Skivrecension: Lana del Rey

Lana Del Rey
Lust for life

Har man velat känna sig hipp de senaste åren är Lana Del Rey ett namn som man bör droppa i samtal med andra hippa människor. Jag vet inte vad det är som känns så coolt med henne: namnet, utseendet, attityden? Knappast låtarna...eller okej då, lite cool är musiken faktiskt. Men inte så bra att den motiverar den status hon jobbat sig upp till.
Jag har själv fallit dit. Jag har så gärna velat gilla Lana Del Rey och så gärna velat att hon ska vara den übercoola popgudinna jag målat upp för mitt inre. Men ska jag rannsaka mig själv kan jag konstatera att visst gillar jag Lana Del Rey, men inte så hejdlöst som jag skulle vilja.
Och nya plattan "Lust for life" gör det inte lättare. För så mycket livslust visar hon inte upp. Tvärtom såsar hon på med låt efter låt i ett långsamt tempo. Redan halvvägs in bland de sexton låtarna har man tröttnat och kan inte längre skilja de olika spåren från varandra, sen fortsätter det likadant lika länge till. Egentligen är låtmaterialet ganska bra, men det blir för mycket, för segt och för likartat. Som EP hade "Lust for life" dock varit helt kanon.

2/5

Dagens fynd på hallmattan

Jag minns den gamla goda tiden när det vällde in skivor varje vecka i brevinkastet. Ibland kom även lite filmer, inbjudningar, magasin och annat smått och gott. Nu för tiden dimper det bara ner nån bok då och då. Inte kattskit det heller, men man kan ju konstatera att det inte är som förr.

Svampfiasko

Förra sommaren var en katastrof ur svampplockningshänseende och denna verkar inte bli bättre. Men, så började det dyka upp massa svampbilder på FB så jag tog en runda till mitt "säkra" ställe. Men icke! Detta var allt som fanns...fiasko i år igen, med andra ord.

Twin Peaks-frossan tar aldrig slut

Vi hade faktiskt kvar en dvd med bonusmaterial som vi brände av igår. Men det var det sista, så NU är det äntligen dags för nya, tredje säsongen. Äntligen...

Söndagsintervjun: Gus Ring

Gus Ring lever sin dröm

Sin musik kallar han drömpop. Passande namn eftersom Linköpingskillen Gus Ring har en drömtillvaro där han faktiskt kan leva på musiken.

Efter att ha spelat i olika band valde Gus för några år sedan att satsa på en solokarriär. Han byggde en studio i sin garderob och spelade in debutskivan "Boredomtapes". Sen var det bara att börja jaga spelningar.
- Jag ville bara ut och spela. Det blev open mics och allt möjligt, jag fick oftast betala för att åka och spela. Jag mejlade runt till olika spelställen och fick kontakt med olika DIY-bokningsgrupper, säger Gus och berättar att han efter ett tag kom i kontakt med ett bokningsbolag. Det ledde till en treveckorsturné i länder som Belgien, Holland, Danmark, Tyskland och Schweiz.
- Turnén gick svinbra, jag fick till och med bra gage. Det var första gången jag började gå plus på att spela och jag tänkte: det här går nog kanske ändå.

I februari i år blev det en ny turné i Sverige, Danmark och Tyskland. Spelställena varierade mellan klubbar, hotell, caféer och kulturhus. I april gav han ut sin andra skiva "Hypnoseas" och strax efter det flyttade han till Halle i Tyskland för att försöka leva på musiken.
- Första tanken var att stanna ett år, men nu känns det som att det är rätt ställe. Det ligger mitt i Europa och det är nära till många länder. Jag vill spela så mycket som möjligt och just nu är jag glad att det funkar så att jag kan betala hyran och köpa mat. Det är att spela ute som man utvecklas av. Jag vill skapa en kommunikation med publiken. Det tycker jag är en bra sak med Tyskland, där har publiken bra uppmärksamhet när man spelar.

Även "Hypnoseas" är inspelad i en garderob, och mixad själv. Gus beskriver den som ett slags konceptskiva med vatten som tema.
- Jag experimenterade mer den här gången med stämmor och fler instrument som piano och klockspel. Jag brukar säga att jag spelar drömpop för jag vill skapa en drömlik feeling, eller så kan man kalla det psykedelisk melankolisk akustisk musik.

Under juli turnerade han i Sverige och avslutade på hemmaplan i Linköping. Till hösten hoppas han kunna fixa lite gig i Tyskland och förhoppningsvis även i Tjeckien och Polen. Sedan börjar det bli dags att fila på en ny skiva.
- Jag har åtta, nio låtar klara och ett koncept klart. Och två låtar på svenska faktiskt. Jag har mycket tankar kring vad jag vill göra, jag har planer på att spela in i studio denna gång och våga ha en producent. Det är viktigt att det är en person som förstår musiken, och jag har en person i åtanke.
- Just nu är jag bara glad att jag kan göra vad jag vill. Jag tror man måste göra låtar som är spännande för sig själv. En sak jag har gjort nu är att strunta i setlist när jag spelar live, det är ett spänningsmoment jag behöver. Man går upp och vet inte vad som ska hända, varje spelning blir olika.

Strindbergs

Igår lirade Strindbergs på Palatset. Var tydligen 33 år sedan de sist spelade i Linköping. Håller de samma tempo framöver så ses vi väl 2050 igen...

Septembersommar?

Okej, nu börjar till och med jag tvivla på årets sommar. September har hittills inte varit någon höjdare, men det är två veckor kvar så mycket kan hända än. Nu ger vi järnet månaden ut!

Lehmans fredagsfräckis

En man gick hem med en prostituerad och hemma hos henne krävde han att hon skulle hålla honom för öronen under tiden. Kvinnan var van till det mesta så hon gjorde helt enkelt det han bad honom. Efteråt frågade hon: “Får du ut mer av det när någon håller för dina öron?”
Mannen: “Nej, men då behöver jag inte tänka på min plånbok under tiden.”

Punk på Palatset

Ikväll lirar Strindbergs på Palatset.
Vill ni ha koll på alla höstens bokningar så kolla in hemsidan: http://liveklubben.se/

Filmrecension: Ghost in the shell

Ghost in the shell

I denna framtidsskildring har gränsen suddats ut mellan människa och maskin, och kroppar uppdateras kontinuerligt genom att byta ut delar. Allra längst har tekniken kommit med en superagent, Major Mira spelad av Scarlett Johannson, där man bara behållit hjärnan och placerat den i en hel robotkropp. Hon är programmerad att skipa rättvisa men buggar i systemet får henne att undra vem hon egentligen var innan hon blev en cyborg.
När personer inom företaget som konstruerat henne börjar mördas en efter en får hon i uppdrag att hitta gärningsmannen, men börjar i samma veva hitta sig själv. Liknande historier har berättats på vita duken tidigare men just denna är en remake på ett animerad mangaäventyr från 1995, och man måste nästan köpa serietidningsestetiken för att det inte ska kännas för fånigt. Det är en visuellt väldigt snygg film, faktiskt en av de coolare jag sett, där Major Mira åker runt i en futuristisk asiatisk storstad med blinkande neon, hologram och vägar uppe i luften. Men snart märker man att innehållet inte matchar den häftiga ytan, vilket gör "Ghost in the shell" till en ganska själlös film där det är svårt att uppbåda något större engagemang för vare sig berättelse eller huvudpersoner. Vilket är lite ironiskt med tanke på att filmen handlar just om hur det finns en "själ" under Major Miras robotskal.

2/5

Ung scen höst

Var på Ung scen/öst och kollade in deras förhandsvisningar för spelåret. Bland annat spelar de "Trollkarlen från Oz". Känner dock inte samma sug som jag gjorde efter förhandsvisningen av "Baba Yaga". Fyra stycken Dorothy...hmm...

Skivrecension: Arcade Fire

Arcade Fire
Everything now

Det vimlar av band därute som man undrar varför de egentligen finns. Vad vill de säga, vilka är de, vilka spelar de för? Dessa frågor betyder inte att banden är exceptionellt dåliga, bara att de är profillösa och otydliga. Många av dessa band, som exempelvis Arcade Fire, är förvånansvärt stora och man undrar vilka som egentligen lyssnar på dessa onödiga band och varför?
Kanadensarna Arcade Fire toppar listor, headlinar festivaler och streamas miljontals gånger men när läste du senast en intressant artikel om dem? Finns det verkligen fans som dyrkar dem, jag har då åtminstone aldrig träffat på någon person som vigt sitt liv åt Arcade Fire. Visst, jag känner människor som tycker de är ett helt okej band, och jag tillhör själv den skaran, men vet ingen som samlar på skivorna, köar i timtal för biljetter och slukar varje tidningsartikel om bandet.
Återigen: Arcade Fire gör inte dålig musik. Deras mix av soft rock, indiepop, discoinfluenser och retrokänsla är rätt behaglig att lyssna på, men den engagerar inte. Att bara låta bra räcker inte, musik måste vara mer än bara musik för att betyda något. Annars blir den bara poänglös.

3/5

Oktoberfest på Palatset

Snart dags för säsongens tredje Oktoberfest. Häng på du också!

Biomåndag

På bio igår och såg "Borg". Jag visste att Sverrir var porträttlik som Björnta och trailern kändes lovande, men blev ändå positivt överraskad. Bra kvalitet rakt igenom.
Betyg: 4 av 5

Krogrunda med Kocken

Kocken kom ner från hufvudstaden så vi passade på att ta en rejäl krogrunda i Norpan. I vanlig ordning hann vi med en jäkla massa ställen. Vi började på nyöppnade New York...och fortsatte på relativt nyöppnade Pig´n´hen.
Sen ner till Enjoy...
...och sen vidare till (även det relativt nyöppnade) Diné.
Där blev det burgarstopp.
Därefter gick vi tvärs över gatan till Black Lion Inn och sen Highlander, innan vi avslutade kvällen på Munken. Another lövely night in Norpan!

Om

Min profilbild

tobi

Mejla till: Tobi_Katoy@hotmail.com

RSS 2.0