tobi

Bohemian Rhapsody

Rami Malek är måhända lite späd i kroppen men i övrigt gör han en porträttlik tolkning av Queensångaren Freddie Mercury. Samtidigt undrar man såklart hur denna film hade blivit med Sasha Baron Cohen, som egentligen var tänkt för huvudrollen.

Här får vi följa Freddies och Queens utveckling från totalt okända till spelningen på Live Aid-galan på Wembley 1985 som kulmen på historien. Biopics är alltid svåra att få till, på grund av att verkligheten inte följer någon dramatisk mall. Ofta försöker man klämma in för mycket vilket gör att man bara skrapar på ytan. Så är fallet här, "Bohemian Rhapsody" hade definitivt tjänat på att begränsa sig och gräva djupare på vissa ställen.

För här finns ju onekligen en hel del att gräva i. Freddies förhållande till familjen, hans insjuknande i AIDS, bråket med de övriga Queenmedlemmarna, missbruket och homosexualiteten. Men detta är en film för den breda massan och då kan man inte skrämma iväg någon genom att ta upp för mörka och svåra sidor av den mustaschprydde sångaren. Det gör att "Bohemian Rhapsody" blir lite för trevlig och lättviktig för att beröra på allvar.

Vill man få en snabbkurs i Freddie Mercurys liv och en massa bra Queenlåtar att digga till, då är detta en film man kan smaska chips till i soffan på lördagskvällen, men vill man verkligen komma under skinnet på Freddie Mercury så finns mer att önska.

2/5

Evergrey

The Atlantic

Det göteborgska progmetalbandet firade släppet av sitt elfte album med att lira på en rockklubb i Linköping samma dag. Det var slutsålt vilket kanske inte är så förvånande, efter 20 år kan Evergrey sin grej och publiken vet att de får kvalitet från start till mål.

Nya plattan "The Atlantic" är den sista delen i trilogin som började med "Hymns for the broken" 2014 och fortsatte med "The storm within" två år senare. Här står havet som tema och Evergrey dyker gärna ner i avgrunden med gitarriff och tunga trummor som ankare. Här finns pianotoner som glittrar på ytan, men i några spår blir det ändå lite tungrott och det känns som att bandet står och trampar vatten.

Bandet har dock en hög lägstanivå, så även om jag börjar tappa koncentrationen en smula en bit in på plattan så vore det synd att klaga för mycket. Hantverket sitter onekligen där och Evergrey har jobbat noggrant med alla detaljer från den säkra sången och den välspelade musiken till de ofta hittiga refrängerna och den tighta produktionen.

3/5

First man

Det är knepigt att göra film om månlandningen 1969, eftersom alla vet att det slutade bra. Damien Chazelle, som regisserade "La la land", gör dock ett försök och plockar åter in Ryan Gosling som huvudrollsinnehavare. Och han lyckas faktiskt göra något riktigt bra av denna förutsägbara historia.

Eftersom själva månfärden i sig inte är särskilt berättartekniskt dramatisk måste en film om den lägga vikten på något annat, exempelvis den politiska kapplöpningen med Sovjet. Chazelle väljer att fokusera på Neil Armstrongs privatliv och de prövningar hans familj får utstå. Och där finns några känslosamma scener som känns i bröstet, fast allra bäst lyckas Chazelle med att fånga känslan i rymdkapseln. Det gnisslar, skakar och smäller när raketerna lyfter och som publik får man nästan panik av den instängda känslan eller när kapseln snurrar okontrollerat i rymden.

Svenska Oscarsvinnaren Linus Sandgren står för fotot och gör ett fantastiskt jobb. Rent tekniskt är "First man" ett mästerverk och de små brister som filmen har ligger i att det är en rakt berättad historia från A till B, som visserligen har några gupp på vägen men där man vet att allt ändå kommer gå bra till slut.

4/5

Halloween

Sedan originalet "Alla helgons blodiga natt" visades 1978 har det kommit totalt elva "Halloween"-filmer. Denna 40-års-jubilerande rulle struntar dock fullständigt i de nio mittersta och ska ses som en uppföljare till originalet. John Carpenter är involverad, gubben bakom Michael Myers mask är densamma som i originalet och i huvudrollen som Laurie Strode ser vi återigen Jamie Lee Curtis.

Michael har suttit inspärrad i 40 år och under tiden har Laurie förberett sig och sin familj att kunna ta kål på honom den dag han kommer ut, vilket det alltså blivit dags för nu. I staden Haddonfield firas Halloween, och Michael firar på sitt eget lilla sätt genom att ha ihjäl folk på löpande band. Men allra helst är det såklart Laurie och hennes familj han vill mörda.

Uppbyggnaden är riktigt bra för att vara en blodig skräckis och "Halloween" har ett gäng scener som är spännande och snyggt gjorda. Rent hantverksmässigt är nivån riktigt hög och filmen har ett nostalgivärde som hjälper till att höja intresset. Ändå finns en liten känsla av hafsverk som irriterar. Med bara ett uns mer ansträngning hade detta kunnat bli en riktigt bra film, för grunden finns definitivt där.

3/5

Mercury Rev

Bobbie Gentry´s The delta sweete revisited

Precis som de flesta andra fick jag upp ögonen för Mercury Rev när de släppte sitt fjärde album "Deserter´s songs" 1998. De var riktigt heta där några år kring millennieskiftet, men på senare tid har både mitt och de flesta andras intresse avtagit. Vad kan man då göra som band för att återigen hamna i rampljuset? Tja, man kan göra som Mercury Rev gör, det vill säga att spela in hela Bobbie Gentrys album "The delta sweete" på nytt.

Bobbie Gentry, eller Roberta Lee Streeter som hon heter, gav ut sin skiva med sydstatskildringar 1968 efter att året innan fått ett stort genombrott med låten "Ode to Billie Joe". Nu 50 år senare tycker Mercury Rev att det är dags att göra en tolkning av albumet och har kallat in ett antalet sångerskor som sjunger på varsin låt. På listan hittar vi bland annat kända namn som Beth Orton, Suzanne Sundför och Norah Jones. Man har även inkluderat nämnda "Ode to Billie Joe" som sjungs av Lucinda Williams.

Det låter riktigt bra. Mercury Rev gör något helt eget av låtarna fast ändå på ett respektfullt sätt. Och framförallt gillar jag idén att tolka ett helt favoritalbum, det är ett grepp som jag gärna skulle se att flera artister provade.

4/5