

Två år senare kom del två där 27 år har gått och barnen har blivit vuxna. Pennywise har återvänt och gänget måste återigen samlas för att bekämpa clownen, och denna gång för gott. Uppföljaren är dock ännu svagare än del 1. Den är obegripligt icke-skrämmande och enda gången man blir rädd är vid några hoppa till-effekter. På tal om effekter så överanvänds CGI något otroligt, och dessutom på ett riktigt dåligt vis.

Det-historiens kärna är barnens gemenskap, men trots en speltid på nästan tre timmar lyckas man ändå inte skapa något djup. Kanske på grund av kackigt manus, kanske på grund av slappa skådisar. Skarsgård har heller inte mycket att jobba med utan får mest se konstig ut och visa huggtänderna. Det känns som att det finns en ganska bra film gömd nånstans under ytan. Den visade sig då och då i ettan, men är dessvärre nästan helt osynlig i denna uppföljare.

 

2/5


Krogrecension: Cabo Mexican

Cabo Mexican

Platensgatan 5, Linköping

Betyg: 3 av 5

 

En doft av Mexiko

- tacos, sombreros och frozen margaritas

 

På med sombreron och beställ in ett gäng ovanliga tacos. Maten är kanske inte så märkvärdig men det är skojigt att besöka Cabo Mexican, och ibland är det precis vad man vill ha när man går ut och käkar.

På senare år har gatumaten gjort ett rejält intåg på restaurangerna. Det är Cabo Mexican ett exempel på med sina tacos. Strax intill ligger ett ställe som gjort finmat av kebab men framförallt har vi alla dessa hamburgarställen som öppnar i vart och vartannat gathörn. Nu serverar Cabo Mexican mer än bara tacos, men attityden är av gatumatskaraktär: det ska kännas enkelt, otvunget och lättsamt att slå sig ner i den mexikanska restaurangen. Det intrycket förstärks av den avslappnade inredningen och faktumet att gästerna får låna ponchos och sombreros att klä sig i. Man kan även utmana sina vänner på chorizoroulette för att se vem som får den starkaste korven. Kort sagt: det är skojigt att gå till Cabo Mexican.

Nyligen utökade man verksamheten till att även innefatta en restaurang på Nya Torget i Norrköping med namnet Cabo Taqueria. Jag har provat båda restaurangerna men denna text gäller Linköpingsrestaurangen. Besöket sker i januari och vanligtvis befinner jag mig utomlands då, på senare år påfallande ofta i just Syd- eller Centralamerika. Och kanske är det abstinensen, men jag känner mig nästan förflyttad till sydligare breddgrader. Eller så är det bara min frozen margarita som talar, i vilket fall är den (eller de, för det blev två) riktigt syrlig, uppfriskande och god.

 

Visst kan var och en beställa in till sig, men bäst upplever man Cabo Mexicans mat om man beställer in lite olika smårätter och delar på. Och det finns mycket intressant att välja mellan, exempelvis ceviche, tacos på pankofriterad kyckling eller Cabos högrevsgryta med choklad och chili. Eller varför inte beställa in The wall? En rejäl planka för två där man kan prova nästan hela menyn. Jag och mitt sällskap fastnar för halloumitacos, sotad tonfisk, rostade majskorn och sauterade gröna paprikor med havssalt.

I menyn beskrivs paprikorna som "klassisk favorit" och det förstår jag, för de är överraskande goda i sin enkelhet. Den rostade majsen som serveras i en skål med chili, lime, rökt paprika, färskost, örter och srirachamayo är kanske ingen smaksensation men gör sitt jobb som stabilt tillbehör. Tonfisken kommer med sotad purjolök, salsa verde, srirachamayo, picklade körsbärstomater och yozusesamfrön (som vi skippade på grund av allergi). Det lät gott på pappret men visar sig vara kvällens svagaste rätt. Smaklös och intetsägande, men framförallt kändes tonfisken slapp och sladdrig. Vår tacos innehåller friterad halloumi, guacamole och ananassalsa och slinker ner i ett nafs.

 

Ett tips är att ta med en vän och besöka Cabo Mexicans tacotisdagar då man kan prova olika tacos till ett bra pris. Generellt måste dock sägas att Cabo Mexican har plånboksvänliga priser, vilket tillsammans med den avslappnade stämningen hamnar på pluskontot. Och vill man variera sitt fredagsmys hemma med att istället gå ut och äta kvalitetstacos på restaurang så är Cabo Mexican ett bra val.

Vägen till Vita Huset. Del 16

Bloomberg har gått som en raket i mätningarna, men i går var han med i sin första debatt och blev krossad direkt. Så nu vete fan vem etablissemanget ska satsa på...
Warren och Bernie visade återigen att det bara finns två riktiga stjärnor bland demokraterna, de håller en helt annan nivå än resten av gänget. Och när Warren är så skarp som hon var i Nevadadebatten, ja då är hon bäst av alla. Det är därför jag fortfarande har ett litet hopp om henne, trots de senaste månadernas nedgång...som sammanfallit med att hon gått mer mot mitten och släppt sina ideal. Hon måste sparka sin stab bestående av en massa Hillaryfolk, och bli mer progressiv igen.
Det är så tydligt att det bara är två av de demokratiska kandidaterna som verkligen vill något. Som har en vision och en obändig vilja att åstadkomma något, mer än att bara få bort Trump. Och innerst inne vet alla att Warren och Bernie har rätt, men det där landet har blivit så sjukt och korrupt att Bernie framstår som den konstiga när han säger att USA borde göra som ALLA ANDRA MODERNA LÄNDER (och även många omoderna) och ha allmän sjukvård.
Hur som helst har Bernie gått kanonbra på sista tiden och leder nu med 10 procentenheter före Biden som sjunker som en sten. Jag tror att han kommer fortsätta sjunka och jag tror att Bloomberg har peakat och kommer sjunka. Kan Warren bli etablissemangets kandidat nu när alla andra har misslyckats? Ja, det är det vi får hoppas på. För Bernie måste förmodligen upp över 50% av delegaterna om han inte ska röstas bort på kongressen.

Bastukungen #16

Visst är det gött med en kvällsbastu, men jag måste nog säga att att morgonbastu är ännu bättre. Man blir pigg och fräsch och redo att ta sig an dagen. En härlig start denna torsdag - nu tjööör vi!

Filmkrönika - Filmåret 2019

Filmåret 2019

 

Spindelmannen slogs mot Mysterio, "Us" väckte obehagliga känslor och "Yesterday" fick oss att nynna på Beatleslåtar. Det är dags att sammanfatta filmåret 2019 och här är lite av det som hände.

 

Årets...

 

Bäst: Ludwig Göranssons Oscar

Också bra: "Joker", "Ad astra",

Sämst: "Holmes & Watson"

Bästa svenska: "Eld & lågor"

Lokala: "Moa Martinsson - Landsmodern"

 

Snyggast estetik: "John Wick 3"

Flopp: "Dumbo" och "Gemini man"

Sverigehajp: "Midsommar" och "Stockholm"

Frisyr 1: Alexander Skarsgård i "The hummingbird project"

Frisyr 2: Bill Skarsgård i "Det 2"

 

Minst lockande filmaffisch: "Vincent van Gogh"

Rynkigast 1: Clintan i "The Mule"

Rynkigast 2: Sylvester Stallone i "Rambo"

Onödigaste uppföljare: "Glass"

Mest porträttlika: "Helan & Halvan"

 

Var det verkligen nödvändigt?: "Terminator - Dark fate"

Är det äntligen slut nu?: "Star wars - the rise of Skywalker"

Zzzzzzzzz: Oscarsgalan

Vem kläckte denna idé?: "En del av mitt hjärta"

Sorg: Att Avengerssagan är över

 

Trend: Föryngring ("The Irishman", "Gemini man", "Captain Marvel", "Terminator - Dark fate")

Snyggast: Brad Pitt i "Once upon a time in Hollywood"

Farväl: Iron Man, Bibi Andersson, Doris Day, Roland Janson, Peter Fonda, Robert Forster, Rutger Hauer, Luke Perry, Ken Kercheval

Några filmer att se fram mot i vår: No time to die 3/4, Bombshell 17/1, Godzilla vs Kong 13/3


Framtiden


Funderade länge på vad jag skulle skriva i detta inlägg, men ord kändes liksom överflödiga. Jag nöjer mig med att konstatera att dessa tre personer gör mig glad, varm och hoppfull.
They have my full endorsement!
 

Om

Min profilbild

tobi

Mejla till: Tobi_Katoy@hotmail.com

RSS 2.0