Söndagsintervjun: Camilla Lejon

Linköping City Airport har anledning av vara stolt. Medan andra svenska flygplatser brottas med kraftigt minskande passagerarantal pekar kurvorna i Linköping uppåt och VD Camilla Lejon tror på fler avgångar inom kort. Dessutom får flygplatsen kanonbetyg av sina resenärer.

 

- När KLM mäter vad deras resenärer tycker så kom vi 2018 på förstaplats i världen vad gäller service och bemötande vid incheckning, tvåa vad gäller bagage drop och tvåa vad gäller boarding. Vi har även den tionde mest omtyckta loungen bland alla 240 flygplatser som KLM trafikerar, säger Camilla och berättar att Linköping City Airport ligger bra till för att få ytterligare en avgång.

- Air France/KLM placerade en key account manager här i Linköping förra sommaren med avsikt att öka beläggningen på några av flighterna i veckan, för att kunna sätta in en ny avgång. Det man tittar på är antingen en fjärde avgång till Amsterdam eller en direktflight till Paris med Air France.

Och det kan komma att behövas för trycket är högt just nu. Under de tretton första dagarna i maj ökade Linköping City Airport med 700 resenärer, utan att ha ökat kapaciteten. Det motsvarar sju fyllda maskiner och är en ökning som de inte sett motstycke till tidigare.

- Vi har även kommit väldigt långt i förhandlingarna med ytterligare en operatör som skulle komplettera KLM fantastiskt bra. Vi är väldigt noggranna för det ska vara en operatör som marknaden efterfrågar och som kan komplettera utbudet vi har idag så det blir en win-win-effekt för alla inblandade.

 

Flygplatsen har ett nära samarbete med Vikingbuss och till hösten arrangerar de totalt fyra charterresor till Verona i Italien och Zadar i Kroatien.

- Men vi kommer aldrig att bli en charterflygplats. Vi finns till för näringslivet i första hand, men vi ser även ett ökat antal privatresenärer och har även många gruppresor till destinationer i Europa, USA och Asien som flyger från oss. Det passar bra, för de hjälper till att fylla upp maskinerna när det är lite lägre beläggning med affärsresenärer.

 

Flyget utmålats ofta som en stor miljöbov, men står endast för 2-3 % av de globala koldioxidutsläppen och Finlandsfärjorna släpper ut 8 gånger så mycket koldioxid som hela svenska inrikesflyget enligt ny forskning från SMHI. I flygbranschen pågår också ett stort arbete för att minska klimatavtrycket och göra flyget mer hållbart.

- Och där har vi en fantastisk tur att ha KLM. De senaste tio åren har de varit främst i världen på sitt hållbarhetsarbete, enligt Dow Jones sustainability index. KLM var först ut med biobränsle och köper idag 50% av allt biobränsle som produceras i världen. Dessutom byter de ut sin flygplansflotta. Tidigare flögs vår lunchflight med Fokker och när den byttes mot Embraer 175 minskade utsläppen med 18%. Sen arbetar man kontinuerligt med att allt som lastas ombord ska bli lättare, för då går det åt mindre bränsle.

- KLM jobbar även mycket med klimatkompensering. De har egna projekt för återplantering av regnskog och köper upp stora arealer för att förhindra skövling. Så jag uppmanar verkligen våra resenärer att klimatkompensera när de flyger. Det kostar nästan ingenting och det är bara att kryssa i den där lilla rutan. Det är inte lösningen på klimathotet men det är något väldigt bra att göra fram till att flyget blir helt hållbart.


Resekrönika

Hållbart resande på frammarsch

 

Svenskarna är ett av världens mest beresta folk, men ska vi kunna fortsätta med det i framtiden krävs det att vi ändrar vårt sätt att resa. Och lyckligtvis vinner det hållbara resandet mer och mer mark.

 

När Språkrådet i december presenterade årets nyord för 2018 var "Flygskam" ett av de nya uttrycken. Det beskriver en känsla av att det ur miljösynpunkt är en förkastlig handling att flyga, och är intimt besläktat med ett annat ord som är på stadig frammarsch: klimatångest.

Det känns som att 2018 blev en ögonöppnare för många och plötsligt har vi fått en molande oro i magen när vi sitter och bokar våra resor. Fler och fler vittnar om att nöjet med resandet håller på att försvinna på grund av klimathotet, och inser att något drastiskt måste hända - och det nu.

 

Jag är själv en av dem som börjat reflektera över mitt frekventa flygande. Nyligen bokade jag en flygresa till Dubai och klimatkompenserade för första gången. Jag betalade 111 kr som ser till att det planteras träd i Panama som ska kompensera för mitt CO2-utsläpp. Men det räcker inte, vi måste göra mer. Mycket mer.

Och det pågår en massa projekt för att göra resebranschen klimatsmartare. Flygbolagen satsar på gröna inflygningar, modernare och bränslesnålare plan, lättviktsmaterial ombord och mycket annat. Den som reser med KLM från Linköpings flygplats till Los Angeles flyger faktiskt med fossilfritt biobränsle efter att ha mellanlandat i Amsterdam, och liknande satsningar sker även på andra håll. I Norge satsar man stort på att alla inrikesflyg ska gå på el 2040. Och mycket tyder på att de lyckas, för efter en liknande satsning på biltrafiken är redan idag hälften av alla bilar som säljs i Norge el- eller hybridbilar.

 

Men framförallt är tåget på frammarsch, särskilt när det gäller resor inom Europa. Det byggs järnvägar för höghastighetståg, startas fler linjer för nattåg och försäljningen av interrailkort ökar stadigt. Fortfarande finns mycket kvar att göra, men inom en snar framtid kommer tåget vara det naturliga förstahandsvalet när vi ska besöka europeiska storstäder. Redan idag finns många tågresor som är sjukt bra, exempelvis om man ska till Köpenhamn. Kliv på i Linköping och tre och en halv timme senare kliver du av mitt inne i centrala Köpenhamn. Och det kostar bara 195 kronor.

Sveriges största resetidning Vagabond gav nyligen ut sitt första nummer som var helt inriktat på tågresor. Det blev en enorm succé och när jag mejlade chefredaktör Fredrik Brändström svarade han:

- Det känns som det finns ett enormt sug efter tåg just nu, det var länge sedan vi fick ett sådant enormt gensvar från läsarna på ett nummer. Tror att många känner kval inför att resa mycket och långt med flyg, samtidigt som man har en lust att fortsätta upptäcka världen. Där kan tåg vara lösningen på problemet. Jag tror att vi nu bara ser början på denna våg av hållbart resande.


Nomad, vagabond - call me what you will

Fick med ett läsarbrev i nya Vagabond...

It was the best of times, it was the worst of times


Kustvägen söderut

Vaknade i Lysekil och gav oss ut för att kolla in staden.
Inte lika mysig som Strömstad och, framförallt, Fjällbacka men vafan - det är ju västkusten så det är ju ändå kanon.
Stångehuvuds naturreservat är såklart ett måste att kolla in...
Fanns fina utsiktsplatser...
Sen tog vi bilfärjan vidare söderut...
Tog en paus på Orust med vanliga räkor, rökta räkor och räkbaguette.
Och plötsligt befann vi oss i Billdal och hälsade på Pelle! Där blev vi kvar över natten och sen åkte vi hemåt på lördagen. En härlig liten minisemester i Norge och på Västkusten!

Västkusten är bästkusten

Norge var kempegreit men det är ändå nåt visst med Bohuslän så vi började dagen med att dra till Strömstad.
Gled runt nere vid vattnet...
...och käkade en skaldjurstallrik på samma ställe som senast vi var här. Göööött!
Kollade in några av de världsarvslistade hällristningarna i Tanum.
Och sen hamnade vi i fantastiska Fjällbacka!
Hade gärna stannat kvar där men hade hotell bokat i Lysekil så vi åkte dit, hann med en mysig middag och imorgon ska vi kolla in staden mer. Vi har rest efter solen hittills, och det ska vi fortsätta med, så vi åker söderut och sen österut, verkar det som.

Sverige - Norge tur och retur (och retur igen)

Dags att lämna Sandfjord så vi hoppade på båten mot Strömstad.
En härlig båttur på 2,5 timme - och det fanns taxfree.
Färjor tycks för övrigt vara det enda som är billigt i Norge. Denna kostade 128 kr för bil + 2 pers.
Landade i Strömstad men drog genast in i Norge igen, närmare bestämt Fredrikstad.
Även där hade de en trevlig strandpromenad...
Och imorgon blir det Strömstad igen - och på riktigt.

På tur till Norge

Förra året när vi var en sväng till Norge såg vi att det fanns ett ställe som hette Mysen, så i år kände vi att vi var tvungna att åka dit. Sagt och gjort. Vi körde från ett regnigt Norrköping via The Producers Karlskoga och kom till det nybyggda hotellet i Mysen framåt kvällen. Blev omedelbart varse om den norska prisnivån, billigaste ölen var en Rignes för 95 norska kronor. Maten ska vi inte ens tala om.
Som tur var drabbade det ingen fattig och nästa morgon drog vi vidare.
Förra året åkte vi färjan från Horten till Moss och i år blev det motsatt riktning. Om ni inte visste det: I love att åka färja!
Kanonväder och varmt. Vi kom till Tönsberg och kollade in deras Brygga, men även lite annat smått och gott. Tönsberg är för övrigt Norges äldsta stad och vänort till Linköping.
Mysig stad, och sen blev det en räkmacka på Brygga innan vi drog till nästa ställe.
Som var grannstaden Sandefjord, som också låg fint vid vattnet.
Sandefjord är Norges spa-stad så vi tog såklart in på ett spahotell. Dessvärre sög det rejält. Fast det hidrade såklart inte att vi spaade ändå, både morgon och kväll.
Sen på kvällen gick vi ner på bryggan och käkade lite. Sandefjord var också okej, men nu är det dags att dra vidare.

Far åt Hälsingland. Del 4

Vaknade på Åkerblads Gästgiveri, tog ett morgonspa och checkade ut. Gjorde ett snabbstopp på vårt ställe från förra sommaren, Dalecarlia, och njöt av utsikten över Siljan. Sen bar det söderut - till marknaden i Nora!
Har varit i Eksjö och Hjo, men hade kvar den tredje trästaden Nora. Och vad passade då bättre än att avlägga visit under Noradagarna.
Tre små gummor, Maria Lang, trähus, gamla tåg och småstadsidyll. Nora var en riktig toppenstad.
 
Vi avslutade med ett restaurangbesök i kvarteret Bryggeriet...och sen bar det hemåt Östgötaschlätta igen. Som sagt: Hälsingland var kanon. Nu blir det nog Småland och Bohuslän, inte illa det heller.

Far åt Hälsingland. Del 3

Inget snack, Hälsingland får betyg 5 av 5. Perssons Pack, husen, Lill-Babs, naturen. Jag är fast. Enda missen var att vi inte hittade byn Röven som Johan Glans snackar om i en rutin.
Däremot hittade jag Per Perssons gamla hem. Det är det vita huset ni ser bakom mig. Och ett besök i Kammahav var såklart gjutet, ni som fattar fattar.
Vi hamnade i Edsbyn och gick en guidning av en Hälsingegård...
Sen lämnade vi faktiskt härliga Hälsingland och hamnade i Dalarna. Förra sommaren var vi på ett spahotell i mysiga Tällberg och nu fick vi syn på ett bra pris på ett annat spahotell i Tällberg, så det var inget att tveka på.
Sen avslutades kvällen med en god middag. Nu får vi se vart det bär av idag.

Far åt Hälsingland. Del 2

Ända sedan jag hörde Persson Pack, Traste Lindéns kvintett, Sigge Hill mfl band för sisådär 30 år sedan har jag varit intresserad och fascinerad av Hälsingland. Har blåst förbi några gånger med tåget eller på E4:an, men nu var det dags att kolla in landskapet mer noga.
Vi checkade ut från hotellet i Gävle och körde mot Bollnäs, känt för bland annat bandy och Snoddas.
Två mil västerut ligger Alfta. En mytisk plats för mig eftersom Per Persson kommer därifrån.
Och även Hälge faktiskt. Just nu håller de på att bygga ett Hälgemuseum där.
Alfta är även en slags startpunkt om man ska kolla in världsarvet Hälsingegårdar.
Vi hann bara med en, men ska ta en sväng till idag.
För vi hade bokat in oss på Järvsöbaden i Lill-Babs hemby Järvsö.
Där blev det spa och grejer...
På kvällen drog vi till Bergshotellet och käkade göööött. Och kollade in lite mer av den mysiga lilla byn.
Och sen kollade vi matchen på hotellet. Men det gick ju åt skogen, så nu drar vi vidare.

Far åt Hälsingland!

Förra året skulle Bella och jag åka ner i Sala silvergruva men attackerades att ett helt sjukt extrem-skyfall som gjorde att alla i vår grupp blev dyngblöta och guidningen ställdes in. Nu var det dags för ett nytt försök!
Efter en mysig picknick i Salas fina stadspark var vi laddade och den här gången funkade det. Vi kom med en entimmastur som gick ner till 60 meter. Spännande! Har tidigare varit nere i Falu koppargruva och även Sala bjöd på en intressant och häftig upplevelse.
Efter Sala fortsatte vi till Gävle där vi hade bokat hotell. Vi började med att kolla in Gasklockorna...
Gävle var en riktig fin stad (men också väldigt ful på sina ställen) och blev faktiskt en positiv överraskning.
Vi kollade in Gamla stan ( med Snus-Majas torg)...
...och själv ville jag kolla in Joe Hill-museet men det var stängt och jag fattade inte riktigt vilka öppettiderna var.
Såg varken Di Leva eller Lassgård, däremot en Läkerolskylt och platsen där julbocken brukar stå.
Men nu är det dags att dra vidare - och vi fortsätter norrut.

Drömmen om Argentina

Nya numret av Åtvidabergsplatsen pryds av en bild som jag tog på en tangoshow i Buenos Aires för några år sedan. Det är en av mina favoritbilder. Dels för att den är så snygg och dels för att det var en fantastisk kväll i en fantastisk stad.
Jag måste tillbaka till Argentina snart igen, det är mitt favoritland efter Sverige.

Er Vagabond i Tannefors

Fick in ett läsarbrev i nya Vagabond som kom idag...

Nyår i Bangkok

Började dagen med att gå till skräddaren och hämta min nya kavaj.
Sen tog jag tunnelbanan till Chinatown. Måste vara minst 15 år sedan jag var där senast, har ju mest hängt kring Sukhumvit på senare tid.
Kom fram och tyckte det var oväntat mycket folk och ståhej och då kom jag på att det var kinesiska nyåret. Inne på matmarknaden var det helt packat med människor.
Hade egentligen tänkt att hänga runt hela kvällen och dricka öl och prova mat, man skulle ju vilja prova det mesta dom säljer. Fast det bästa är kanske att bo i Chinatown nästa gång? Finns ju för mycket för att hinna med på en kväll.
Sen tillbaka hem till Sukhumvit. Gott nytt år!

När du vaknar upp i Bangkok

Jag har fullt upp här i Bangkok och har inte tid att ligga på latsidan. Första stoppet dag två var självklart att hälsa på Mama.
Lyckades klämma in en timme vid poolen men annars har det varit fullt upp.
Bland annat så var jag hos tandläkaren...
...och skräddaren. Och sen blev det matpaus.
Var även hos frisören..
Sen var det visst dags att äta igen. Imorrn är det också fullt upp. Hej så länge!

Från Brunei till Bangkok

Sådär, då har man bockat av Brunei också. En trevlig bekantskap, men inget ställe som lockar mig att stanna någon längre tid.
 
Flyget gick framåt kvällen så jag hade hela dagen på mig att kolla in Bandar Seri Begawan. Men som påpekats tidigare: det är ju inte så mycket att kolla in. Visst, Brunei är såklart mer än sin huvudstad, men nja...jag är skeptisk.
Så jag tog flyget till Bangkok. Vet inte hur många gånger jag varit där, men det handlar om ca 40 - och fortfarande känns det alltid gött att komma dit.
Det blev en Chang direkt. Och röd curry. Aaah...
Varmt och fuktigt i luften. Myller på gatorna. Liv och rörelse. Bangkok fortsätter att leverera år efter år, trots att mycket hela tiden förändras. Och allra bäst kommer alltid att vara att sitta på en plaststol på trottoaren.
Härligt att vara tillbaka, här blir jag kvar några dagar. Eller sanningen är att jag aldrig lämnat staden.

Hej hej Brunei!

Från en muslimsk, odemokratisk småstat som byggt sitt välstånd på olja - till en annan. Jag bytte Dubai mot Brunei. Varför blev det just Brunei kan man då fråga sig? Jo, jag ville till Sydostasien och de enda länderna där som jag inte varit i är Brunei och Östtimor. Jag gör mig dock inga illusioner om att Brunei ska vara särskilt roligt eller sevärt, utan jag stannar bara en natt och drar vidare redan imorgon.
Skönt i alla fall att kliva av planet och mötas av den härliga, fuktiga tropiska hettan. Till skillnad mot Dubais betong- och ökenmiljö så finns det ju grönska och liv här, vilket bara det gör att humöret hoppar upp några hack på direkten.
Jag bor mitt inne i "smeten" i huvudstaden. Nu är det visserligen inte så mycket smet att tala om. Stadskärnan är ganska liten och inte särskild spännande heller. Jag visste att Brunei inte skulle vara som Dubai, men hade ändå förväntat mig lite mer lyx. Annars är det, ungefär som jag anade, ganska likt Malaysia.
Checkade in på rummet och gav mig sedan ut på stan. På andra sidan floden ligger "Sydostasiens Venedig", en massa hus som är byggda på pålar. Ska kolla in det imorgon, tänkte jag. Det är i princip det enda jag har kvar att se, för resten av stan hann jag med redan första kvällen.
Den stora sevärdheten är moskén vid vattnet, som är riktigt snygg och pampig.
Och det är även runt den som mycket av stans andra aktiviteter äger rum.
Torrlagt med ölen i Brunei också. Vilket får mig att tänka på den här gamla snapsvisan (Mel. Flickan i Havanna):
Stackars muselmanen
"Ät ej svin och drick ej vin!"
står det i Koranen,
det är dess doktrin.
Men den glade hedningen
utan högre ledningen
äter fläsk och dricker bäsk
- är han ej grotesk?

Bye bye Dubai!

Poolområdet på taket var okej, men i övrigt börjar jag få nog av den här tråkiga ökenstaden. Det är dags att dra vidare, känner jag.
Hej då tråkiga takutsikt.
Hej då fåniga inomhusskidbacke (som man skymtar där bakom husen).
Hej då välfyllda men folktomma mataffärer.
Hej då ödsliga "city walk".
 
Kände mig på g. Fixade late checkout, tog metron till flygplatsen, terminal 1. Var het, var på gång. Och framförallt; var på väg. Trodde jag.
Hoppsan, mitt flyg gick från terminal 2. Som låg så långt bort att jag var tvungen att ta taxi. Men lugnt, jag hade gott om tid. Hamnade rätt, ställde mig i kön till incheck, kom fram. Ajdå, blev nekad att gå på flyget som skulle mellanlanda i Indien pga saknat visum. Hade ju kollat upp detta innan, men missat en teknikalitet som gjorde att min bokning inte räknades som transfer utan jag behövde riktigt visum.
Så förlorade en resa för några tusen och var fast i Dubai. Och måste snabbt hitta ny resa för att inte missa ett annat flyg (+ hotell) som jag bokat. Och de flesta flyg ut från Dubajs (österut) går via Indien, vilket jag alltså inte får resa in i.
Men lyckades ändå hitta ett flyg några timmar senare som var bra, även om det kostade skjortan. Så taxi till terminal 3 (nu har jag alltså varit på alla tre terminalerna)....och hittade ett ställe som sålde öl! Tjoho! Det behövdes kan jag lova efter strulet - och fyra dagar av alkoholförbud.
Sen ombord på flyget...där killen bredvid (som hade två skrikiga småbarn) fick nån slags panikattack(?) och fick sitta med en syrgastub. Åtminstone ett tag, sen forslades han bort och läkare tillkallades.
Men nu har jag landat i Kuala Lumpur och alla problem är som bortblåsta. Som jag brukar säga: varför ska man egentligen åka nån annanstans än till Sydostasien? Det är ju där som det är bäst! Klimatet är kanon, maten är god och inte minst är människorna glada och trevliga. Man blir ju på bra humör direkt.
Ska dock bara vara i KL några timmar, och kommmer inte lämna flygplatsen. Nu ska jag käka lite, sen är det dags att hoppa på nästa flyg.

Dubai dag 3: Palmen & Marinan

Ny dag, nya tag. Jag tog metron bort till Dubai marina för att spana in läget. Började med att åka monorail ut till den där konstgjorda (som allt annat här) ön som ser ut som en stor palm (fast det finns egentligen två).
Och här ser ni det sjustjärniga hotellet Burj Al Arab...
Längst ut på Palm Jumeirah ligger Atlantis-hotellet...
...och ett vattenland...
...och en lång strandpromenad.
Inne på Atlantis kan man så klart shoppa också...
Kul att se, men som med det mesta jag sett hittills i Dubai så tröttnar man väldigt snabbt. Det tog tex bara nån timme att tappa intresset för Burj Khalifa. Men marinan var jag lite nyfiken på så jag drog dit.
Kände direkt att det är här man ska bo om man åker till Dubai. Vatten, strandpromenad, restauranger...och det verkar som att de inspirerats av Chicago med skyskrapor och broar. 
Men även förtjusningen över marinan dalade snabbt. För det är nåt halvt obehagligt med Dubai, och det är att hela staden känns så LIVLÖS.
Hela staden är knäpptyst. Man känner inga dofter och hör inga vardagsljud. Det finns inga insekter eller fåglar, och knappt några människor heller. Är alla dessa skyskrapor bara tomma kulisser, eller var är folket som bor och jobbar i dom? 
Kanske är det annorlunda i gamla stan, men tillåt mig tvivla. Ska se om jag hinner dit imorgon. Tur att det iallafall finns många asiater här, de är de enda personerna som känns som riktiga människor och tillför åtminstone en liten gnutta liv till denna postapokalyptiska spökstad.

RSS 2.0