tobi

Backstreet Boys

DNA

Egentligen borde man nog förbjuda band som Backstreet Boys att släppa nya skivor. Ingen vill ju ha någon ny musik från dem. Inte radiostationerna, inte arrangörerna och framförallt inte publiken. Fansen vill bara höra gamla hits som ”As long as you love me”, ”Everybody (Backstreet’s back)” och ”I want it that way”. Och förmodligen vill nog inte ens bandmedlemmarna själva släppa nya skivor, för när det blir konsert får de ändå inte framföra det nya materialet.

Men nu är en ny skiva trots allt här, så då får vi väl tugga i oss det. Det har gått sex år sedan senaste skivsläppet, en evighet för många band och artister. Men för Backstreet Boys har tiden stått stilla, och då menar jag från starten i mitten av 90-talet. Redan då var det smöriga ballader, plastig pop, stämsång och en intetsägande ljudbild som gällde, och det är en stil de konsekvent håller fast vid. Den enda utveckling som skett är att musiken möjligen blivit ännu mer energifattig och tillrättalagd.

Denna skiva är så välproducerad och kliniskt befriad från personlighet att den blir helt ointressant. Men framförallt är den fullkomligt onödig, för ingen vill ju ha den. Så BSB får gärna fortsätta med liveframträdanden, men borde allvarligt tänka över det där med att släppa nya skivor.

1/5

Bohemian Rhapsody

Rami Malek är måhända lite späd i kroppen men i övrigt gör han en porträttlik tolkning av Queensångaren Freddie Mercury. Samtidigt undrar man såklart hur denna film hade blivit med Sasha Baron Cohen, som egentligen var tänkt för huvudrollen.

Här får vi följa Freddies och Queens utveckling från totalt okända till spelningen på Live Aid-galan på Wembley 1985 som kulmen på historien. Biopics är alltid svåra att få till, på grund av att verkligheten inte följer någon dramatisk mall. Ofta försöker man klämma in för mycket vilket gör att man bara skrapar på ytan. Så är fallet här, "Bohemian Rhapsody" hade definitivt tjänat på att begränsa sig och gräva djupare på vissa ställen.

För här finns ju onekligen en hel del att gräva i. Freddies förhållande till familjen, hans insjuknande i AIDS, bråket med de övriga Queenmedlemmarna, missbruket och homosexualiteten. Men detta är en film för den breda massan och då kan man inte skrämma iväg någon genom att ta upp för mörka och svåra sidor av den mustaschprydde sångaren. Det gör att "Bohemian Rhapsody" blir lite för trevlig och lättviktig för att beröra på allvar.

Vill man få en snabbkurs i Freddie Mercurys liv och en massa bra Queenlåtar att digga till, då är detta en film man kan smaska chips till i soffan på lördagskvällen, men vill man verkligen komma under skinnet på Freddie Mercury så finns mer att önska.

2/5

Evergrey

The Atlantic

Det göteborgska progmetalbandet firade släppet av sitt elfte album med att lira på en rockklubb i Linköping samma dag. Det var slutsålt vilket kanske inte är så förvånande, efter 20 år kan Evergrey sin grej och publiken vet att de får kvalitet från start till mål.

Nya plattan "The Atlantic" är den sista delen i trilogin som började med "Hymns for the broken" 2014 och fortsatte med "The storm within" två år senare. Här står havet som tema och Evergrey dyker gärna ner i avgrunden med gitarriff och tunga trummor som ankare. Här finns pianotoner som glittrar på ytan, men i några spår blir det ändå lite tungrott och det känns som att bandet står och trampar vatten.

Bandet har dock en hög lägstanivå, så även om jag börjar tappa koncentrationen en smula en bit in på plattan så vore det synd att klaga för mycket. Hantverket sitter onekligen där och Evergrey har jobbat noggrant med alla detaljer från den säkra sången och den välspelade musiken till de ofta hittiga refrängerna och den tighta produktionen.

3/5

First man

Det är knepigt att göra film om månlandningen 1969, eftersom alla vet att det slutade bra. Damien Chazelle, som regisserade "La la land", gör dock ett försök och plockar åter in Ryan Gosling som huvudrollsinnehavare. Och han lyckas faktiskt göra något riktigt bra av denna förutsägbara historia.

Eftersom själva månfärden i sig inte är särskilt berättartekniskt dramatisk måste en film om den lägga vikten på något annat, exempelvis den politiska kapplöpningen med Sovjet. Chazelle väljer att fokusera på Neil Armstrongs privatliv och de prövningar hans familj får utstå. Och där finns några känslosamma scener som känns i bröstet, fast allra bäst lyckas Chazelle med att fånga känslan i rymdkapseln. Det gnisslar, skakar och smäller när raketerna lyfter och som publik får man nästan panik av den instängda känslan eller när kapseln snurrar okontrollerat i rymden.

Svenska Oscarsvinnaren Linus Sandgren står för fotot och gör ett fantastiskt jobb. Rent tekniskt är "First man" ett mästerverk och de små brister som filmen har ligger i att det är en rakt berättad historia från A till B, som visserligen har några gupp på vägen men där man vet att allt ändå kommer gå bra till slut.

4/5

Halloween

Sedan originalet "Alla helgons blodiga natt" visades 1978 har det kommit totalt elva "Halloween"-filmer. Denna 40-års-jubilerande rulle struntar dock fullständigt i de nio mittersta och ska ses som en uppföljare till originalet. John Carpenter är involverad, gubben bakom Michael Myers mask är densamma som i originalet och i huvudrollen som Laurie Strode ser vi återigen Jamie Lee Curtis.

Michael har suttit inspärrad i 40 år och under tiden har Laurie förberett sig och sin familj att kunna ta kål på honom den dag han kommer ut, vilket det alltså blivit dags för nu. I staden Haddonfield firas Halloween, och Michael firar på sitt eget lilla sätt genom att ha ihjäl folk på löpande band. Men allra helst är det såklart Laurie och hennes familj han vill mörda.

Uppbyggnaden är riktigt bra för att vara en blodig skräckis och "Halloween" har ett gäng scener som är spännande och snyggt gjorda. Rent hantverksmässigt är nivån riktigt hög och filmen har ett nostalgivärde som hjälper till att höja intresset. Ändå finns en liten känsla av hafsverk som irriterar. Med bara ett uns mer ansträngning hade detta kunnat bli en riktigt bra film, för grunden finns definitivt där.

3/5