Lika som bär #234

Snubbe i Betsson-reklam & Fredrik Wikingsson

S:t Patricks Day med Grebos grabbar

Igår hade Grebos Grabbar partaj. Det började med förfest/frågesport hemma hos mig och sen drog vi till Horse & Hound för att fira S:t Patricks Day.
På scenen lirade, som vanligt, Captain Jacks Army och det blev röj och rajraj natten lång.

T-force rules

Snart blir Tannefors ännu bättre!

En till

Oj, det blev visst en till semla. Men det är den sista. Eller "sista"...

Skivrecension: Håkan Hellström

Håkan Hellström

Illusioner

 

Håkan Hellström har nu uppnått en sådan status att han kan göra lite som han vill. Han kan nöja sig med att göra en konsert på Ullevi vartannat år om han vill det, han kan helt skippa att vara med i olika tv-program om han vill det, och han välja att göra som han gjorde med detta sitt nionde album: att bara släppa det helt plötsligt utan förvarning eller marknadsföring.

Dessutom är det ingen vanlig Hellströmskiva. Här finns inga energisprutande arenafestnummer som får publiken i extas. Tveksamt om någon av låtarna kommer bli en radiohit och finns det några elgitarrer har Göteborgsartisten dolt dem väl.

Istället verkar Håkan vilja röra sig mot den vis- och Sven- Bertil Taube-värld han tidigare varit inne och nosat på. Det här är skärgårdssånger som funkar bäst att lyssna på liggandes på en kobbe en varm sommardag. Stillsamma, små fina kompositioner som visserligen fått en pampig inramning med orkesterarrangemang men som ändå känns mer intima och personliga än det mesta han gjort tidigare. Björn Olsson har skrivit låtarna och Göteborgs symfoniker står för kompet. Mumma för fansen men kanske inte lika intressant för den breda massan. Själv är jag ytterst tveksam vid första lyssningen men märker snart att plattan växer för varje spelning.

 

4/5


Lehmans fredagsfräckis

Mannen var ute och provkörde sin nya sportiga Audi.

Han fällde ned taket och tryckte på gasen.

När han körde över 160 såg han blåljus bakom sig.

Han hade blivit något fartblind och tänkte att polisen kan väl aldrig köra

ikapp honom.

Han tryckte gasen i botten, men när han närmade sig 200 började han att

tänka, -'Vad i helvete håller jag på med?' och så svängde han av och stannade vid vägrenen.

Polisen kom fram till bilen, skakandes på huvudet, med böteslappen i handen.

-'Det har varit en låååång dag med många idioter som du ute på vägarna, mitt

pass är snart slut och det är dessutom fredag den trettonde.

Jag har ingen lust att avsluta dagen med en massa papperstrassel.

Jag lovar att släppa dig om du kan lämna en riktigt jävla bra förklaring

till fortkörningen. Och det skall vara en som jag inte har hört tidigare'.

Mannen tänkte 2 sekunder och svarade;

-'Min fru lämnade mig förra veckan, hon stack iväg med en polis och nu

trodde jag att det var han som ville lämna tillbaka henne!!'.

-'Trevlig helg och kör försiktigt!' , sade polisen och gick.


Sopplunch i Olai

Var ska vi luncha idag, tänkte jag när jag gick för att möta Bella. Då fick jag syn på en skylt om att det serveras soppa och konsert i Olaikyrkan varje torsdag klockan 12. Det var torsdag och klockan var fem i tolv, perfekt. Pris 40 spänn - och då ingick även kaffe.
Kaffe ja...Jag åt frukost kl 10, sen första intervjun (med kaffe) kl 11, sen lunch med mer kaffe kl 12 och sen nästa intervju (Anna-Karin Lodin på radion) där det åter blev fika. Så ser mina dagar ut.

Bioonsdag

Var på bio igår. I Norrköping denna gång. Dagbio (finns nåt härligt med det) och ensam i salongen (underbart). Såg "Gloria Bell" med Julianne Moore i huvudrollen. Hon spelar en ensamstående kvinna i 60-årsåldern som är ute och dansar och träffar en snubbe. Sen blir det lite strul. Julianne Moore är en av mina favoritskådisar och hon är strålande här också. En fin liten film om relationer/livet när man kommit upp en bit i åldern. Tappar tyvärr lite mot slutet men är riktigt bra större delen av tiden.
Betyg: 4 av 5
 

Det närmar sig...

Snart, snart...

Skivrecension: Soilwork

Soilwork

Verkligheten

 

En riktig hårdrockssmocka så här i början av året sitter fint. Det gör att man vaknar till ur jul- och nyårsslummern och kan börja ta nya tag inför det nya året. Det har gått snart tre år sedan Soilworks senaste platta "Death resonance", som var ett slags hopkok av gammalt och outgivet material, så många fans har säkert gått och längtat efter nya låtar av de Helsingborgsbördiga metallhjältarna.

Den elfte plattan heter "Verkligheten" och har två låttitlar på svenska, men tvivla icke, det är fortfarande melodisk dödsmetal på engelska som gäller. Skivan är inspelad i Nordic Sound Lab studios i Skara av producenten Thomas “Plec” Johansson. Det är också det första albumet med bastian Thusgaard på trummor.

Soilwork har varit med i gamet sedan 1996 och kan sin grej. De släpper inte ifrån sig något halvdant, och inte heller denna gång. "Verkligheten" är en snortajt och välproducerad platta som gör det mesta rätt. Faktum är att den låter så bra och välpolerad att jag nästan tycker att musiken är för perfekt. En låt som exempelvis "Stålfågel" är så snärtig och hitbetonad att jag nästan blir irriterad. Och okej, om man klagar på att en skiva har för lite skavanker - då är den nog rätt bra.

 

3/5


Krogkrönika

I spåkulan inför 2019

 

Glamorösa takbarer, food trucks eller det etiopiska köket. Kommer någon av dessa företeelser bli den stora krogtrenden 2019 i länets två storstäder?

 

Under 2018 har jag farit som en tätting mellan Linköping och Norrköping för att utforska de två tvillingstädernas krogliv. Det finns saker som förenar och saker som skiljer. Linköping är exempelvis en bättre uteserveringsstad medan Norrköping har fler ställen med riktigt bra mat. Något de två städerna har gemensamt är att det hela tiden ploppar upp nya burgarställen, men det gäller å andra sidan för hela västvärlden.

 

Intressant är att det börjar växa fram nya krogområden. I Linköping har det mesta tidigare varit koncentrerat kring Ågatan och Stora Torget, men på senare tid har korsningen Storgatan/Apotekargatan blivit något av stadens hotspot. I Norrköping har Hospitalsgatan varit de senaste årens kanske hetaste krogstråk men nu händer det saker runt både Nya torget och Gamla Torget som ska bli spännande att följa.

 

När detta skrivs ryktas det om en vegetarisk restaurang i Knäppingsborg och det skulle vara välkommet på flera håll. Alltså högklassiga vegetariska restauranger där man inte tänker på att det är vegetariskt man äter, utan bara väldigt gott. Nu när Fiskmagasinet stängt igen får vi hoppas att det snart öppnar en ny fisk/skaldjursrestaurang, och fortfarande finns det många internationella kök som saknas i utbudet, i båda städerna. Korea, Peru och Centraleuropa för att nämna tre av de intressantare. Dessutom går det att göra mycket mer av våra svenska mattraditioner.

 

Lokaler som passar för konserter är en brist i båda städerna, men på olika sätt. I Norrköping saknas det rockklubbar för mindre band medan Linköping skulle behöva lokaler för något större band. Och på tal om klubbar så tycks klubblivet vara i en svacka i båda städerna för tillfället, om man jämför med hur det var för några år sedan. Men det kanske vänder. Och något som nästan garanterat kommer vända inom kort är de höga ölpriserna. Det är bara en tidsfråga innan det startar ett priskrig på stor stark, för det är inte hållbart att en vanlig öl numera kostar 70-80 kr.

 

Men om jag bara får välja en sak som spåkulan säger om 2019, vad blir det? Jo, att burgarställena kommer att bli ännu fler.

Dr Helg på 80-årsfest

Varm bastu, kall öl, bra musik i relaxen. Jodå, Dr Helg har varit i farten igen.
Och som vanligt var det rödvin och rökt ost som aperitif.
När vi kom upp från relaxen och öppnade dörren till lägenheten möttes vi av en underbar doft: vitlök!
I ugnen stod det potatisgratäng...oj oj oj...sen var det bara att steka på köttet och hälla upp mer rödvin.
På söndagen var det 80-årsfest. Eller 2x40 om man så vill. Stort grattis till Teresa och Bella. Hurra, hurra, hurra!

Söndagsintervjun: Världsförbättrarpodden

En podd som vill förbättra världen

 

Klimathotet hänger som ett tungt, svart moln över oss, Trump sår split i världen och demokratin utsätts för hårda prövningar i land efter land. Men det går att vända utvecklingen så vi kommer på rätt spår igen, och ett första steg kan vara att lyssna på Världsförbättrarpodden.

 

Ett stenkast från Linköpings resecentrum ligger bibelskolan YWAM (Youth with a mission). Där träffar jag Martina Wargh och Anders Carlsson som startade Världsförbättrarpodden i oktober.

- Vi vill uppmuntra unga att upptäcka vad som händer i världen och vad man kan göra för att förbättra den. Vi försöker att publicera varannan fredag och hittills har vi producerat sju avsnitt, säger Martina och berättar att inspelningarna görs i en studio i Cupolen.

 

Poddens primära målgrupp är ungdomar, med extra mycket fokus på 12-16 åringar.

- De har så stor potential och det är så mycket som formas då. Många i den åldern vill engagera sig, och vi vill ta tillvara på det engagemanget. Man kan säga att poddens tema är att peppa ungdomar, säger Anders och berättar att de har en referensgrupp av unga som kommer med idéer och att de försöker att belysa frågor från olika synvinklar.

- Vårt syfte är inte att berätta för människor hur de ska tänka utan vi försöker ofta vända på perspektiven och låta dem själva få forma sin uppfattning. Jag gillar personligen att inte ha svaren, säger Martina.

 

Poddavsnitten är 35-40 minuter långa för att inte bli för långrandiga. I början hade avsnitten inga teman men det har börjat ändras eftersom Martina och Anders märkt att avsnitten ofta tjänar på att struktureras upp med en tydlig ram. Avsnittet efter denna intervju blir det första med en gäst, något de gärna ser mer av framöver, kanske i vartannat avsnitt. De nämner exempelvis Greta Thunberg som något av en drömgäst.

- Vi vill fånga upp världsförbättrare, och det kan vara både i stort och i smått, säger Anders.

- Jag tänker att vi vill ha gäster som har perspektiv som inte vi har, menar Martina.

 

Vad har ni fått för respons från lyssnarna?

- De gillar väldigt konkreta, enkla grejer på vad de kan göra för att förbättra världen. Sen är det många som uppskattar det här med olika perspektiv, och att vi blandar både Sverige och världen. Och vi lyfter gärna fram goda exempel på hur folk går samman och gör bra saker, säger Anders.

 

Vad är det bästa med poddformatet?

- Jag fastnade för poddar för att det hjälpte till att öppna upp min tankevärld, och är så lättillgängligt. Det som förvånar mig är att det finns så många som inte lyssnar på poddar och inte heller vet hur man gör när man lyssnar på poddar, säger Martina.

- Det är ett ganska enkelt sätt att fördjupa sig inom ett ämne. Det är ett avslappnat sätt att lyssna, och sen gillar jag enkelheten i teknologin, säger Anders.

 

Varför ska man lyssna på Världsförbättrarpodden?

- Vi tror att det finns mycket potential i alla, men framförallt fokuserar vi på unga. Vi hoppas att de ska lyssna och få ett intresse för samhället och världen, och känna att de kan göra något, säger Martina.

- Vi vill uppmuntra lyssnarna att komma igång att tänka. Och lite handlar det om att ge dem en spark i rumpan. De ska känna att de kan göra något. Inget initiativ är för litet, säger Anders.


Sista semlan för säsongen

Jodå, det blev en semla igår också. Men det kan ha varit den sista för i år. Inte för att jag tröttnat på semlor, men för att vi nu går in i våffelsäsongen!

Filmrecension: BlacKkKlansmen

BlacKkKlansmen

 

Spike Lees nya film är baserad på en sann historia från 70-talet då en svart polis i Colorado Springs lyckades nästla in sig i Ku Klux Klan. Fast ska man vara ärlig stod hans vita, och judiska (vilket är nästan lika illa för KKK-anhängare), kollega för hälften av insatsen. Ett roligt upplägg och "BlacKkKlansmen" är i grunden också en komedi med många dråpliga situationer, men det vore inte en Spike Lee-film om den inte även innehöll en hel del politik.

Att driva med 70-talets KKK är ett öppet mål, det sköter sig liksom självt. Men Spike Lee visar på kopplingen till dagens USA med Trumps politik och nynazistiska demonstrationer i Charlottesville, och då fastnar skrattet i halsen.

Eftersom det är Spike Lee är det också en väldigt cool film, och det är imponerande hur han får ihop alla delar så skickligt och sömlöst. Det coola, det roliga, det tänkvärda och det spännande går hand i hand på ett naturligt och snyggt sätt.

Så hur kan en svart man bli medlem i KKK? Jo, genom att sköta kontakten genom telefon. Och när det sedan är dags för fysiska möten skickar han fram sin vita kollega. En underhållande men också väldigt obehaglig film, särskilt slutscenerna som är tagna från verkligheten. En av årets bästa och viktigaste filmer.

 

4/5


Om

Min profilbild

tobi

Mejla till: Tobi_Katoy@hotmail.com

RSS 2.0