Nu är det kokta fläsket stekt!

JAAAAAA! Äntligen har jag fått tag på Norrköpingsfläsket! Det har varit försvunnet ett tag men nu tillverkas det igen.
Var får man då tag i dessa godsaker? Jo, bland några utvalda återförsäljare samt hos Cocosbollsfabriken i Skärblacka, som tillverkar fläsket. Cocosbollarna går för övrigt inte av för hackor dom heller...

Krogkrönika

Våga satsa på något annat än burgare, tack!

 

Burgarbarerna blir bara fler och fler, och har inte kroggästerna redan tröttnat så kommer de snart att göra det. Vore det inte smartare av stans krögare att satsa på den typ av restauranger som INTE finns, istället för att öppna ännu ett hamburgarställe?

 

Trenderna kommer och går inom restaurangvärlden. För några år sedan ploppade tapas-ställen upp som svampar ur jorden och det senaste året har poké bowl varit ett hippt koncept. Fast allra hetast har burgartrenden varit och den verkar inte avta, snarare tvärtom.

 

Norrköping har legat lite före med bland annat Burgers & Bangers, Lingonfabriken, Askens burgarbar, Angry Bull och Diné. Nu har visserligen Burgarbaren stängt, men Bastard burger har kommit till och det surras om att fler burgarställen är på gång.

 

Men Linköping är ännu värre. I sommar kommer majoriteten av restaurangerna runt stora torget vara renodlade hamburgarställen: Hörnan, Flott, Taket, Burger King och Bastard burger. Lägg till det att de övriga ställena, O´learys, Malt och Humle, Storan och Mörners också har hamburgare på menyn, även om de inte är nischade burgarställen.

 

Och det öppnar burgarställen över hela staden: i övre Vasastan, vid Gyllentorget, ja, överallt. Nog kan det vara bra för krögare att följa med i sin tid och känna av strömningar, men i Linköping börjar burgartrenden snart bli löjlig, inte minst med tanke på hur många sorts restauranger som INTE finns i staden.

 

Norrköping har ett mer varierat utbud och några rejäla toppar i exempelvis Urbane Goat, Härlig Pasta och GIN. Var hittar vi Linköpings motsvarighet till exempelvis Pigeon Street och Enoteket? Nävisst nä, i länets residensstad finns det ju nästan bara burgarbarer.

 

Så traditionella kök som Italien eller Frankrike saknas nästan helt, och till och med grekiska restauranger som det kryllade av för bara några år sedan börjar det bli ont om. En stad av Linköpings storlek borde också ha en restaurang med Guide Michelin-ambitioner. Hur länge ska vi behöva vänta på en riktig fiskrestaurang? Och varför har ingen snappat upp spännande matkulturer som exempelvis Peru och Korea?

 

Det finns även för få krogar som satsar på vår svenska mattradition. I Östergötland har vi ett av världens bästa regionala kulinariska tävlingslag, men vi saknar restauranger som på allvar lyfter våra östgötska råvaror och rätter.

 

Men det finns några ljus i mörkret även i Linköping. Jord, som nyligen utsågs till Årets viltkrog 2020, är ett av dessa. Le Borgate har visat att det går att få igång snacket om krogar som även ligger utanför stadskärnan. Och personligen tycker jag att vinbaren Gallo har varit ett charmigt tillskott till stadens krogliv. Även enklare ställen som Cabo Mexican, Cok Najs och Backen har bidragit till en roligare restaurangstad. Och inget av dessa ställen är en burgarbar.


Se på fan: flan!

Det är inte alla som vet det men Argentina är efterrätternas förlovade land. Bara ett av många skäl till att det är mitt favoritland. Det var i Argentina jag lärde mig att älska dulce de leche, och det var där jag lärde mig att älska flan.
Igår kunde jag inte längre stå emot suget utan var tvungen att göra egen flan. Aaaah...fantastico!

Krado dissar kroglivet

Hamnade på Pappa Grappa (Linköping) igår. Ska inte föregripa recensionen som kommer framöver, men säg att ni blir stoppade av en turist på Stora torget som frågar vart man ska gå om man vill äta riktigt bra i Linköping. Vad skulle ni svara? Jag har inte en aning.
Jag skulle inte säga något av de oprisvärda, överskattade ställena som 1854 eller Pappa Grappa (jäklar, där försa jag mig visst). Inte skräpmatställen som Mörners eller urusla New York Legends. Malte & Humle är i och för sig rätt bra, så det kanske jag skulle säga. Funky Corks är det heller inget fel på, även om menyn kanske inte är den mest spännande. Skulle säga att restauranglivet i Linköping avspeglar staden rätt bra, det är tråkigt, ängsligt och fantasilöst...och för dyrt i förhållande till vad man får. Alltså folk tycker att Brasserie Bouquet är bra, det säger ju nåt om nivån.
En annan händelse som säger nåt om Linköpings krogliv: Gallos Champagnebar slog igen och blev en bar för e-sportare och spelnördar. Det är ett helvete att vara en Krado i den här hålan.

En krogrecensents vedermödor

Det är ett skitigt jobb, men någon måste göra det. Sedan en tid tillbaka är jag som bekant krogrecensent för Länstidningen. Lite av en dröm som gått i uppfyllelse, måste jag erkänna.
Den enda professionella krogrecensenten i Östergötland, och faktiskt en av ganska få i Sverige.
Klickar ni på bilderna blir de så stora att ni kan läsa texten.
Eller så provar man fyra veckors gratis prenumeration av Länstidningen här: https://lanstidningen.se/provapa/

Krogkrönika

 

Drick klimatsmart 2020

 

Hållbarhet och klimatansvar slår igenom i alla branscher och det gäller såklart även inom mat och dryck. Men hur är det för oss konsumenter, kan vi göra något för att njuta av vår öl på ett mer klimatsmart sätt?

 

Den företagare som inte har med minskad klimatpåverkan som en viktig del av sin verksamhet kommer inte att bli långlivad på 2020-talet. Det gäller alla branscher och inte minst krogbranschen. Och det händer många positiva saker, nästan dagligen nås vi av budskap om restauranger som slutar med sugrör i plast, skippar bubbelvattnet, satsar på vegetariskt och minskar matsvinnet på olika sätt.

 

En växande sammanslutning heter Hållbara Restauranger. Det är ett nätverk av restauranger som vill skapa en mer hållbar restaurangnäring. Idag består nätverket av 65 restauranger i Göteborg, Stockholm, Malmö och Umeå men de vill bli många fler medlemmar och finnas i många fler städer.

Hållbarhet är en stor fråga som rör många olika områden: produktion, transporter, förpackningar, tillagning, sopsortering, elleverantörer, matsvinn, personalkläder, ja i princip varje detalj kan förbättras för ökad hållbarhet och minskad klimatpåverkan.

 

Närproducerade produkter gör att man slipper långa transporter, och har dessutom andra fördelar. Och numera är det ganska lätt att hitta exempelvis lokal öl på krogen och även på Systembolaget. Och just Systembolaget jobbar mycket med hållbarhetsfrågor. Bland annat satsar de på ekologiska produkter, klimatsmartare förpackningar, grön el, LED-belysning, återvinner emballage och ser till att reklamerade drycker blir till jordförbättring och biogas.

De har börjat med märkningen Klimatsmart flaska för att informera kunderna, och tillsammans med Sprit- & Vinleverantörersföreningen och Sveriges Bryggerier har de startat Dryckesbranschens Klimatinitiativ för minskad klimatpåverkan.

 

När det gäller dryckesförpackningar håller Absolut på att ta fram ett flaska i papper. De lanserade en prototyp på Way Out West i somras och målet är en flaska i 100% biobaserat material. Som konsument kan vi stötta initiativ som dessa och välja klimatsmarta flaskor, närproducerade produkter och restauranger med ett aktivt hållbarhetsarbete. Bakfylleångesten kommer vi kanske inte undan, men det vore skönt att åtminstone slippa klimatångesten.


Krogrecension: Vänner & Vin

Vänner & Vin

Bispmotalagatan 5, Motala

Betyg: 3 av 5

 

Trevligt men utan twist

- passande ställe för en kväll med vänner och vin

 

Motala är Östergötlands tredje största stad. Är staden beredd att ta upp restaurangkampen med de två gastronomiska dominanterna Linköping och Norrköping? Länstidningens krogtestare åkte till staden vid Vättern för att ta reda på det.

 

Tidigare när jag har testat östgötska restauranger har jag alltid grundat min bedömning på flera besök, men denna gång får krogen i fråga bara en chans på sig för jag har aldrig ätit på Vänner & Vin tidigare. Faktum är att min erfarenhet av Motalas krogliv överlag är ytterst begränsad. När jag snokat runt lite på nätet har jag förstått att Vänner & Vin tydligen ska vara ett av stadens bättre ställen, och Tripadvisor håller med. Där rankas Vänner & Vin som nummer ett av stadens restauranger. Nu är ju betyg på Tripadvisor något man ska ta med en stor nypa salt, men det kan åtminstone ge en fingervisning om nivån.

Restaurangen verkar i alla fall populär bland lokalborna och det är ett säkert tecken på att de gör någonting rätt. När jag och mitt sällskap ringer och bokar bord får vi veta att det är fullt, men om vi kan tänka oss att äta redan vid 17-tiden så kan de klämma in oss på en tidig sittning denna lördag. Det passar oss bra tycker vi, och bokar in oss.

Jag vet ingenting om stället eller dess historia, men en liten rundtur i lokalen ger mig känslan att det varit nattklubb där tidigare. Längst in finns ett rum där jag får tydliga diskoteksvibbar. Resten av lokalen är dock stilren och fräsch, och ger en behaglig känsla där man gärna tar ett glas vin tillsammans med sina vänner, precis som namnet antyder.

Vi börjar med ett glas av Månadens vin, som visar sig vara ett ripasso. Och riktigt gott. Jag kikar i vinlistan och ser att man kan beställa alla viner på glas, sånt gillar vi. Och dessutom till humana priser, från 69 till 99 kronor. Även när det gäller maten är priserna modesta. På menyn finns både vanliga varmrätter men också ett stort utbud av smårätter, så man kan både äta en klassisk middag eller känna sig mer kontinental med ett tapasupplägg.

Vi väljer att ta in två smårätter som förrätt: potatisgratäng för 29 kr och vitlök- och örtfrästa champinjoner för 39 kr. Champinjonerna är riktigt goda och kan rekommenderas, den krämiga gratängen slinker ner den också men gör inte samma intryck. Vi funderar på om den verkligen är hemlagad, lite mer personlighet hade hursomhelst inte skadat.

Till huvudrätt väljer vi Pasta med pepparstekt oxfilé & svamp i en gräddig västerbottensås, toppad med tryffelolja & persilja för 179 kr, respektive Parmesanbakad hälleflundra med champagnesås, cruditésallad gjord på fänkål, syltad tomat & citron, serveras med dillslungad potatis för 249 kr. Pastan får godkänt men andas snarare en bättre lunch än en huvudrätt kvällstid. Hälleflundran är vassare med intressantare smaker, även om den syltade tomaten knappast hör till mina personliga favoriter. Och fisken lider av lite samma problem som pastan, nämligen att det inte känns som en huvudrätt på en bättre kvällsrestaurang utan mer som en vällagad lunch.

Främst ligger svagheten i presentationen, ett elegantare upplägg hade definitivt lyft rätterna. Men jag saknar också en twist i smaken. Om man tar pastan så smakar den exakt så som man tror den ska smaka. Tryggt men lite fantasilöst. Hälleflundran tar ut svängarna aningen mer men inte så att det sjunger i smaklökarna så som jag önskar.

Sen avrundar vi med en chokladtryffel och en crème brûlée med körsbärsmaräng. Stabilt. Och just ordet stabilt skulle kunna sammanfatta hela Vänner & Vin. Här får man helt okej mat som inte behöver skämmas för sig, men som heller inte överraskar eller utmanar. Vill man ha en härlig kväll med vin, mat och trevligt sällskap så är detta en restaurang som passar, är man ute efter en gastronomisk upplevelse så har Vänner & Vin en bit kvar. Än verkar inte Motala som restaurangstad vara redo att utmana sina två större kusiner några mil österut.

Söndagsutflykt till Degdala

Har ju berättat tidigare att Topp fem ställen i Östergötland kvar att testa är: Hörnet i Vadstena, Ombergs turisthotell, Jureskogs i Mjölby, Jord i Linköping och GiN i Norrköping. Och nu kände vi att det var dags att göra en liten söndagsutflykt till Mjölby, och samtidigt bocka av Jureskogs.
Ja, det var bra grejer men i slutändan ändå en vägkrog med snabbmat. Lite för dyrt för att locka barnfamiljer (och även andra) från McD strax intill. Men visst, det är bra att man har alternativet med kvalitetsburgare (och bärs) när man är ute och åker på E4:an. Alla initiavtiv som förbättrar landets restaurangstandard applåderas, men priset måste nog ner några tior.

Krogkrönika

Dags för fredagsdrinken

 

Ni kanske undrar vad fredagsdrinken är? Jo, eftersom det börjar dra sig mot nyårsafton så blir det såklart ett glas champagne.

 

Champagne är den enda dryck man kan dricka både till frukost, lunch och middag, och den ska naturligtvis vara kall, torr och gratis. Och när vi står där och huttrar på balkongen vid tolvslaget på nyårsafton och avger våra nyårslöften, då är det givetvis bubblande champagne vi har i våra glas.

 

Men tillbaka till Fredagsdrinken. Magnus Uggla var såklart inte den första personen som tog sig en drink på fredagskvällen för att skåla in helgen, men det är han som populariserade konceptet och satte ett namn på det. Det har skapat en tradition ute i stugorna av att följa hans fredagsdrinkeri, och gärna ta sig en stadig grogg själv samtidigt.

 

Det hela började för över tio år sedan i hans blogg, och efter det har han presenterat fredagsdrinkar i radioshower, tv-program och nu senast på sitt Instagramkonto. Varje fredag presenterar han en ny dryck med inledningsorden "Ni kanske undrar vad fredagsdrinken är?", varpå han (ofta med påfallande darrande händer) häller upp någon form av alkoholhaltig vätska i glaset.

 

Ofta har hans dryckestips någon koppling till det aktuella datumet eller platsen, och det har minst sagt varit stor bredd på drinkarna. Han har druckit bärs med fyllon på parkbänkar och skålat i ovan nämnda champagne efter att ha tolkat Petters "Det går bra nu" i nya säsongen av "Så mycket bättre".

 

Och det borde nästan vara obligatoriskt att börja varje helg med en rejäl fredagsdrink. Man har jobbat hela veckan, kommer hem och sparkar av sig skorna, går till barskåpet och blandar till något hyfsat drickbart, sätter sig i soffan och börjar varva ner. "Aaah...nu börjar helgen", säger man och sippar på sin drink.

 

Så gjorde man under min uppväxt, då var groggen ett naturligt helginslag i vardagsrummen och gillestugorna. Med tiden har drickandet alltmer flyttat ut på lokal och numera börjar man ofta istället helgen med en after work på någon pub. Men det har blivit dags att ta tillbaka fredagsdrinken. 2020 ska jag börja varje helg med att dricka en ny drink på fredagskvällen.

Det får bli mitt nyårslöfte.


Krogrecension: Pigeon Street

Pigeon Street

Knäppingsborg, Norrköping

Betyg: 3 av 5

 

Gatumat på restaurangvis

- spännande smaker från världens alla hörn

 

Pigeon Street i Knäppingsborg är ett av Norrköpings senaste restaurangtillskott. Tanken verkar vara att inspireras av gatumat från världens alla hörn, men som matgäst blir man förvirrad över vad krogen egentligen vill. Pigeon Street är något bra på spåren, men behöver göra en del finjusteringar för att konceptet ska falla på plats.

 

När snacket spred sig att det var som skulle personerna bakom Asken som skulle ta över Fiskmagasinet och Enjoys gamla lokaler i Knäppingsborg var vi många som pustade ut. Asken har ända sedan starten varit en garant för kvalitet och med de ägarna vid rodret skulle kvarterets nya krog säkert bli ett spännande tillskott. Enjoy var ju ett oerhört profillöst ställe så det saknas säkert av ingen, däremot fyllde Fiskmagasinet en lucka i stadens restaurangutbud och då känns det tryggt att det är Asken som tar över lokalerna.

På förhand handlade mycket av surret kring restaurangen om att de skulle ha en vegetarisk profil. Det kändes som ett koncept som låg helt rätt i tiden, en krog som tar växtbaserad mat på allvar och lagar så bra mat att man inte tänker på att den är vegetarisk utan bara jättegod. Nu verkar det tyvärr inte ha blivit så mycket av det. Tittar man på menyn så hittar man flera sorters burgare, fläskkotlett, köttbricka samt kyckling och diverse fisk. Fanns det en gång en tanke om att vara stadens vegetariska flaggskepp så verkar den helt övergiven nu.

Och det finns fler saker som förvirrar med Pigeon Street. Namnet till exempel. Vad betyder det? Varför på engelska? Folk har svårt att uttala det och säger istället "det där nya i Knäppingsborg". Det är möjligt att det finns någon smart tanke med namnet, men det går i så fall matgästerna förbi. Samma sak med inredningen och menyn som bjuder på en kakofoni av intryck. Stilmässigt blandas Asien med latinovärlden, New York-känsla och allmän hipsterkultur. Ungefär detsamma gäller maten, där ceviche varvas med poké bowl och fish & chips. Om någon skulle fråga mig: "Pigeon Street, vad har de för sorts mat där?". Då skulle jag svara: "Tja...allt och inget".

Om jag fattat det hela rätt vill Pigeon Street vara ett ställe som lyfter fram världens gatumatskultur, därav den spretande menyn och den otydliga inredningen. Det ska vara lättsamt och opretentiöst att gå dit, lite knasigt sådär. Och så långt är jag absolut med, jag gillar ställen med låga trösklar, invändningen är snarare att Pigeon Street inte tar sitt koncept hela vägen. De skulle varit ännu färggladare, ännu knäppare, ännu mer multikulti. Som matgäst anar man en ängslighet, som att de vill för mycket men ändå presterar för lite.

 

Men hur smakar det då? Jo, jag har besökt Pigeon Street flera gånger och bland annat provat hamburgaren, den överkörda fläsksidan och nu senast kycklingklubborna. Det finns lekfullhet och kvalitet bland rätterna och när det gäller tillagning och smak är jag absolut nöjd. Inte så jag ställer mig upp och jublar av lycka, men ändå tillräckligt tillfreds för att komma tillbaka. Pigeon Street har en rolig meny där man hittar ovanliga rätter och annorlunda smaker. Men det finns lite detaljer att fila på för att konceptet helt ska falla på plats. Som gäst vill man känna sig förflyttad till gatan Yaowarat i Bangkok eller Chinatown i Singapore, men där är Pigeon Street inte riktigt än.


Grattis på Semmeldagen!

Det blev Ronaldos. Eftersom deras mandelmassa är i en klass för sig. Mums.

Krogrecension: Cabo Mexican

Cabo Mexican

Platensgatan 5, Linköping

Betyg: 3 av 5

 

En doft av Mexiko

- tacos, sombreros och frozen margaritas

 

På med sombreron och beställ in ett gäng ovanliga tacos. Maten är kanske inte så märkvärdig men det är skojigt att besöka Cabo Mexican, och ibland är det precis vad man vill ha när man går ut och käkar.

På senare år har gatumaten gjort ett rejält intåg på restaurangerna. Det är Cabo Mexican ett exempel på med sina tacos. Strax intill ligger ett ställe som gjort finmat av kebab men framförallt har vi alla dessa hamburgarställen som öppnar i vart och vartannat gathörn. Nu serverar Cabo Mexican mer än bara tacos, men attityden är av gatumatskaraktär: det ska kännas enkelt, otvunget och lättsamt att slå sig ner i den mexikanska restaurangen. Det intrycket förstärks av den avslappnade inredningen och faktumet att gästerna får låna ponchos och sombreros att klä sig i. Man kan även utmana sina vänner på chorizoroulette för att se vem som får den starkaste korven. Kort sagt: det är skojigt att gå till Cabo Mexican.

Nyligen utökade man verksamheten till att även innefatta en restaurang på Nya Torget i Norrköping med namnet Cabo Taqueria. Jag har provat båda restaurangerna men denna text gäller Linköpingsrestaurangen. Besöket sker i januari och vanligtvis befinner jag mig utomlands då, på senare år påfallande ofta i just Syd- eller Centralamerika. Och kanske är det abstinensen, men jag känner mig nästan förflyttad till sydligare breddgrader. Eller så är det bara min frozen margarita som talar, i vilket fall är den (eller de, för det blev två) riktigt syrlig, uppfriskande och god.

 

Visst kan var och en beställa in till sig, men bäst upplever man Cabo Mexicans mat om man beställer in lite olika smårätter och delar på. Och det finns mycket intressant att välja mellan, exempelvis ceviche, tacos på pankofriterad kyckling eller Cabos högrevsgryta med choklad och chili. Eller varför inte beställa in The wall? En rejäl planka för två där man kan prova nästan hela menyn. Jag och mitt sällskap fastnar för halloumitacos, sotad tonfisk, rostade majskorn och sauterade gröna paprikor med havssalt.

I menyn beskrivs paprikorna som "klassisk favorit" och det förstår jag, för de är överraskande goda i sin enkelhet. Den rostade majsen som serveras i en skål med chili, lime, rökt paprika, färskost, örter och srirachamayo är kanske ingen smaksensation men gör sitt jobb som stabilt tillbehör. Tonfisken kommer med sotad purjolök, salsa verde, srirachamayo, picklade körsbärstomater och yozusesamfrön (som vi skippade på grund av allergi). Det lät gott på pappret men visar sig vara kvällens svagaste rätt. Smaklös och intetsägande, men framförallt kändes tonfisken slapp och sladdrig. Vår tacos innehåller friterad halloumi, guacamole och ananassalsa och slinker ner i ett nafs.

 

Ett tips är att ta med en vän och besöka Cabo Mexicans tacotisdagar då man kan prova olika tacos till ett bra pris. Generellt måste dock sägas att Cabo Mexican har plånboksvänliga priser, vilket tillsammans med den avslappnade stämningen hamnar på pluskontot. Och vill man variera sitt fredagsmys hemma med att istället gå ut och äta kvalitetstacos på restaurang så är Cabo Mexican ett bra val.

Krogrecension: Rimforsa Strand

Länstidningens krogexpert testar Östergötlands restauranger
 

När du tröttnat på de vanliga julborden

- exotiska smaker från Karibien

 

Rimforsa Strand

Fredrika Bremers allé 2, Rimforsa

Betyg: 4 av 5

 

Såhär års serveras det julbord på vart och vartannat ställe och i de flesta fall handlar det om traditionella svenska rätter som köttbullar, prinskorv och Janssons frestelse. Vill man ha lite variation i utbudet kan man prova julbordet på Rimforsa Strand. Där har man sedan flera år hittat en egen nisch med inspiration och smaker från Karibien.

 

Nu i höstas firade de nuvarande ägarna att det gått 20 år sedan de tog över Rimforsa Strand. Under den perioden har de utvecklat verksamheten från att vara en kursgård till att kunna erbjuda ett brett utbud som spänner från hotell och restaurang till event, konferenser och paketerbjudanden. När det gäller maten är man medlemmar i Östgötamat och värnar den lokala matkulturen. Det serveras såväl lunch som middag och på somrarna anordnas  uppskattade grillaftnar som jag besökt ett flertal gånger och som tillhör de absolut bästa grillkvällarna i länet.

 

Rimforsa Strand har även gjort sig känt för sina karibiska julbord. Många äter flera julbord under säsongen, till exempel med arbetsgivaren, familjen och någon förening, och även om miljöerna kan skifta så blir den smakmässiga upplevelsen ofta likartad. Då kan det vara gott att bryta av med ett julbord som känns lite lättare, fräschare och dessutom bjuder på lite annorlunda smaker. Och vem säger nej till att få lite karibisk känsla mitt i den kalla och mörka vintern?

Vi börjar med en exotisk fördrink i tikibaren i en av sidolokalerna. Det ljuder lite salsatoner i högtalarna och vi får en blomkrans runt halsen men det är inte så att man känner sig förflyttad till Kuba direkt. Lite mer utsmycknad av det sterila konferensrummet hade inte skadat. Men okej, vi ska inte haka upp oss på fördrinken utan rör oss istället ned mot matsalen. Jag beställer in den jamaicanska ölen Red Stripe och börjar bläddra i menyn för att se vilka rätter och frukter som erbjuds. Och det uppskattas att Rimforsa Strand inte fegar ur utan kör sitt karibiska koncept ända in i kaklet. Inte en enda traditionell svensk julrätt har letat sig in på julbordet utan här hittar vi istället rätter som räksallad, ceviche och ingefärakyckling. Här finns högrev som långkokats i apelsin och Coca-Cola, lamm i chilipepparolja och champinjoner i kokosmjölk. Det närmsta vi kommer en traditionell julbordsrätt är revbenen i karibisk sås.

Den stora mängden frukt gör att det känns fräscht och nyttigt. Och även om man lastar tallrik efter tallrik full med kiwano, pitahaya och passionsfrukt så blir man inte riktigt lika dåsigt proppmätt som vid de traditionella julborden.

Lokalen är mysig och lugn, det är en lagom stor matsal och kanske spelar även rätterna in, för det blir inte samma riv och slit som det ofta kan bli vid andra julbord utan här behålls ögonfröjden hela vägen. Små skålar som byts ofta och en tilltalande färgskala på rätterna gör att julbordet känns lika fräscht i slutet av kvällen som i början.

 

Till efterrätt serveras bland annat guavapannacotta och sen går vi upp till salongen för att slå oss ner i sofforna och avrunda med kaffe och fudge. Det är avslappnat och lugnt, en skön avslutning på julbordet. Och den behagliga stämningen är något som utmärker Rimforsa Strand även vid andra delar av året. Man har bra kvalitet på maten överlag, ett gott värdskap och en trevlig miljö. Läget intill skön är fantastiskt och byggnaden är fin, det känns som att det är rätt ägare till anläggningen och sånt gör mig alltid varm i bröstet.


Värd att venta på

Snacket går på stan, vad är det som har hänt?
Jo, butikerna har äntligen breddat sitt sortiment
Vad är det för en vara som är från himlen sänt?
Jo, det är den gudomliga delikatessen vol-au-vent!

Söndagsintervjun: Gudrid Hansen

En härlig svensk mattradition

- ny bok sjunger lutfiskens lov

 

Lutfisken är för många starkt förknippad med julen, men faktum är att det är en rätt som går att äta året om, med olika recept. Nyligen gav Östergötlands Lutfiskakademi ut "Boken om lutfisk" för att föra kunskapen om denna svenska tradition vidare.

 

Redaktör för boken är Gudrid Hansen, skribent och kulturarbetare från Horn, tillika medlem i Östergötlands Lutfiskakademi sedan 2016. Själva akademien startades 1997 av Johan Weber, en lokalt känd kock med rötterna i Österrike, och antalet medlemmar ska vara 27, det vill säga lika många som antalet bokstäver i namnet.

- Det är allt från kockar och författare till företagare. En skiftande skara människor med olika syn på både livet och lutfisken. Det finns fortfarande ett antal eldsjälar som varit med sedan starten, säger Gudrid och proklamerar akademiens valspråk som medlemmarna svurit att leva efter:

"Gemensamt och i kulinarisk anda värna om vår kära lutfisk, kulturen kring den och att bevara lutfiskätandet samt traditionerna i samband med detta".

 

Gudrid har både skrivit texter och stått för själva sammanställningen av boken. Innehållet är varierat och innehåller både historik, skrönor och recept. För lutfisk går att tillaga på en mängd olika sätt. Gudrid nämner inbakad lutfisk, lutfiskwallenbergare, gratinerad lutfisk och lutfiskpuddding.

- Boken har ett 15-tal recept, från det traditionella till exempelvis friterad lutfisk. På sommaren kan man göra en lutfisksallad, det har vi också recept på. Jag tror man kan få många nya uppslag om man bläddrar i boken.

 

Akademien har fyra hedersledamöter varav två, den förra biskopen Martin Lind och den förra landshövdingen Elisabeth Nilsson, har bidragit med varsin text. Andra namnkunniga skribenter är bland annat den matintresserade Norrköpingssonen Plura, den Linköpingsfödde vissångaren Mats Paulson samt Carl Jan Granqvist som bidragit med ett recept på mumma.

Många associerar säkert lutfisk med en dallrig vit klump som ser mer eller mindre oaptitlig ut, men riktigt tillagad är lutfisk en verklig delikatess menar Gudrid och ger ett råd åt de som fortfarande tvivlar på lutfiskens gastronomiska kvaliteter.

- Vi har ett uppslag i boken om hur man ska tillaga lutfisk. Den som följer det och har en bra termometer tror jag lyckas.

 

Själv började hon inte äta lutfisk förrän runt millennieskiftet, efter att hennes lutfiskälskande man till slut fick henne att prova efter mycket tjat. Och det är viktigt att bevara lutfisktraditionen, menar hon.

- Jag tycker det är en del av vårt kulturarv. Det är ett av våra äldsta sätt att förvara mat och är en maträtt har lyckats att hänga kvar genom alla århundraden. Och det kommer hela tiden nya generationer som vill äta lutfisk, säger Gudrid.

 

Boken finns att köpa på diverse ställen runt om i Östergötland, bland annat på Akademibokhandeln i Linköping, Allfisk i Tannefors, Vårdnäs stiftsgård, Rimforsa Strand och Söderköpings bokhandel. För varje såld bok skänks 20 kronor till Barndiabetesfonden.


Krogrecension: Burgers & Bangers

Burgers & Bangers

Trädgårdsgatan 6, Norrköping

Betyg: 5 av 5

 

 

Bygdens bästa burgarbar

- Kvalitet i varje detalj hos Burgers & Bangers

 

Trenden med hippa hamburgarställen fortsätter att svepa över landet. I Östergötland har Burgers & Bangers i Norrköping varit föregångaren och måttstocken för konkurrenterna att mäta sig mot. Nu har restaurangen flyttat till nya lokaler, men behåller sin status som länets bästa burgarbar.

2012 öppnade Flippin´ Burgers i Stockholm och satte en ny standard för svenska burgarbarer. Sedan dess har hamburgare varit landets hippaste maträtt och numera kan man äta kvalitetsburgare i nästan alla mellanstora och större svenska städer. I Östergötland var Burgers & Bangers först ut och slog upp portarna på Drottninggatan i Norrköping i juni 2015. Sedan dess har det öppnat en rad nya burgarställen som flåsat Burgers & Bangers i nacken, och även om den Östgöta Kök-anslutna restaurangen en gång satte nivån för bra burgare i regionen så har det mot slutet inte längre varit självklart att Burgers & Bangers har varit den självklara ettan på området.

Nu i oktober flyttade man till nya lokaler på Trädgårdsgatan, alldeles runt hörnet från där man tidigare huserade. Och inredningsmässigt är det en absolut fullträff. Man har behållit och förstärkt den lite ruffiga och rustika, men samtidigt moderna och snygga, stilen från den tidigare lokalen. Ytan är större och det finns många olika sorters platser, från barplats där man kan ta en väntöl och höga bord för folk i farten till mysiga bås och större, avskilda bord för bokade sällskap. Fortfarande är det fri insyn till köket så man kan se hur kockarna arbetar och färgskalan drar sig mot det varmt ombonat bruntonade med tegel, trä och koppar. New York möter svensk tradition och visar hur en modern restaurang i en historisk industristad ska se ut.

Burgers & Bangers har alltid en Månadens Burgare och denna månad innehåller den bacon, gruyereost, tryffelmajonnäs och karamelliserad rödlök, vilket är ungefär de ingredienser som jag själv skulle välja till min personliga drömburgare, så den får det bli. Jag och mitt sällskap slår även till på en Pinocchio, en örtsalsiccia toppad med Västerbotten, inlagd lök och pepparrotssenap. För som namnet antyder satsar Burgers & Bangers inte bara på burgare utan även på korv. Visserligen bara två olika sorter, men det är fler än de flesta andra ställen och kvaliteten är så hög att det är ett initiativ som verkligen ska prisas. De får gärna lyfta fram sina korvar mer genom olika kampanjer, för jag tror att många kunder dessvärre missar dessa läckerheter.

Men vi börjar med friterad halloumi med lime och kummin, och redan där är vi fast. Ren njutning för 45 kronor. Sötpotatisfriesen med aiolidip gör oss inte heller besvikna. Och så har vi då Pinocchion för 99 kronor som precis som allt annat på Burgers & Bangers meny både är ruskigt gott och dessutom väldigt prisvärt. Burgarna kostar mellan 89 och 129 kronor och uppfyller de krav man ska ställa på kvalitetsburgare, exempelvis: saftigt kött, rostade bröd, smält ost som bildar en kappa, inga kalla grönsaker som tomat och sallad som kyler ner burgaren, ingen larvig träpinne för att hålla saker på plats, bra stekyta, bra råvaror och närproducerat kött som dagligen mals på plats. Jag tar ett bett av min Månadens Burgare och vad ska man säga: det blir ett partaj i munnen. Så fånigt gott att jag ler med hela ansiktet. Jag måste behärska mig för att inte mosa i mig allt på fem sekunder.

Ett bra burgarställe måste också ha ett bra ölutbud. Burgers & Bangers har ett spännande sortiment på flaska men hade gärna fått ha ytterligare någon kran än de fyra de just nu kan erbjuda. Jag väljer Burgers & Bangers Session IPA, tillverkad av Centralbryggeriet utanför Linköping, vilket visar sig vara ett gott val. Centralbryggeriet har ytterligare sju ölsorter på listan - kul att man satsar på det lokala. Och det är val som dessa som säger något om engagemanget och ambitionsnivån.

Burgers & Bangers satsar på kvalitet i varje detalj, från inredning till dryckesval till råvaror till smakkombinationer och det ger resultat. Det gör restaurangen, trots den hårda konkurrensen, till länets bästa burgarbar.


Semlans tid är nu

Japp, det är den tiden på året igen. Nu tjööör vi!

Krogkrönika

Mera mathantverk på krogen

 

Östergötland tog hem flera priser när årets SM i mathantverk nyligen anordnades. Men det är inget man märker när man går runt på länets krogar och caféer. Vi måste bli bättre på att lyfta fram vårt lokala mathantverk.

 

I oktober avgjordes SM i mathantverk vid Högbo bruk i Sandviken. Det tävlades i 45 olika klasser och sammanlagt 542 produkter från 182 företag gjorde upp om titlarna. Östergötland gjorde bra ifrån sig och vann tre guld och ett silver.

 

På arrangörens hemsida kan man läsa följande:

"Mathantverk skapar unika produkter med rik smak, hög kvalitet och tydlig identitet. Dessa tillverkas av i huvudsak lokala råvaror som förädlas varsamt, i liten skala och ofta på den egna gården. Kännetecknet för mathantverk är att människans hand och kunnande är med i hela produktionskedjan. Detta ger hälsosamma produkter utan onödiga tillsatser, produkter som går att spåra till sitt ursprung. Mathantverket lyfter fram mat med tradition, vidareutvecklar metoderna och skapar innovativa produkter".

Det låter jättebra, det är sådan mat man både vill och borde äta. Så varför är det så svårt att hitta våra SM-medaljörer på länets restauranger?

 

De östgötska deltagare som vann medalj är dessa: Boställets vedugnsbageri, guld i Småkakor, Soltäppan Valdemarsvik, silver i Matsås, Kvillinge Ekologiska, guld i Övriga fermenterade drycker samt Herrsäters gårdsmejeri, guld i Småländsk ostkaka. Men när serverades du Boställets solrossnittar till kaffet på maten på en lokal lunchrestaurang? Kanske finns det restauranger som använder sig av Soltäppans produkter i sin matlagning, men hur skulle jag kunna veta när de inte skyltar med det? När vi nu har svenska mästare i mathantverk i regionen är det ju smått korkat att inte använda sig av dem. Och det är dessutom något man skulle marknadsföra hårt, att servera Sveriges officiellt bästa småkakor är ju något som absolut borde locka kunder.

 

Jodå, jag har sett Kvillinges kombucha på en del caféer i länet, men det är för att jag själv har haft ögonen öppna och dessutom känner producenten Camilla. Men en svensk mästare i mathantverk ska man inte behöva leta efter, det är något man borde exponeras för ständigt och jämt. Jag menar att det borde kännas som en plikt för länets restauranger att använda sig av lokala mathantverksmedaljörer när vi nu har ett flertal såna. Herrsäters ostkaka borde vara något som finns som dessert på alla Östergötlands restauranger. Det handlar om yrkesstolthet och kvalitetstänk och om att bygga en östgötsk matkultur.

 

Och när vi nu är inne på lokala godsaker: var får man egentligen tag på Norrköpingsfläsk nuförtiden? Den som vet får gärna mejla mig på tobias@nolltretton.se

Krogrecension: De Klomp

De Klomp

S:t Larsgatan 13, Linköping

Betyg: 3 av 5

 

En samlingspunkt för ölfantaster

- men maten känns lite poserande

 

När det gäller öl är det få om ens något ställe i Östergötland som slår De Klomp på fingrarna. Även när det gäller maten tycks målsättningen vara hög. På pappret gör Linköpingskrogen det mesta rätt men lyckas av någon märklig anledning inte omsätta ambitionen i praktiken.

För den som ska med tåget utgör De Klomp, några minuters gångväg från stationen, ett perfekt sista ölstopp. Krogen har till och med en skärm ovanför bardisken som visar när tågen går och om man kommer hinna, eller om man ska stanna och ta en öl till och satsa på nästa tåg istället. Det är en av sakerna som gör att man gillar De Klomp, men det finns fler. Framförallt det strålande ölutbudet och den mysiga inredningen.

De Klomp (som är det holländska ordet för träsko) öppnade i december 2008 med inriktning mot det holländska och belgiska köket med rätter som bitterballen, musslor och mycket friterat. Med tiden har man dock glidit mer mot de svenska smakerna, vilket kanske är naturligt eftersom De Klomp satsar på lokala råvaror och meny efter säsong. På höstens matsedel hittar man exempelvis bacon från Skänninge, Vätternröding och bröd från Lanemos som lokala inslag.

Inredningen med sin murriga och mysiga känsla får snudd på högsta betyg. De Klomp är en så kallad "bruine kroeg", en holländsk pub med en gammaldags träinredning som skapar en hemtrevlig känsla. Det här är ett ställe man trivs att hänga på, antingen vid den tjusiga bardisken eller vid något av de höga barborden. Eller varför inte bara sjunka ner i ett undanskymt hörnbord och låta världen utanför försvinna ett tag. Och låt oss för guds skull inte glömma de stora fönstren ut mot S:t Larsgatan, de är en viktig del i De Klomps framgång.

Men allra viktigast har nog det stora och intressanta ölsortimentet varit. De Klomp har runt 40 öl på tapp och runt 200 sorter på flaska. Man satsar på små producenter och mindre partier och byter ofta ut sortimentet. Det går alltid att hitta något spännande att dricka och för stadens ölfantaster har De Klomp betytt ett jättelyft för dryckeskulturen.

När det gäller maten har De Klomp en ganska hög svansföring. De är visserligen ett avslappnat ställe där man lätt kan slinka in som man är, men de betonar saker som genuina råvaror, närproducerat, småskaliga producenter och att laga maten från grunden. De har också lite ovanliga rätter och ingredienser på menyn, varav hästköttet är det som fått mest uppmärksamhet, men även att läsa saker som talgmajonnäs, krondillskum, getyoghurt och rostade hasselnötter piggar upp. Allt detta är jättebra men någonstans på vägen från meny till tallrik är det som att något försvinner. Som att krogen poserar mer än den presterar.

Jag och mitt sällskap beställer in Härstoppad vildsvinskorv med blomkålspuré, bakad blomkål, picklade trattkantareller och äppelchips för 195 kr respektive Vegansk Sloppy Joe på rökt ostronskivling och linser med pommes frites och härgjord ketchup för 175 kr. Pommes fritesen är riktigt bra, kanske stans bästa till och med. Det märkliga är att den övriga maten inte exalterar så som jag hade trott. Ja, det är bra råvaror och bra tillagat, och det är absolut inte så att jag är missnöjd. Men det är inte heller så att jag går därifrån med det fånleende på läpparna som vildsvinskorv med picklade trattkantareller borde ge. Jag har svårt att gå igång på maten och jag begriper inte varför De Klomp inte riktigt får till det trots de goda förutsättningarna.

Vid ett tidigare besök åt jag hästkorv och det kändes mer som en ploj så då var det inget problem att det inte var någon jättehit, men nu har jag provat fler rätter på menyn utan att köket övertygat. Och då har jag ändå följt personalens dryckestips till rätterna. Och där har vi ett annat problem, även om inte maten är överdrivet dyr så drar notan ändå gärna iväg om man dricker några öl till, eftersom de flesta av ölen kostar närmare hundralappen - och uppåt.

De Klomp är fortfarande en av favoriterna i Linköping, men i fortsättningen nöjer jag mig nog med att dricka öl. Och max en eller två per besök


Krogrecension: Lock, Hop and Barrel

Länstidningens krogexpert testar Östergötlands restauranger

 

Burgare och bärs och båtar utanför

- Söderköpingskrog brygger sin egen öl

 

Lock, Hop and Barrel

Bergsvägen 7 (Kanalhamnen), Söderköping

Betyg: 3 av 5

 

Jag har sökt med ljus och lykta. Jag har letat på sportbarer och hamburgarställen. Till och med på grillrestauranger där man tror att de kan det där med att tillaga kött. Men nej, det tycks vara helt omöjligt att äta anständiga ribs på krogen i det här landet.

Trots att det är världens enklaste rätt att laga, det enda kocken behöver göra är att köpa revben, krydda och sen låta det hela stå i ugnen i tre timmar. Tillagningen sköter sig självt och man märker att det är klart när köttet släpper från benen utan minsta ansträngning.

Ett land där de kan tillaga perfekta ribs är USA och jag tänker att är det någonstans i länet jag kan få goda ribs så är det på Lock, Hop and Barrel i Söderköping som ägs av en amerikan och har en amerikansk meny med rätter som hamburgare, caesarsallad, kycklingvingar och jajamän...ribs.

Lock, Hop and Barrel har ett perfekt läge alldeles intill kanalen och öppnade våren 2017. Söderköping är en sommarstad men Lock, Hop and Barrel väljer att ha öppet året om. Lokalen, där Bondens Crêperie tidigare låg, har en rustik känsla och känns mysig och genuin. Det går hand i hand med krogens satsning på kultur och närproducerat. Det anordnas en mängd evenemangskvällar med livemusik, quiz, open mic och liknande. Hamburgarna är gjorda på kött från lokala gårdar, och humlen som man gör sin öl på kommer från Söderköping. Gör sin öl på? Javisst, Lock , Hop and Barrel är inte bara en restaurang utan även ett mikrobrygggeri som tillverkar sin egen öl. På ölmenyn hittar man bland annat Ramunder IPA, EZ Pilsner och Lock Hopper Pale Ale.

Egen öl och livemusik är två stora plus, men hur står det egentligen till med maten? Och särskilt revbenen? Dags att ta reda på det.

Lock, Hop and Barrels stora grej är deras hamburgare. På menyn finns en lång rad varianter, från bautaburgare med fyra skivor kött till veganska halloumiburgare. Övriga rätter känns inte jättespännande. Här finns pliktskyldiga fish & chips och kycklingquesadilla, och såklart lökringar, heta kycklingvingar och nachos. Vid tidigare besök har jag och mitt sällskap provat bland annat burgarna "Bacon, bacon, bacon" och "Triple pepper" och denna gång slår vi till på "Blue cheese burger". Och ribsen såklart.

Burgarna är bra, nästan i klass med de bästa burgarställena i Norrköping en kvarts bilresa norrut. Just blue cheese-varianten är inte min favorit, jag tycker mögelostsmaken blir för dominant och hade gärna velat känna mer av baconet och den sauterade löken, men det är ju en chansning man tar när man beställer blue cheese. Generellt sett håller dock burgarna god klass även om köttet vid något tillfälle kunde varit lite saftigare.

När mina Smoked BBQ Ribs för 198 kr kommer in pirrar det i kroppen. Ska detta vara tillfället när jag äntligen serveras bra ribs i Sverige? Svaret är tyvärr nej. Inte heller på Lock, Hop and Barrel får jag godkända revben. Man ska inte behöva gnaga och absolut inte behöva använda kniv och gaffel. Både senor och fett ska ha upplösts i ugnen och köttet ska släppa från benen bara man skakar lite. Mina ribs hade dessutom en för kraftig smak av peppar. Var det inte bara ett tillfälligt misstag så bör man nog se över receptet på sin rub.

Dessutom känns både presentationen och tillbehören ganska fantasilösa. Man får samma tråkiga ribs som på varenda sportbar. Några revben med barbecuesås, lite pommes, en bit majs och lite coleslaw. Här skulle Lock, Hop and Barrel kunna gå i bräschen och visa hur riktiga amerikanska kvalitetsribs ska vara. Servera med en skål hemmagjorda bönor, eget potatismos med vitlök och baconbitar, kanske gratinerad blomkål. Men viktigast av allt: kött som smälter i munnen. Inte heller Söderköping levererade på den fronten, så sökandet går vidare...


RSS 2.0