Skivrecension: Tomas Ledin
Tomas Ledin
Viker inte ner mig än
Det känns ändå tryggt att Tomas Ledin släpper en ny skiva mitt under sommaren, som låter som känslan av svenska sommarkvällar och som heter “Viker inte ner mig än”. Hur mycket vi än går och småretar oss på Sandvikensonen, på hans platta texter, hans typiska sångstil och på hans bredbenta Rocktågsrock så ska han finnas där på sommaren, så är det bara. Det är han och Gessle.
Och om skivtiteln talar sanning så tänker han köra på ett tag till. Bra, för vad skulle vi annars ta oss till? Han är trots allt en bit över 70, och nådde väl sin artistiska höjdpunkt på 90-talet, så ingen skulle väl kunna invända om han valde att trappa ner karriären. Men vad ska vi då lyssna på i segelbåten, på grillkvällarna och i sommarstugan?
Titelspåret är förresten skivans starkaste låt. Men det finns några stycken till som utan problem skulle kunna platsa i konserternas setlist, det här är faktiskt en ganska bra Ledinskiva. Mycket av materialet låter väldigt Ledinskt, på ett nästan generiskt sätt, så fansen kan vara lugna. De får exakt det de vill ha. “Tillfälligheternas spel”, fast 2024, skulle man kunna säga. Tryggt var ordet, och det är precis så vi vill ha vår Ledin.
3/5