Semlans tid är nu

Japp, det är den tiden på året igen. Nu tjööör vi!

Krogkrönika

Mera mathantverk på krogen

 

Östergötland tog hem flera priser när årets SM i mathantverk nyligen anordnades. Men det är inget man märker när man går runt på länets krogar och caféer. Vi måste bli bättre på att lyfta fram vårt lokala mathantverk.

 

I oktober avgjordes SM i mathantverk vid Högbo bruk i Sandviken. Det tävlades i 45 olika klasser och sammanlagt 542 produkter från 182 företag gjorde upp om titlarna. Östergötland gjorde bra ifrån sig och vann tre guld och ett silver.

 

På arrangörens hemsida kan man läsa följande:

"Mathantverk skapar unika produkter med rik smak, hög kvalitet och tydlig identitet. Dessa tillverkas av i huvudsak lokala råvaror som förädlas varsamt, i liten skala och ofta på den egna gården. Kännetecknet för mathantverk är att människans hand och kunnande är med i hela produktionskedjan. Detta ger hälsosamma produkter utan onödiga tillsatser, produkter som går att spåra till sitt ursprung. Mathantverket lyfter fram mat med tradition, vidareutvecklar metoderna och skapar innovativa produkter".

Det låter jättebra, det är sådan mat man både vill och borde äta. Så varför är det så svårt att hitta våra SM-medaljörer på länets restauranger?

 

De östgötska deltagare som vann medalj är dessa: Boställets vedugnsbageri, guld i Småkakor, Soltäppan Valdemarsvik, silver i Matsås, Kvillinge Ekologiska, guld i Övriga fermenterade drycker samt Herrsäters gårdsmejeri, guld i Småländsk ostkaka. Men när serverades du Boställets solrossnittar till kaffet på maten på en lokal lunchrestaurang? Kanske finns det restauranger som använder sig av Soltäppans produkter i sin matlagning, men hur skulle jag kunna veta när de inte skyltar med det? När vi nu har svenska mästare i mathantverk i regionen är det ju smått korkat att inte använda sig av dem. Och det är dessutom något man skulle marknadsföra hårt, att servera Sveriges officiellt bästa småkakor är ju något som absolut borde locka kunder.

 

Jodå, jag har sett Kvillinges kombucha på en del caféer i länet, men det är för att jag själv har haft ögonen öppna och dessutom känner producenten Camilla. Men en svensk mästare i mathantverk ska man inte behöva leta efter, det är något man borde exponeras för ständigt och jämt. Jag menar att det borde kännas som en plikt för länets restauranger att använda sig av lokala mathantverksmedaljörer när vi nu har ett flertal såna. Herrsäters ostkaka borde vara något som finns som dessert på alla Östergötlands restauranger. Det handlar om yrkesstolthet och kvalitetstänk och om att bygga en östgötsk matkultur.

 

Och när vi nu är inne på lokala godsaker: var får man egentligen tag på Norrköpingsfläsk nuförtiden? Den som vet får gärna mejla mig på tobias@nolltretton.se

Krogrecension: De Klomp

De Klomp

S:t Larsgatan 13, Linköping

Betyg: 3 av 5

 

En samlingspunkt för ölfantaster

- men maten känns lite poserande

 

När det gäller öl är det få om ens något ställe i Östergötland som slår De Klomp på fingrarna. Även när det gäller maten tycks målsättningen vara hög. På pappret gör Linköpingskrogen det mesta rätt men lyckas av någon märklig anledning inte omsätta ambitionen i praktiken.

För den som ska med tåget utgör De Klomp, några minuters gångväg från stationen, ett perfekt sista ölstopp. Krogen har till och med en skärm ovanför bardisken som visar när tågen går och om man kommer hinna, eller om man ska stanna och ta en öl till och satsa på nästa tåg istället. Det är en av sakerna som gör att man gillar De Klomp, men det finns fler. Framförallt det strålande ölutbudet och den mysiga inredningen.

De Klomp (som är det holländska ordet för träsko) öppnade i december 2008 med inriktning mot det holländska och belgiska köket med rätter som bitterballen, musslor och mycket friterat. Med tiden har man dock glidit mer mot de svenska smakerna, vilket kanske är naturligt eftersom De Klomp satsar på lokala råvaror och meny efter säsong. På höstens matsedel hittar man exempelvis bacon från Skänninge, Vätternröding och bröd från Lanemos som lokala inslag.

Inredningen med sin murriga och mysiga känsla får snudd på högsta betyg. De Klomp är en så kallad "bruine kroeg", en holländsk pub med en gammaldags träinredning som skapar en hemtrevlig känsla. Det här är ett ställe man trivs att hänga på, antingen vid den tjusiga bardisken eller vid något av de höga barborden. Eller varför inte bara sjunka ner i ett undanskymt hörnbord och låta världen utanför försvinna ett tag. Och låt oss för guds skull inte glömma de stora fönstren ut mot S:t Larsgatan, de är en viktig del i De Klomps framgång.

Men allra viktigast har nog det stora och intressanta ölsortimentet varit. De Klomp har runt 40 öl på tapp och runt 200 sorter på flaska. Man satsar på små producenter och mindre partier och byter ofta ut sortimentet. Det går alltid att hitta något spännande att dricka och för stadens ölfantaster har De Klomp betytt ett jättelyft för dryckeskulturen.

När det gäller maten har De Klomp en ganska hög svansföring. De är visserligen ett avslappnat ställe där man lätt kan slinka in som man är, men de betonar saker som genuina råvaror, närproducerat, småskaliga producenter och att laga maten från grunden. De har också lite ovanliga rätter och ingredienser på menyn, varav hästköttet är det som fått mest uppmärksamhet, men även att läsa saker som talgmajonnäs, krondillskum, getyoghurt och rostade hasselnötter piggar upp. Allt detta är jättebra men någonstans på vägen från meny till tallrik är det som att något försvinner. Som att krogen poserar mer än den presterar.

Jag och mitt sällskap beställer in Härstoppad vildsvinskorv med blomkålspuré, bakad blomkål, picklade trattkantareller och äppelchips för 195 kr respektive Vegansk Sloppy Joe på rökt ostronskivling och linser med pommes frites och härgjord ketchup för 175 kr. Pommes fritesen är riktigt bra, kanske stans bästa till och med. Det märkliga är att den övriga maten inte exalterar så som jag hade trott. Ja, det är bra råvaror och bra tillagat, och det är absolut inte så att jag är missnöjd. Men det är inte heller så att jag går därifrån med det fånleende på läpparna som vildsvinskorv med picklade trattkantareller borde ge. Jag har svårt att gå igång på maten och jag begriper inte varför De Klomp inte riktigt får till det trots de goda förutsättningarna.

Vid ett tidigare besök åt jag hästkorv och det kändes mer som en ploj så då var det inget problem att det inte var någon jättehit, men nu har jag provat fler rätter på menyn utan att köket övertygat. Och då har jag ändå följt personalens dryckestips till rätterna. Och där har vi ett annat problem, även om inte maten är överdrivet dyr så drar notan ändå gärna iväg om man dricker några öl till, eftersom de flesta av ölen kostar närmare hundralappen - och uppåt.

De Klomp är fortfarande en av favoriterna i Linköping, men i fortsättningen nöjer jag mig nog med att dricka öl. Och max en eller två per besök


Krogrecension: Lock, Hop and Barrel

Länstidningens krogexpert testar Östergötlands restauranger

 

Burgare och bärs och båtar utanför

- Söderköpingskrog brygger sin egen öl

 

Lock, Hop and Barrel

Bergsvägen 7 (Kanalhamnen), Söderköping

Betyg: 3 av 5

 

Jag har sökt med ljus och lykta. Jag har letat på sportbarer och hamburgarställen. Till och med på grillrestauranger där man tror att de kan det där med att tillaga kött. Men nej, det tycks vara helt omöjligt att äta anständiga ribs på krogen i det här landet.

Trots att det är världens enklaste rätt att laga, det enda kocken behöver göra är att köpa revben, krydda och sen låta det hela stå i ugnen i tre timmar. Tillagningen sköter sig självt och man märker att det är klart när köttet släpper från benen utan minsta ansträngning.

Ett land där de kan tillaga perfekta ribs är USA och jag tänker att är det någonstans i länet jag kan få goda ribs så är det på Lock, Hop and Barrel i Söderköping som ägs av en amerikan och har en amerikansk meny med rätter som hamburgare, caesarsallad, kycklingvingar och jajamän...ribs.

Lock, Hop and Barrel har ett perfekt läge alldeles intill kanalen och öppnade våren 2017. Söderköping är en sommarstad men Lock, Hop and Barrel väljer att ha öppet året om. Lokalen, där Bondens Crêperie tidigare låg, har en rustik känsla och känns mysig och genuin. Det går hand i hand med krogens satsning på kultur och närproducerat. Det anordnas en mängd evenemangskvällar med livemusik, quiz, open mic och liknande. Hamburgarna är gjorda på kött från lokala gårdar, och humlen som man gör sin öl på kommer från Söderköping. Gör sin öl på? Javisst, Lock , Hop and Barrel är inte bara en restaurang utan även ett mikrobrygggeri som tillverkar sin egen öl. På ölmenyn hittar man bland annat Ramunder IPA, EZ Pilsner och Lock Hopper Pale Ale.

Egen öl och livemusik är två stora plus, men hur står det egentligen till med maten? Och särskilt revbenen? Dags att ta reda på det.

Lock, Hop and Barrels stora grej är deras hamburgare. På menyn finns en lång rad varianter, från bautaburgare med fyra skivor kött till veganska halloumiburgare. Övriga rätter känns inte jättespännande. Här finns pliktskyldiga fish & chips och kycklingquesadilla, och såklart lökringar, heta kycklingvingar och nachos. Vid tidigare besök har jag och mitt sällskap provat bland annat burgarna "Bacon, bacon, bacon" och "Triple pepper" och denna gång slår vi till på "Blue cheese burger". Och ribsen såklart.

Burgarna är bra, nästan i klass med de bästa burgarställena i Norrköping en kvarts bilresa norrut. Just blue cheese-varianten är inte min favorit, jag tycker mögelostsmaken blir för dominant och hade gärna velat känna mer av baconet och den sauterade löken, men det är ju en chansning man tar när man beställer blue cheese. Generellt sett håller dock burgarna god klass även om köttet vid något tillfälle kunde varit lite saftigare.

När mina Smoked BBQ Ribs för 198 kr kommer in pirrar det i kroppen. Ska detta vara tillfället när jag äntligen serveras bra ribs i Sverige? Svaret är tyvärr nej. Inte heller på Lock, Hop and Barrel får jag godkända revben. Man ska inte behöva gnaga och absolut inte behöva använda kniv och gaffel. Både senor och fett ska ha upplösts i ugnen och köttet ska släppa från benen bara man skakar lite. Mina ribs hade dessutom en för kraftig smak av peppar. Var det inte bara ett tillfälligt misstag så bör man nog se över receptet på sin rub.

Dessutom känns både presentationen och tillbehören ganska fantasilösa. Man får samma tråkiga ribs som på varenda sportbar. Några revben med barbecuesås, lite pommes, en bit majs och lite coleslaw. Här skulle Lock, Hop and Barrel kunna gå i bräschen och visa hur riktiga amerikanska kvalitetsribs ska vara. Servera med en skål hemmagjorda bönor, eget potatismos med vitlök och baconbitar, kanske gratinerad blomkål. Men viktigast av allt: kött som smälter i munnen. Inte heller Söderköping levererade på den fronten, så sökandet går vidare...


Krogkrönika

Saker som stör

 

Det muttras här och var om det nya rökförbudet, men den som vill kan lätt hitta flera saker att störa sig på. För det finns stort utrymme för förbättringar när det gäller det svenska kroglivet.

 

Innan sommarens rökförbud på uteserveringarna infördes var tonläget högt bland motståndarna. Med tiden har protesterna avtagit även om man fortfarande kan höra ett visst gnäll ibland. Själv tycker jag dock att det finns många andra saker att kritisera när det gäller svenska krogar.

 

Garderobsavgift

Principen är jättekonstig: att gästerna ska betala extra för att de väljer att komma till krogen med ytterkläder.

 

Dricks

Också en jättekonstig princip: att gästen ska betala extra om personalen gör sitt jobb. Försvaras ibland med att det handlar om ett serviceyrke, men varför dricksar man då inte i andra serviceyrken som frisör eller receptionist?

 

Varierande vinglas

En stor stark är 40 cl, en snaps 4 cl. Kring vin finns dock ingen gemensam regel. Beställer man ett glas vin kan man få allt mellan 12 och 25 cl. Det är dags att införa ett standardmått.

 

Dåliga ribs

Varför går det inte att hitta goda ribs i Sverige? Inte ens på sportbarer eller grillrestauranger. Lyssna noga nu, så här ska riktiga ribs vara: 1. Köttet ska vara rosa. 2. Fett och senor ska ha kokat bort så man äter allt, utom benen. 3. Håller man i ett ben och skakar lite så ska köttet lossna.

 

De tråkiga sommarmenyerna

Hamburgare och caesarsallad. På vartenda ställe. Suck.

 

Hur dags stänger köket?

En information som kan vara väldigt viktig för potentiella matgäster men som oftast är omöjlig att hitta på hemsidor, vid restaurangentréer eller på krogarnas facebooksidor. Ibland vet inte ens serveringspersonalen.

 

Dyr öl

Att lokalproducerad hantverksöl eller specialimporterade udda öl kan dra iväg lite i pris är överkomligt. Men finölen har också dragit upp priset på vanlig stor stark till sinnesjuka höjder. En krona per centiliter är ett acceptabelt pris på stor stark, allt över det är överpris. Det skulle behövas ett rejält priskrig bland krogarna för att få ner ölpriset till normala nivåer igen.


Meningen med livet

När man passerar 40 är det vanligt att man börjar fundera på livets stora frågor. Varför är jag satt på Jorden? Vad är syftet med mitt liv? Vad kommer jag bli ihågkommen för?
Det är viktigt att känna att man bidrar med något, att man gör något som har betydelse för andra människor. Och nu vet jag vad mitt eftermäle kommer att bli: jag är personen som kämpade för vol-au-ventens uppskattning och bevarande.
Genom åren har jag fått en massa mejl från läsare som, precis som jag, sprungit runt i affärer och förgäves letat efter vol-au-vent. Min blogg har blivit något av en samlingsplats för oss vol-au-vent-älskare. Och det är bara att kolla på statistiken här nedan.
Normalt sett borde ju inlägg från den senaste veckan ligga högst på listan, men jag har alltså fler läsare som söker på vol-au-vent och hamnar på min blogg än vad jag har fasta läsare som går in och kollar dagens inlägg. 
Det känns bra att vara det nav kring vilket svenska vol-au-vent-fantaster rör sig. Ett finare arv kan man inte lämna efter sig.

Krogrecension: Malt och Humle

Länstidningens krogexpert testar Östergötlands restauranger

 

Mysigt bland källarvalven

- kroppkakor uppskattat inslag på menyn

 

Malt och Humle

Borgmästaregatan 10, Linköping

Betyg: 4 av 5

 

I trappan ned hänger Källaren Casinos gamla skylt och minner om gamla tider. Men nu är det 2019 och sedan fem år tillbaka heter lokalen Malt och Humle, och är en del av S8-gruppen där bland annat Storan, 1854 och Taket ingår.

En hel del gammaldags känsla finns dock kvar i lokalen genom det välvda tegeltaket och den rustika möbleringen, och det är en viktig faktor till varför Malt och Humle är en så mysig och tilltalande krog. Restaurangen har mycket på plussidan, men miljön och hur den har tagits tillvara måste nog anses vara den största tillgången.

Malte och Humle kallar sig gastrokrog och det är helt rätt koncept för en lokal som denna. Som namnet ger en fingervisning om ligger mycket fokus på öl, och även om utbudet inte är störst och bäst i stan så är det ett ställe man gärna slinker ner på för att prova en ny hantverksöl. Lokalen är ganska liten så är man ett sällskap som vill äta en lördagskväll så bör man boka bord i förväg.

På menyn hittar man ofta rätter som känns lite roliga utan att vara konstiga. Grunden hos Malt och Humle är ganska traditionella smaker, ofta med en dragning åt svensk mattradition, men utan att bli tråkigt och förutsägbart. Man serverar visserligen både hamburgare och fish & chips, och dessa "säkra kort" för att tillfredställa de mindre experimentella matgästerna kan väl vara okej. Detta uppvägs också av Dagens Rätt och Kvällens Burgare som gör att det alltid finns nya inslag på menyn. Prismässigt ligger man ganska bra för tillfället men krogen måste hålla koll så inte huvudrätterna börjar dra iväg alltför mycket upp i pris.

Själv beställer jag in kroppkakorna för 235 kr och mitt sällskap ryggbiffen för 265 kr. Kroppkakor, hur ofta hittar man det på krogen? Precis, nästan aldrig. Och det var just det jag menade med att Malt och Humle ofta har en lite roligare meny än många av sina konkurrenter.

Kroppkakorna är fasta och fina i hullet men jag hade hoppats på mer av fyllningen med svamp, lök och färskost. Snålt tilltagen och inte särskilt smakrik. Däremot visar sig inramningen av brynt smör, prästost och grönkål utgöra en riktigt god smakkombination.

Ryggbiffen har en kraftig och god röksmak men köttbiten är ynkligt liten och dessutom inte särskilt bra. Fett och tuggmotstånd i en tråkig förening. Hasselbackspotatisen är egentligen inte särskilt speciell men tillsammans med den rökta Karl Johan-majonnäsen blir det ändå en angenäm upplevelse för gommen.

Denna afton får Malt och Humle klart godkänt men övertygar inte på samma sätt som vid tidigare besök. Betyget räddas av den mysiga stämningen och minnet av tidigare och bättre smakupplevelser. Exempelvis kan jag erinra mig två fantastiska Oktoberfest-rätter som fortfarande får det att vattnas i munnen. Det är på den nivån jag förväntar mig att Malt och Humle ska vara.

 

Krogrecension: Härlig Pasta

Länstidningens krogexpert testar Östergötlands restauranger
 
Tar pastan på allvar
- svamprätt ger smak av höstlöv på tungan
 

Härlig Pasta

Drottninggatan 19, Norrköping

Betyg: 4 av 5

 

Pastarätter på restaurang är sällan någon rolig upplevelse. Det är något som görs med vänsterhanden och som slängs in på menyn mest för att ha ett lättfixat alternativ för de gäster som vill ha en något billigare och lättare varmrätt. Nästan alltid överkokt, oftast smaklös, sällan lagad av någon som tar rätten på allvar. Spagetti - det är väl barnmat? Så har inställningen varit på svenska krogar genom åren.

Därför var det roligt att Härlig Pasta öppnade i Norrköping för några år sedan. Restaurangen är en del av Östgöta Kök och det borgar redan från början för hög kvalitet, men framförallt är det en krog som verkligen lägger en stolthet i sin pasta. Här tillverkar de dagligen sin egen pasta från grunden, vilket jag tror att de är ensamma om i länet. Och redan där märks skillnaden mot konkurrenterna för pasta, liksom all annan mat, gör sig också bäst färsk.

Härlig Pasta ligger centralt placerad på Drottninggatan och är ett enkelt och chosefritt ställe. Man beställer i kassan och hämtar själv maten i luckan när beställningspucken meddelar att det är klart. I väntan på maten kan man grunda med ett riktigt gott bröd med flingsalt och olivolja.

Menyn är väldigt prisvärd med flera rätter en bit under hundringen. Husets vin kostar 65 kronor och en halvliters öl 69 kronor. Vissa tänker kanske på Härlig Pasta som en lunchrestaurang, men jag tycker stället fungerar ännu bättre kvällstid. Jag har varit där ett flertal gånger och kan bland annat rekommendera den billigaste pastan med vitlök, chili och persilja för 79 kronor, med chorizo adderad. Men favoriten är ändå den gratinerade getosten för 135 kronor. Gudomlig!

Denna afton beställer jag och mitt sällskap majskyckling respektive svamp. Dessvärre måste jag säga att majskycklingen inte imponerar. Den känns slarvigt gjord, träffar inte rätt i smakkombinationerna och drunknar i pesto. Faktiskt så mycket pesto att jag måste peta undan stora högar. Av ruccolan, parmesanen och den grillade paprikan känner jag dock inte mycket smak, och själva kycklingen gör varken till eller från. Rätten får med nöd och näppe godkänt, tidigare erfarenheter har lärt mig att man kan ställa högre krav på Härlig Pasta än så.

Svamppastan är betydligt bättre, med tydligare och renare smaker. Till skillnad mot majskycklingen känns det som att det faktiskt finns en tanke med receptet, och att någon har provat sig fram till en passande kombination av ingredienser. Man känner nästan smaken av höstlöv på tungan och vill bara äta upp så fort som möjligt så att man kan ge sig ut i svampskogen själv och plocka sig en egen korg. Snudd på en fullpoängare.

 

Härlig Pasta är en lite nedtonad restaurang som inte slår sig för bröstet och söker uppmärksamhet. Den låter maten tala för sig och det räcker väldigt långt. Ska man leta förbättringspotential i marginalen så handlar det nog om inredningen. Den är stilren och snygg, men kan andas lite lunchrestaurang. Med lite smärre justeringar skulle det kunna gå att höja mysfaktorn ganska lätt.


Högtidsbord nr 3

Ännu en vecka, ännu ett julbord. Denna gång med bror och far på Ikea.
Och Ikea måste nog vara det mest prisvärda julbordet. Det är inte speciellt bra, men å andra sidan är det inte mycket sämre än de flesta andra julbord, för de flesta julbord är halvdassiga. Men det kostar bara en tredjedel av vad andra julbord kostar, så enhet bukfylla per krona blir riktigt bra.
Är ju några veckor kvar till jul så några julbord/jultallrikar till ska man väl hinna klämma in. Undrar var det blir nästa gång?

Nu har helgen vecka 47 tagit slut

Vi hamnade på Gallo, vi tog en ostbricka, vi njöt.
Vi laddade för julen med en köttbullemacka. 
Vi käkade gulasch från Vi2.
Vi grillade burgare på balkongen.
Och sen sov vi en jävla massa också. Det var den helgen det.
 

Julbordspremiär

I fredags drog vi till Rimforsa Strand för att äta deras karibiska julbord...förlåt, vinterbord menar jag såklart. Jag har ju provat det några gånger tidigare och det var lika gött i år. Fast helst ska man ju äta det när man vill ha lite variation efter att ha moffat i sig ett gäng traditionella julbord.
Vi började med att ta en drink i tikibaren för att få den rätta karibiska känslan. Jag har för övrigt en hemlig dröm om att nån gång ha en egen tikibar. Det och att bli sjörövare står högst på listan.
Sen var det dags att hugga in på julbordet...
Egentligen är jag inte mycket för julbord och bufféer, men åtminstone nåt mer borde man väl hinna med innan julafton. Bara några dagar kvar tills vi ska ha julfest med Nolltretton, kanske blir det ett gött julbord då?

Tobi testar nr 5

Krogtest nummer fem delar också ut den första femman. Grattis Burgers & Bangers i Norrköping!

Tobi testar nr 4

Nytt krogtest! Denna gång De Klomp.

Förfest

I fredags laddade vi upp med lite skaldjur...

Skaldjur på fredag

Skaldjur på fredag - det enda jag vill ha!
Skaldjur på fredag - då mår jag riktigt bra!
Skaldjur på fredag - vad var det jag sa?
Jag vill ha fredag idag!

En krogsnok på uppdrag

Igår var jag ute på hemligt uppdrag igen. Inkognito. Under täcket. Testade en ny krog. Vilken det var? Ja, det får ni se om nån vecka i Länstidningen.

Tobi testar nr 3

Nytt krogtest, denna gång Lock, Hop and Barrel i Sörping.

Tobi testar nr 2

I fredags kom krogrecension nummer två. Denna gång Malt & Humle i Linköping.

Jag - en restaurangkritiker

Måste väl erkänna att det är något av en dröm som har gått i uppfyllelse. Jag har nämligen blivit restaurangkritiker.
Det kommer kanske inte som någon jätteöverraskning, jag har ju tydligt varit på väg åt det hållet under de senaste åren. Har ju exempelvis skrivit krogkrönikor varje månad för Nolltretton/Nollelva under sisådär tio år. Och nu kommer jag alltså att testa krogar i Länstidningen med jämna mellanrum.
Först ut var Härlig Pasta i Norrköping, som publicerades nu i fredags. Nästa gång testar jag ett ställe i Linköping. Vilket? Ja, köp Länstidningen så får ni se.

RSS 2.0