Filmrecension: Bohemian Rhapsody

Bohemian Rhapsody

 

Rami Malek är måhända lite späd i kroppen men i övrigt gör han en porträttlik tolkning av Queensångaren Freddie Mercury. Samtidigt undrar man såklart hur denna film hade blivit med Sasha Baron Cohen, som egentligen var tänkt för huvudrollen.

Här får vi följa Freddies och Queens utveckling från totalt okända till spelningen på Live Aid-galan på Wembley 1985 som kulmen på historien. Biopics är alltid svåra att få till, på grund av att verkligheten inte följer någon dramatisk mall. Ofta försöker man klämma in för mycket vilket gör att man bara skrapar på ytan. Så är fallet här, "Bohemian Rhapsody" hade definitivt tjänat på att begränsa sig och gräva djupare på vissa ställen.

För här finns ju onekligen en hel del att gräva i. Freddies förhållande till familjen, hans insjuknande i AIDS, bråket med de övriga Queenmedlemmarna, missbruket och homosexualiteten. Men detta är en film för den breda massan och då kan man inte skrämma iväg någon genom att ta upp för mörka och svåra sidor av den mustaschprydde sångaren. Det gör att "Bohemian Rhapsody" blir lite för trevlig och lättviktig för att beröra på allvar.

Vill man få en snabbkurs i Freddie Mercurys liv och en massa bra Queenlåtar att digga till, då är detta en film man kan smaska chips till i soffan på lördagskvällen, men vill man verkligen komma under skinnet på Freddie Mercury så finns mer att önska.

 

2/5


En kväll på Palatset

Hängde på Palatset igår och det blev en höjdarkväll. Först ut var Simon Lindström från Grebo...
...och sen Simon Wallin, kompad av Alexandra från CJA. Riktigt bra.
Fast bäst var Philip Fritz. Första gången jag såg honom live och det var svinbra! The Producer var lyrisk och jag med. Årets konsert hittills. Jag får nog boka honom snart igen.

Lehmans fredagsfräckis

Den mexikanska pigan ville ha lönehöjning, men frun i huset blev mycket missnöjd och bestämde sig för att tala allvar med henne om det.
Hustrun frågade:
- Maria, varför ska du få en lönehöjning?
Maria:
- Si Senora, finns tre skäl till varför jag vill få en höjning. Det första är att jag stryker kläder mycket bättre än du.
Hustrun:
- Vem har sagt att du stryker bättre än mig?
Maria:
- ...din man.
Hustrun:
- ...och...???
Maria:
- För det andra, jag är en mycket bättre kock.
Hustrun:
- Nonsens. Vem har sagt att du lagar mat bättre än mig?
Maria:
- Din man.
Hustrun:
- ...ooh...???
Maria:
- För det tredje, jag är en bättre älskarinna än du ...
Hustrun rejält förbannad:
- ...och det sa min man också???
Maria:
- Nejnej, Senora, detta sa trädgårdsmästaren.
Hustrun surt:
- OK, hur mycket vill du ha i löneökning?

Skivrecension: Evergrey

Evergrey

The Atlantic

 

Det göteborgska progmetalbandet firade släppet av sitt elfte album med att lira på en rockklubb i Linköping samma dag. Det var slutsålt vilket kanske inte är så förvånande, efter 20 år kan Evergrey sin grej och publiken vet att de får kvalitet från start till mål.

Nya plattan "The Atlantic" är den sista delen i trilogin som började med "Hymns for the broken" 2014 och fortsatte med "The storm within" två år senare. Här står havet som tema och Evergrey dyker gärna ner i avgrunden med gitarriff och tunga trummor som ankare. Här finns pianotoner som glittrar på ytan, men i några spår blir det ändå lite tungrott och det känns som att bandet står och trampar vatten.

Bandet har dock en hög lägstanivå, så även om jag börjar tappa koncentrationen en smula en bit in på plattan så vore det synd att klaga för mycket. Hantverket sitter onekligen där och Evergrey har jobbat noggrant med alla detaljer från den säkra sången och den välspelade musiken till de ofta hittiga refrängerna och den tighta produktionen.

 

3/5


Yrke: bokare

Det blir tyvärr inget "Sommar i Refvens grund" i år, men jag har fullt upp med bokningar ändå. Dels har jag ju Palatset som pågår året om, och just nu håller jag även på att boka in band till Torsdagstoner i Trädgårn och till Terrassen (Merwahs uteservering).
Jag bokade även in mig själv till Nyponprisets VIP-fest förra veckan och har även börjat kika på att boka en resa. Och just det: igår bokade jag även en hotellnatt i Västervik.
Vad ska jag boka härnäst? Kom gärna med förslag.

Filmrecension: First man

First man

 

Det är knepigt att göra film om månlandningen 1969, eftersom alla vet att det slutade bra. Damien Chazelle, som regisserade "La la land", gör dock ett försök och plockar åter in Ryan Gosling som huvudrollsinnehavare. Och han lyckas faktiskt göra något riktigt bra av denna förutsägbara historia.

Eftersom själva månfärden i sig inte är särskilt berättartekniskt dramatisk måste en film om den lägga vikten på något annat, exempelvis den politiska kapplöpningen med Sovjet. Chazelle väljer att fokusera på Neil Armstrongs privatliv och de prövningar hans familj får utstå. Och där finns några känslosamma scener som känns i bröstet, fast allra bäst lyckas Chazelle med att fånga känslan i rymdkapseln. Det gnisslar, skakar och smäller när raketerna lyfter och som publik får man nästan panik av den instängda känslan eller när kapseln snurrar okontrollerat i rymden.

Svenska Oscarsvinnaren Linus Sandgren står för fotot och gör ett fantastiskt jobb. Rent tekniskt är "First man" ett mästerverk och de små brister som filmen har ligger i att det är en rakt berättad historia från A till B, som visserligen har några gupp på vägen men där man vet att allt ändå kommer gå bra till slut.

 

4/5


Från Connery till Craig. Del 9

Återigen har jag och Mary Goodnight bänkat oss framför en Bondfilm, denna gång "Mannen med den gyllene pistolen", och efter att nästan ha tappat Bond-suget fick vi upp hoppet igen. För denna film har en hel del på plussidan. Christopher Lee gör en karismatisk Bondskurk (Scaramanga - coolt namn! - med kännetecknet att han har tre bröstvårtor!). Han har dessutom en intressant hantlangare (den onda dvärgen Nick Nack). Både Britt Ekland och Maud Adams är Bondbrudar (kul för oss svenskar). Scaramanga har ett tufft högkvarter (James Bond-klippan i Thailand) och ett coolt vapen (en gyllene pistol som han sätter ihop av en cigaretttändare, penna mm).
Bond får en kula med sitt namn på, en vink om att Scaramanga är ute efter honom. Filmen tar upp den då nya tekniken solenergi, som dock Scaramanga omvandlar till ett vapen. Bra tonträff och mycket Bondkänsla. 
Betyg: stark 3 av 5

Dr Helg - det är jag det

Ryktet har nått mig att det finns en annan man därute, en bedragare, som också kallar sig Dr Helg och öppnar mottagningen på fredagseftermiddagen med bastu, kall öl och bra musik. Men "there can be only one" och det är jag det!
Denna helg blev det schnitzel, kreolsk gryta och vad var det mer nu igen..?....jo, just det....rökt ost, såklart!
80-talsmusik, vin, James Bond, frukost på sängen, bastu. Det var den helgen det, men snart öppnar Dr Helg sin mottagning igen.

Filmrecension: Halloween

Halloween

 

Sedan originalet "Alla helgons blodiga natt" visades 1978 har det kommit totalt elva "Halloween"-filmer. Denna 40-års-jubilerande rulle struntar dock fullständigt i de nio mittersta och ska ses som en uppföljare till originalet. John Carpenter är involverad, gubben bakom Michael Myers mask är densamma som i originalet och i huvudrollen som Laurie Strode ser vi återigen Jamie Lee Curtis.

Michael har suttit inspärrad i 40 år och under tiden har Laurie förberett sig och sin familj att kunna ta kål på honom den dag han kommer ut, vilket det alltså blivit dags för nu. I staden Haddonfield firas Halloween, och Michael firar på sitt eget lilla sätt genom att ha ihjäl folk på löpande band. Men allra helst är det såklart Laurie och hennes familj han vill mörda.

Uppbyggnaden är riktigt bra för att vara en blodig skräckis och "Halloween" har ett gäng scener som är spännande och snyggt gjorda. Rent hantverksmässigt är nivån riktigt hög och filmen har ett nostalgivärde som hjälper till att höja intresset. Ändå finns en liten känsla av hafsverk som irriterar. Med bara ett uns mer ansträngning hade detta kunnat bli en riktigt bra film, för grunden finns definitivt där.

 

3/5


Nyponet 2019

Igår var det dags för Gratisätarnas Årsfest igen, dvs Nyponpriset. Vinnare blev f.d. Karil, teaterföreningen som...bla bla...bla...ja, nånting måste göras med det här priset. Jag vet inte hur dom lyckas men på nåt märkligt sätt är allt från Winnerbäck till pristagare till arrangemang till publik till jury till mat till...ja, allt som har med priset att göra...svinpräktigt, PK och tråkigt.
Anton Nessvi lirade, och själv festade jag loss med Benny + fru och Dr Frasse + fru. Och vi, med en medelålder på 54, var de som festade hårdast och höll ut längst. Så jag hade svinkul, men det berodde helt på sällskapet och inte på arrangemanget i sig.
Ja ja...det var det. Nyponet i all ära, men det är ju ändå Ollonet som gäller.

Ollonet 2019

Idag delas Lars Winnerbäcks kulturpris "Nyponet" ut för fjärde gången. I samband med det delas även det alternativa priset "Ollonet" ut, instiftat av Tobis blogg.
I juryn sitter Tobi, Jimmy Uller och Ayeray Bustos - samt Smiling Gayman som ständigt frånvarande hedersmedlem.
Vi delar ut Gröna Ollonet till en person som kan behöva åtnjuta ekollonets laxerande egenskaper, samt det mer mogna Bruna Ollonet till en person som sprider glans (ollon på latin...) till stadens nöjesliv.
Det Gröna Ollonet 2019 går till...Sara Skyttedal!
Motivering: Psykopat? Ja, mycket talar för det. Obehaglig? Definitivt. Totalt olämplig som makthavare. I maj kan vi slippa henne som kommunalråd i Linköping, men då kan hon å andra sidan representera Sverige i EU. Vet inte vilket som är värst.
Övriga nominerade: Alla i Joyvoice, Vindra, Donald Prütz fans, Ola Engström  
 
Det Bruna Ollonet 2019 går till...Philip Kullgren!
Motivering: "Torghumor", "Cindy", ja, nästan allt som Philip och Pellen Production gör får publiken att garva läppen av sig. Särskilt vi östgötar, som ofta känner igen oss lite extra. Nu har Philip dessutom gjort scenshow av såväl "Torghumor" som "Cindy" - och vi vill bara ha mer.  
Övriga nominerade: Ludwig Göransson, podden "Kvar i stan", Agnes Matsdotter, DIBB förlag, Linda Travtjenko
 
Priserna består, förutom äran respektive vanäran, av en Brooklyn Lager som tillfaller juryns ordförande.

Lehmans fredagsfräckis

En kille och hans tjej skulle åka på semester men så fick hon så ont i magen så hon måste till akuten.
Väl inne på akuten visar det sig att tjejen är gravid och alla blir glada.
Men killen funderar lite och tar doktorn med sig och frågar lite vid sidan om.
- Hur går det med semestern nu, kan man ha sex fast hon är gravid?
- Jadå, visst kan man det, svarar doktorn, de första 6 månaderna är det som vanligt, sedan får man köra bakifrån 2 månader. Den sista månaden får man köra varg metoden.
Killen var nöjd med svaret men frågade:
- Vad är varg metoden?
- Då sitter du utanför hålet och ylar och vill in, svarar doktorn småleende.

Italiensk vår i Norpan

Igår firade vi in våren i De Geer-hallen med Symfoniorkestern, Daniel Mitsogiannis och Agnes Auer. En riktigt trevlig kväll på temat Italien. Den inleddes med tomatsoppa och sen blev det "Volare", "O sole mio" och andra italienska schlagers. Nu är våren här!

Biotisdag

Bio igen. Igår blev det "Helan & Halvan". Och när man tänker på den duon är det lätt hänt att man börjar sjunga på en låt av Onkel Kånkel, och då brukar Bella blir sur för hon tycker att det är den värsta låt hon hört.
Nåväl, filmen handlar om den klassiska humorduon "Helan & Halvan" med tyngdpunkt på den jobbiga Englandsturné de gjorde i slutet av karriären. En fin liten film med värme, snygg scenografi samt porträttlika och bra skådisar.
Betyg: 4 av 5

Skivrecension: Mercury Rev

Mercury Rev

Bobbie Gentry´s The delta sweete revisited

 

Precis som de flesta andra fick jag upp ögonen för Mercury Rev när de släppte sitt fjärde album "Deserter´s songs" 1998. De var riktigt heta där några år kring millennieskiftet, men på senare tid har både mitt och de flesta andras intresse avtagit. Vad kan man då göra som band för att återigen hamna i rampljuset? Tja, man kan göra som Mercury Rev gör, det vill säga att spela in hela Bobbie Gentrys album "The delta sweete" på nytt.

Bobbie Gentry, eller Roberta Lee Streeter som hon heter, gav ut sin skiva med sydstatskildringar 1968 efter att året innan fått ett stort genombrott med låten "Ode to Billie Joe". Nu 50 år senare tycker Mercury Rev att det är dags att göra en tolkning av albumet och har kallat in ett antalet sångerskor som sjunger på varsin låt. På listan hittar vi bland annat kända namn som Beth Orton, Suzanne Sundför och Norah Jones. Man har även inkluderat nämnda "Ode to Billie Joe" som sjungs av Lucinda Williams.

Det låter riktigt bra. Mercury Rev gör något helt eget av låtarna fast ändå på ett respektfullt sätt. Och framförallt gillar jag idén att tolka ett helt favoritalbum, det är ett grepp som jag gärna skulle se att flera artister provade.

 

4/5


Om

Min profilbild

tobi

Mejla till: Tobi_Katoy@hotmail.com

RSS 2.0