tobi

1. Åsa

1. Kotten.
Rockabillystjärna och legofetischist.

Bästa konserterna sker inomhus

I somras blev Bråvalla landets största festival och Håkan Hellström slog publikrekord på Ullevi. Varför envisas människor med att gå på stora arenakonserter på sommaren? Det är ju nästan alltid vinterhalvårets intima innekonserter som är bäst.

Ljusa sommarkvällar som sabbar scenshowen, vind som får ljudet att skifta, regn och kyla som drar ner humöret, stora tv-skärmar som gör att man stirrar på dem istället för på scenen och ett avstånd som omöjliggör varje form av intimitet mellan artist och publik. Det är några av de saker som gör att stora arenakonserter sällan är någon höjdare.
Jag vet att det inte är någon nyhet, men ibland är det nödvändigt att påtala självklarheter för att folk inte av slentrian eller grupptryck ska glömma bort hur saker och ting ligger till.

Nu är det höst och för den som gillar att gå på konsert innebär det ett halvår av fantastiska musikupplevelser. För det är ju som bekant på mindre inomhusställen som de bästa spelningarna äger rum. När man kommer så nära att man kan känna stänk av svett från sångaren, höra bandet småprata mellan låtarna och tjuvkika på spelordningen som sitter upptejpad på monitorerna.

När man är inne i "zonen", nära scenkanten omgiven av publik och har all koncentration framåt. När man kommer så nära att bandet hör när man ropar "spela Shoreline". När man inte behöver stå och stirra en säkerhetsvakt i ansiktet en hel konsert. När man kan ta bra bilder utan att behöva ansöka om fotopass. När man helt obehindrat kan snacka med artisten vid tröjståndet efter spelningen.

När man inte riskerar att hamna bakom ett gigantiskt mixertält som skymmer sikten. När det inte finns ett fem meter brett scendike som hindrar artisten från att stagediva. När det kan hända att man plötsligt befinner sig ståendes på scenen och sjunger med i kompgitarristens mikrofon. När basisten kan slänga ut ett plektrum och det faktiskt finns en chans att du kan fånga det. När man kan ta en öl med bandet i baren efter gigget.

Det är där man vill vara. Det är så alla konserter borde vara. Men det är inte så det är. Och jag har ingen aning om varför. En del av populariteten hos "Så mycket bättre" ligger förmodligen i just det intima framförandet, men när samma tv-tittare sedan ska se konserter i verkligheten väljer de istället de stora, opersonliga utomhuskonserterna i dagsljus. Exempelvis spelar Love Antell på en liten rockklubb i Linköping i vår, rimligen borde det vara utsålt månader i förväg men erfarenheten säger något annat. Vilket osökt får mig att tänka på Louise Hoffstens berömda ord när hon under en konsert på Stora Torget under en sommarfestival för många år sedan frågade publiken: "Är ni här för att ni älskar mig eller för att det är gratis?".

Men du som läser tillhör säkert inte den skaran. Du gillar att gå på inomhuskonserter och upptäcka nya band. Bra, då förutsätter jag att vi ses på showcasefestivalen Where´s the music? i Norrköping i februari. Det kan vara det bästa som hänt länets nöjesliv sedan Sex Pistols spelade på Klubb Orfi 1977.