tobi

I år är det 30 år sedan Claes Eriksson sjöng låten "Det görs alldeles för mycket musik" i Galenskaparna & After Shaves tv-serie "En himla många program". Han hade rätt då - och ännu mer rätt idag.

"Små amatörkomponister som tar sig ton och gestalt/ Och skriver och skapar och skriker och gapar/ Och sprider sin skit överallt/Det görs alldeles för mycket musik/Och här är en låt till, fy fan"

Så sjunger Claes Eriksson i första versen och det är lätt att hålla med. Det görs verkligen mycket musik. För mycket, hävdar säkert många. Jag är en av dem.

"Stackars, stackars publik/Hur orkar ni med all musik?/Fy fan, fy fan!/Det finns bara fem miljarder på detta klot av jord/Hur ska ni alla hinna lyssna på all musik och alla ord?/Snart är alla kompositörer, alla i varenda vrå/Dom skriver och skriver och sprider ut skivor/Som ingen orkar höra på"

I andra versen förstärks budskapet ytterligare. Vem ska lyssna på all ny musik? Vi har ju inte hunnit lyssna färdigt på den gamla än. Sluta gör musik, det finns redan tillräckligt med låtar, vi behöver inte fler.

Redan 2013 fanns det 20 miljoner låtar på Spotify. Det skulle ta 152 år att lyssna genom allihopa - om man lyssnade varje dag dygnet runt. Och då har jag inte räknat med att antalet hela tiden ökar, med 20 000 nya låtar varje dag. Vad ska vi med all denna musik till? Vem lyssnar på den? Tja...ingen, visar det sig. En femtedel av alla låtar på Spotify är nämligen helt ospelade.

Det är egentligen inget fel på ny musik. Det är inte så att jag hävdar att låtarna var bättre förr. Det verkar bara så onödigt att det hela tiden släpps nya låtar när det redan finns miljontals gamla som väntar på att bli spelade. Det känns som ett slöseri med både pengar, tid och energi att skapa nya musikaliska verk när vi redan har ett överflöd. Lägg istället de pengarna, den tiden och den energin på att stoppa klimatförändringarna och bekämpa världens fattigdom.

Att fika är kanske den svenskaste av njutningar och en som behärskar konsten till fullo är Borensbergsprofilen Ulf Holmertz. Nu har han gett ut novellsamlingen "Vi kan väl ta en fika någon dag?" där han botaniserar i kaffedrickandets konst.

Ulf Holmertz är känd både som journalist och som länets största revykung. Han har tidigare gett ut två kåserisamlingar: "Dä va då dä" samt "Bland köner och drängar i Motala". Just nu skriver Ulf på en roman som är planerad att komma ut under 2019. Ibland tar han dock en fikapaus i skrivandet, för är det något han gillar så är det att fika. Och därför knåpade han ihop boken "Vi kan väl ta en fika någon dag?", en novellsamling på just det ämnet.

- Vi kan väl ta en fika någon dag, har väl alla sagt? Man kan säga det som en inbjudan men också som en ursäkt. Alla har väl träffat någon där man har sagt: vi kan väl ta en fika någon dag, jag ringer dig. Men inte tusan ringer man dem. Utan det går kanske två, tre månader och då möter man samma person och så blir det pinsamt. Och så säger man: jag har inte haft tid att ringa dig men vi kan väl ta en fika någon dag. Jag lovar att ringa dig. Men det blir aldrig av.

I boken får läsarna bland annat möta Greta som på hemmet drömmer om sin första puss och verkstadsgrabbarna, Einsteins vänner, när de samlas varje vecka för en fika och en omvärldsanalys.

- Jag är en så kallad överhörare när jag går på fik. Jag går ofta ensam på fik. Jag sitter och lyssnar på vad folk säger och sen hittar jag på nåt namn på dem och så lånar jag lite av de där samtalen och så blir det en novell till sist.

- I många av novellerna jag har skrivit till boken hamnar man till sist vid fikabordet, utom den allra första novellen. Den heter "Webergrillen" och handlar om sommaren 2018 då de svenska männen förlorade all värdighet och all heder när de inte fick grilla. Sen har jag kryddat det lite med dikter som jag skrivit, och en liten tecknad gubbe som heter Farbror Franz som säger små roliga saker.

Ulf berättar att ordet kafferep kommer från tiden då kaffe var förbjudet och damerna hade rep med krokar under sina vida kjolar där de kunde hänga kaffekitteln om det skulle bli inspektion.

- Jag tyckte det var spännande när jag växte upp när mamma hade kafferep eller symöte. Då kunde jag sitta och lyssna hur länge som helst. Och när pappa och dom satt på lördagseftermiddagen och drack kaffe så kunde de ta en gök till, och då kunde det vara en diskussion om vad en riktig kaffegök var. Jo, då skulle man hälla i lite kaffe och sen lägga en tioöring i botten och sen skulle man hälla i så mycket sprit så att tioöringen syntes igen.

- Så den här lilla boken skickar jag till min mor och far som alltid hade dörrarna öppna när det gällde att sitta ner vid köksbordet och fika. Och jag påstår att om världens män som idag hotar med krig och förstörelse satt sig ner vid kaffebordet och tog lite wienerbröd, då skulle allting vara mycket enklare.

- Alltid när man sätter sig ner och dricker kaffe, då åker axlarna ner. Man blir lite lugnare. När jag var på TV4 och vi hade lönesamtal så ställde jag alltid fram två koppar och två bullar och då blev det så lugnt. Man tog det där lilla fikat först, innan man började prata. Och det finns en väldigt känd Motalabo som har tagit efter det här med att fika är väldigt bra i stora sammanhang. Han heter Andreas Norlén och är talman.

Boken kan läsas lite i taget, man kan ta en liten novell till fikat. Det ska kännas enkelt och otvunget att läsa den, precis som det ska kännas när man fikar.

- Jag tycker att vi ska vara väldigt rädda om den här enkla umgängesformen. Bjud alltid in nån på fika, det behöver inte vara en massa kaffebröd. Det är trevligt att bara sitta ner och prata, säger Ulf och berättar hur han själv föredrar sitt kaffe:

Efter 30 år som band kom till slut det stora lyftet för Linköpingsgruppen Crea. De har skrivit kontrakt med Sound Pollution och nu ska deras nya album "Dwarves & Penguins" spridas världen över.

Den som har lite koll bakåt på Linköpings musikliv känner säkert igen namnet Crea. Bandet bildades redan 1988 och har varit aktiva sedan dess. Den nyaste medlemmen är keyboardisten Anders Karlsson som kom med 2013, men de övriga tre: Nicke Bjerke på bas, Sonny Johansson på trummor och Peter Gren på sång och gitarr har varit medlemmar sedan början av 90-talet minst.

Jag träffar Peter och Anders i Studio Connect i Bullerbyn där de spelade in sin nya skiva "Dwarves & Penguins" tillsammans med ljudteknikern Roy Lundberg under våren och sommaren. Roy hade hört två låtar med Crea och tyckte det lät bra, så de bestämde sig för att samarbeta, vilket skulle visa sig vara en framgångsrik kombination. Till slut blev det åtta låtar och ett helt album, och via Roys kontakter ledde det till ett kontrakt med Sound Pollution.Till slut blev det åtta låtar och ett helt album, och via Roys kontakter ledde det till ett kontrakt med Sound Pollution.

- Det var en kombination av tur, slump och kontakter. När vi spelade in hade vi inga tankar på att släppa en skiva i hela världen. Vi tänkte bara släppa den digitalt på egen hand, säger Peter.

I huvudsak är det han som skriver text och musik, och sen hjälper resten av bandet till med att arrangera.

- Låtarna på nya skivan är en blandning mellan gammalt och nytt material. Vi är helnöjda, det låter ju svinbra, säger Anders.

- Vi valde att spela in med riktiga förstärkare som vi mickade upp. Inga pluggar och digitala påhitt. Det har gett oss mycket positiv uppmärksamhet, många gillar att ljudbilden är varm och organisk, säger Peter.

Creas stil kan beskrivas som progressiv rock och de har nämnts i samma mening som Marillion och Pink Floyd i recensioner, även om många tycker att de har ett eget sound.

- Vi har en del lite mer symfoniska stycken. Alla vi i bandet är väldigt filmintresserade och vi tänker väldigt filmiskt när vi gör musiken. Vi har ett dramaturgiskt tänk i det hela, säger Anders.

Överlag har mottagandet varit överraskande bra, med höga betyg och lyriska utlåtanden. Kontakten på skivbolaget berättade att han inte kunde sluta lyssna på låtarna och en recensent skrev "man vet aldrig var låtarna ska ta vägen". Och var Creas karriär ska ta vägen återstår att se. Nu har de i alla fall internationell distribution och marknadsföring genom Sound Pollution och det är åtminstone inga dåliga förutsättningar.

- Så här roligt får man nog bara en gång. Och det konstigaste med det hela är att vi inte har sökt det själva, utan det har skett helt på egen hand, säger Peter.

"Dwarves & Penguins" släpps den 29/3, och skulle det bli en succé som snabbt kräver en uppföljare så har bandet redan flera nya låtar på gång, berättar Anders.

Varför ska man lyssna på "Dwarves & Penguins"?

- Det är bra låtar helt enkelt, slår Peter och Anders fast.