Påsk och födelsedag med Dr Helg

I helgen fyllde Dr Helg år och det såg bland annat ut så här.

Uteserveringspremiär

Fredag, sol, vår i luften och varmt (när det var lä). Så det blev en promenad upp till Stora Torget för årets uteserveringspremiär.
Mörners är ju favoriten. Bästa läget, varmt mot väggen och bra när man vill dricka öl. Maten däremot är ju ingen höjdare. Testade Caesarsalladen, eller snarare "Caesarsalladen", för att se om den blivit bättre men det hade den inte. Snarare ännu sämre.
Men det var gött i eftermiddagssolen. Nu är uteserveringssäsongen igång - nu tjööör vi!

AW i Norpan

Igår hade Nollelva/Nolltretton-gänget AW i Norrköping. Vi hamnade på Santorini och Black Lion. Trevligt, vi får nog köra en AW snart igen.

S:t Patricks Day med Grebos grabbar

Igår hade Grebos Grabbar partaj. Det började med förfest/frågesport hemma hos mig och sen drog vi till Horse & Hound för att fira S:t Patricks Day.
På scenen lirade, som vanligt, Captain Jacks Army och det blev röj och rajraj natten lång.

Dr Helg på 80-årsfest

Varm bastu, kall öl, bra musik i relaxen. Jodå, Dr Helg har varit i farten igen.
Och som vanligt var det rödvin och rökt ost som aperitif.
När vi kom upp från relaxen och öppnade dörren till lägenheten möttes vi av en underbar doft: vitlök!
I ugnen stod det potatisgratäng...oj oj oj...sen var det bara att steka på köttet och hälla upp mer rödvin.
På söndagen var det 80-årsfest. Eller 2x40 om man så vill. Stort grattis till Teresa och Bella. Hurra, hurra, hurra!

AW är livet

Hamnade på en AW med Marie igår. Gött och härligt!
Efter Hörnan blev det Taket och då anslöt även Lillis
Och sen blev det en sväng till Palatset. Kollade in Foppa...
...och Joakim Leion. Det var det det!

Krogkrönika

 

Julbordens härliga tid...eller?

 

Tallrikar som dignar av rödbetssallad, julskinka och Janssons frestelse i en salig röra. För många är det himmelriket, för andra rena mardrömmen. Det gäller att ta ställning, för just nu befinner vi oss i julbordens högsäsong.

 

Idén om december är att det är stillhetens och andaktens tid då vi ska varva ner och känna frid och ro. Inget kunde vara mer fel. För är det någon gång på året vi verkligen stressar är det från första advent och fram till nyår. Det ska handlas julklappar, julpyntas och helst ska man hinna göra sin egen julmat också.

Lägg till det alla dessa julshower och julkonserter som anordnas. När december närmar sig ska plötsligt varenda svensk artist ge sig ut på en julturné. Utbudet är hysteriskt och tycks bara öka för varje år.

Sen har vi alla dessa julfester som företagen ordnar för sin personal. En gång om året får de anställda chansen att svulla som grisar och dricka sig dyngraka på arbetsgivarens bekostnad. Inte sällan slutar det med att någon överförfriskad anställd säger chefen "ett sanningens ord" eller skämmer ut sig på annat sätt och vaknar med dunderångest dagen efter.

 

Och så har vi då julborden, den kanske värsta styggelsen av dem alla. Jag brukade älska julbord och byggde upp ett berg av köttbullar, ägghalvor och sill på tallriken. Strunt samma att smaker som inte passade ihop blandades, det skulle bara ner i buken. Sen gick jag och hämtade en tallrik till. Och en till. Och sen en rejäl efterrätt på det.

Om man efter att ha pustat ut en stund upptäckte att det fanns en liten bit av magsäcken som inte var riktigt fylld var det bara att ta en vända till. Att smaken var borta efter timmar av varmhållning i vattenbad spelade ingen roll. Att folk pratade om "bakterihärdar" ignorerade jag. Likaså att det en gång så stiliga upplägget förvandlats till en oaptitlig sörja.

 

Men det var då, för numera har jag svängt i frågan. Det kvittar att det finns libanesiska, karibiska och indiska julbord, konceptet att blanda en massa olika rätter i en hög för att sedan vräka i sig utan att knappt känna de olika smakerna är detsamma. Särskilt illa är om man blandar kalla och varma rätter.

Julen är en kristen högtid men den som äter julbord begår nästan alla av de sju dödssynderna, såsom frosseri, vällust och girighet. Det är dags att denna okultiverade tradition får ett slut och det tänker jag personligen gå i bräschen för.

Så när chefen säger att företaget ska bjuda på julfest med julshow och efterföljande julbord så kommer jag definitivt säga nej.

Eller kanske.

Eller ja. Men då kommer jag att äta under protest. Och hämta mer mat max en enda gång.


40-årsfest i Norpan

Var på 40-årsfest i Norrköping i lördags. På Enoteket = god mat. 40 år...det är snart sex år sedan man själv var - hjälp! Men lyckligtvis är jag fortfarande ung och fräsch.

Vinprovning på Stångs

Hemma efter Dubai och Brunei satte vinsuget in, och det rejält. Så jag ringde Mr Malbec:
- Jag måste ha vin - NU!
Så vi gick till Stångs och tog en privat vinprovning, tema Bourdeaux. Sen blev det även ett finvin från Napa för att fira höstresan och sen avrundade vi med en Shiraz från Anustralien, har jag för mig.
Så nu är jag nästan redo att åka tillbaka till Dubai igen. Eller förresten...det var inget.

Krogkrönika

Hur dags stänger köket?

 

Det svenska kroglivet utvecklas ständigt och blir hela tiden bättre. Men en sak fortsätter att vålla irritation år efter år, och det är att svenska restauranger är usla på att informera om hur dags köket stänger. Hur svårt kan det vara?

 

Vi lever i de modernaste av tidevarv. Restauranger har hemsidor, appar och facebooksidor. Gästerna kan boka bord med mobilen och betala med Swish. Vi är blixtsnabba med att anamma utländska mattrender och inredningskoncept. Men på ett område står utvecklingen fullkomligt still: svenska krogar är värdelösa på att berätta när deras kök stänger.

 

Som gäst undrar man förstås varför det blivit så, det verkar inte finnas någon rationell förklaring. Restaurangerna har ofta en rad olika platser där de kan informera om kökets öppettider - hemsida, facebooksida, griffeltavla vid bardisken - ändå ser man sällan en rad någonstans om detta. Märkligt, eftersom det är information som kan vara väldigt viktig för potentiella matgäster.

 

På många restauranger stänger köket klockan 22, men det är absolut ingen generell regel. Det är olika från krog till krog och från dag till dag. Även restauranger som normalt har en fast tid kan stänga köket tidigare om det inte är några matgäster. Så även om man ringt tidigare på kvällen och frågat om kökets öppettider kan man bli utan mat trots att man är i tid, på grund av att kocken varit sysslolös, tröttnat och packat ihop.

 

Det händer påfallande ofta att inte ens personalen vet hur dags köket stänger. Jag har många gånger knallat in på en krog och frågat i baren om köket fortfarande är öppet och mötts av svaret: "Jag vet inte, jag måste gå och kolla". Det normala i ett sånt läge borde ju vara att helt enkelt titta på klockan och därefter svara "ja" eller "nej". Eller ännu hellre ha en tydlig skylt på dörren eller vid baren som berättar om vilken tid som gäller.

 

En variant på samma tema är de krogar som informerar att de har öppet till "sent". Vad betyder det? "Sent" är ett väldigt luddigt begrepp som har olika mening för olika personer. Sent en tisdag är inte heller samma sak som sent en lördag. Som kroggäst vill man inte ha godtyckliga öppettider som plötsligt kan ändras beroende på hur uttråkad personalen är, vi vill veta vad som gäller.

 

Ärligt talat, hur svårt kan det vara att skriva ut vilka öppettider som gäller för köket? Det borde vara en grundläggande service för en restaurang som bryr sig om sina matgäster.


Rökt ost

Nej, den där rökta ost-grisen verkar vara omöjlig att få tag i. Men nu har vi i alla fall vanlig rökt ost, och den ska vi festa upp om någon vecka typ. Vad ska man dricka till? Funkar rödvin?

Nyårsafton på Billingen

Efter en trevlig drinkafton hemma hos Johanna F den 30/12 hoppade vi in i bilen på nyårsaftonsmorgonen och rundade Vättern. Klockan 15 checkade vi in på Billingehus i Skövde och drog direkt ner och SPA:ade.
Vid 19-hugget drog vi oss till restaurangen för en trerätters nyårssupé.
Billingehus ligger uppe på Billingen och genom panoramafönstrena får man en fin utsikt över Skövde. Perfekt ställe att kolla på fyrverkerierna vid tolvslaget.
Sen blev det raj-raj hela natten....gott nytt år!

Alla vägar bär till rom

Igår hade vi Palatsetsäsongsavslutningsfest och The Producer drog igång det hela med en romprovning.
Sen drog vi ut och käkade och röjde på stan. Tack för 2018. Redan den 5 januari drar vi igång Palatsetsäsongen 2019. Våra klara bokningar finns här: https://www.facebook.com/pg/Liveklubben/events/?ref=page_internal

Krogkrönika

 

Guiden till en bra burgare

 

Burgarbarerna blir fler och fler, och även om standarden generellt har höjts serveras man påfallande ofta hamburgare som inte håller måttet. Hur ska man undvika dessa fallgropar? Hur känner man igen en bra burgare när man ser den?

 

Restaurangtrender kommer och går. De senaste åren har hamburgerställen varit något av det hippaste inom krogvärlden, gärna med en amerikansk touch på inredningen.

Hamburgare på menyn är sannerligen ingen ny företeelse i Sverige utan har funnits i decennier. Det som är nytt är att man vågar ta ut svängarna samt satsar på kvalitetsburgare. Startpunkt för denna trend kan sannolikt härledas tillbaka till 2012 när Flippin´ Burgers öppnade i Stockholm och satte en ny standard för hur en puck med nötfärs mellan ett par brödskivor kan och bör smaka.

 

Sedan dess har det poppat upp bra burgarställen i varje stor och halvstor stad i Sverige, och inte minst i Linköping och Norrköping där det snart börjar bli larvigt med denna burgarhysteri. Varje gång man tror att marknaden borde vara mättad öppnar det ett nytt ställe. Och sedan ett till. Och ett till.

Nu är jag en stor fantast av kvalitativa hantverksburgare och blir lycklig över att standarden kontinuerligt höjs, men fortfarande finns det många krogar som serverar produkter som inte når upp till de krav man kan kräva av ett riktigt burgarställe.

 

Så hur känner man igen en bra burgare? En burgare är väl en burgare, liksom? Skulle inte tro det. Kvaliteten sitter i detaljerna och här följer några saker att vara uppmärksam på:

De värsta bottennappen kan man sålla bort direkt bara genom att titta på brödet. Får man kallt bröd med sesamfrön direkt ur en storpackspåse från ICA vet man på en gång att det är kört. Ett bra hamburgarbröd ska vara penslat med ägg, lätt rostat och helst bakat på restaurangen. Det får gärna vara lite flottigt, och absolut inte så torrt att det faller sönder. Kvaliteten på brödet säger väldigt mycket om krogens ambitionsnivå.

 

När det gäller själva köttet ska det INTE vara en fryst, industriellt tillverkad och långväga fraktad köttpuck. Den ska INTE vara en grå, ihoppressad köttsmet som växer i munnen. En riktig hamburgare är saftig, har bra stekyta och är ojämn i kanterna. Det går att variera köttblandning, fetthalt och liknande, men det ska droppa lite när man äter. Dessutom ska burgaren vara så varm att osten har smält. Får du en ostburgare där ostskivan inte smält, klaga och gå aldrig dit igen.

 

Kalla ingredienser som sallad och tomat hör inte hemma på en hamburgare. Tomat går dessutom dubbelt bort eftersom tomatskivan gör att köttet lätt halkar av. Men då kan man ju ha en träpinne genom burgaren, säger vissa. Nej, behöver du en pinne för att kunna äta burgaren är det något som är fel.

Undvik Dagobert-höga burgare med "allt" på. Satsa istället på mer renodlade burgare med smaker som passar ihop. Och friterade lökringar ska inte vara mellan bröden utan ätas som tillbehör.

 

Precis som med brödet säger även krogens pommes frites mycket om graden av deras engagemang, men det är nästan värt en egen krönika. Även miljön är viktig för en bra burgarbar. Inredningen behöver inte nödvändigtvis vara rustik med trädetaljer, tegelväggar och patinerad industrikänsla, men den ska vara enkel och avslappnad. Hamburgare ska ätas med händerna och det gör man helt enkelt inte i en fine dining-miljö.

Och så en sak till: en riktig burgarrestaurang har ett bra ölutbud.


En sista (mini)Oktoberfest

Kan man ha Oktoberfest i december? Javisst. Jag hittade en Oktoberfestöl i kylen och fixade till en sillmacka. Ska jag steka på några korvar också? Ja, kanske det. Jag känner lite på det. Ska jag fortsätta vara Oktober-Tobi eller ska jag bli Jul-Krado? Vi får se...

Julfest i Sörping

Igår hade vi julfest med Nollelva/Nolltretton-gänget. Några har försvunnit och några har tillkommit sen senast. Julfest ja...det blev hamburgare på Lock, Hop & Barrel i Söderköping. Det gick det också. God jul!

AW i Norpan

Jag och Bella håller på att utforska AW-utbudet i Norpan och det finns många ställen som har bra erbjudanden. Här kommer två bra tips. I tisdags var vi på Mateo Xavier, som är lite av ett favoritställe. Det är en köttrestaurang där man kan få hosta upp rätt mycket pengar för en bra köttbit. Vill man inte det så har dom en väldigt prisvärd AW-meny. Vi tog en köttplocktallrik...oj oj oj...
På onsdagen hamnade vi på Grekiska Kolgrillsbaren på Nya Torget, vars prisvärda AW-meny jag också kan rekommendera. Vi tog in sex smårätter...och lite vin. Oj oj oj...

Krogkrönika

 

Roliga rörliga restauranger

Mat, dryck och nöjen gör sig bäst när man är i rörelse. Rullande restauranger är helt enkelt roligast.

 

För två år sedan var jag och två kompisar till Santiago i Chile. En av sakerna som fanns på vår todo-lista var att åka Tren del vino, ett tåg där man ut på den chilenska landsbygden och drack  vin. Vi gillade vin, att åka tåg och att prova nya grejer, så det lät som en riktig höjdarupplevelse. Tyvärr blev det inget, för om vi förstod saken rätt hade vintåget slutat med sin verksamhet.

Lyckligtvis finns det liknande vintåg på andra håll. Nu i oktober ska jag och en av de där Chileresenärerna till Napa valley i Kalifornien, och där har vi lyckats hitta ett tåg med ett snarlikt upplägg. Hoppas det går bättre denna gång.

 

Det är något visst med att dricka alkohol på tåg. Jag minns en tågresa mellan Bangkok och Nong Khai vid gränsen till Laos där vi spenderade många härliga timmar i restaurangvagnen. Häromåret tog jag nattåget till Umeå. Där var det hög stämning i restaurangvagnen innan vi gick och knoppade i vår sovkupé.

 

Festande blir nästan alltid roligare om man är i rörelse. Kanske beror det på att man är på väg mot ett hägrande mål och att det hela tiden blir nya intryck i och med att landskapet utanför förändras. Det kan handla om att partaja i bilen på väg till en festival eller att förfesta på bussen från en förort in till centrum. Jag är inget stort fan av raggarkulturen, men är det något de fattat så är det att den bästa festen sker i rullande tillstånd.

 

Om Östgötatrafiken verkligen vill öka resandet i länet borde de införa en restaurangvagn på Östgötapendeln. Spårvagnar med bistro finns i andra städer och har även provats i Norrköping. Partybussar med diskoljus och bar har funnits länge och vissa flygbolag talar även om att bygga plan med bardisk och dansgolv. Att partaja samtidigt som man åker är helt enkelt en ypperlig kombination som folk gillar.

 

 

De som varit bäst på att ta till sig detta är sjöfarten, och särskilt Finlandsfärjorna som byggt hela sin affärsidé på konceptet. Men det gäller inte bara stora kryssningsfartyg utan även mindre fartyg. I vårt närområde kan man exempelvis åka på grillkvällar på Kinda kanal och på räkaftnar på Roxen. Detta är något jag gärna skulle se utvecklas ännu mer, och inom alla transportslag. Nöjeslivet får inte stå stilla, då dör det. Kanske håller uttrycket "krogrörelse" på att få en ny innebörd.


Auf wiedersehen Oktoberfest

I lördags var det dags för årets sista(?) Oktoberfest. Det var Bellas och min bröllopspresent till Zelle och Marina och som överraskning hade vi även bjudit in Figge och Linda. Vi började såklart med lite glühwein som välkomstdrink...
Sen blev det korv, sauerkraut, tysk potatissallad och annat gött. Oktober-Tobi brände av sina tre oktoberfesthits och....die krüge - hoch!!!
Tror det var min tionde Oktoberfest i år. (Tyska torget, Palatset, Bishops, Malt & Humle, Knäppingen, Munken x2, Vårdsberg, Horse & Hound, Tannefors). Förmodligen var det också den sista för i år, och det ska faktiskt bli rätt skönt. För nu står ju julen för dörren, så nu är det JULTRÖJA PÅ!

Nu mår kung i baren illa igen

I fredags drog The Producer och jag upp till Stockholm en sväng. Vi checkade in på hotellet på Söder, käkade på Urban Deli och sen slank vi in på Östgötakällaren för en öl.
Resans huvudmål var att se Ugglas nya show på Göta Lejon. Den var okej men långt ifrån det bästa han gjort. Mer av en hitparad än en regelrätt show, även om det var en hel del mellansnack och humor. Men eftersom det är Uggla blev det såklart en riktigt trevlig kväll, och han körde många lite udda låtar.
På lördagen drog vi in till Gamla stan en sväng...
Hann med både Livrustkammaren och Moderna museet...
...och lite käk på Zum Franziskaner.
På kvällen drog vi till Hornstull...
...och lyssnade på band.
Sen tillbaka till hemtrakterna och en bira på Pelikan
På söndan: hotellfrukost, utcheck, en sväng på stan, tåget hem. En trevlig helg i hufvudstaden, och fler lär komma.

RSS 2.0