Lehmans fredagsfräckis

En nygift person som var väldigt oerfaren när det gällde kvinnor gick till sin läkare och ville få kunskap om hur man avlade barn. Detta var ju på femtiotalet så läkaren var inte så frispråkig utan sa till mannen lite kryptiskt att:
– Du tar den kroppsdel som sticker ut längst på dig själv och stoppar det i den kroppsdel som buktar mest inåt på din kvinna. Sen är det bara att vänta på att naturen har sin gång, sa läkaren.
Mannen gick hem och på vägen tänkte han att det måste väl ändå vara näsan på mig som läkaren menade och stjärten på min kvinna. Väl hemma bad han sin kvinna klä av sig och lägga sig på bordet med stjärten uppåt. Själv satte han sig på en stol och körde in näsan i arslet på kvinnan. Efter att ha suttit en stund på detta vis sade mannen desperat till sig själv:
– Har inte naturen sin gång snart så spyr jag!

Slutspurt på Palatset

Ikväll lirar Dia Psalma på Palatset och det lär bli fullt eller snudd på. Och sen går vi in i slutspurten på årets bokningar innan vi tar lite uppehåll. Men i januari är vi tillbaka igen. Här är årets återstående bokningar:
24/11 Dia Psalma + Saturdays Heroes
25/11 Eclipse + Denied
1/12 Pretty Maids
2/12 Rudyard + Grey Bow
8/12 Östermalm + Zooparty + Ingenmansland
9/12 Twaine + Hillen + Tinna
15/12 Gus Ring + Lilla Ensamma Hjärtat + Toby Poynter
16/12 Bleeding Tom + LSSO
25/12 Captain Jacks Army + Chez Suzy
26/12 Blues Cats

Nyårssupé bokad

Mycket som ska fixas med inför vinterns resa. Jobb, diverse flyg/hotellbokningar, Palatsetgrejer mm. Åker ju två veckor tidigare än normalt så blir ju lite stressigare än vanligt. Men nu är i alla fall nyårsmiddagen i Sydney bokad. Hur vi ska ta oss hem till hotellet (1,5 mil bort) på natten är dock fortfarande lite oklart...
 

Filmrecension: Song to song

Song to song

Det går inte säga annat än att "Song to song" har en imponerande rollista. Eller vad sägs om Ryan Gosling, Natalie Portman, Michael Fassbender och Rooney Mara? Här finns även Holly Hunter och Cate Blanchet, och regissör Terrence Malick hade till och med råd att helt klippa bort Christian Bale och Benicio del Toro. Lägg till det en rad rockstjärnor som spelar sig själva, bland annat Patti Smith, Iggy Pop, Johnny Rotten och Red Hot Chili Peppers.
Men dessvärre är det i stort sett det enda som filmen har. Malick har tidigare gjort udda filmer, exempelvis den suggestiva "Tree of Life", men denna gång känns han pretentiös på ett sätt som slår över till rent fånig.
Någonstans bland alla inre monologer, fragmentariska nedslag, kvällssol i motljus, märkliga klippningar och udda kameravinklar finns det en luddig historia om musikbranschen i Austin och ett triangeldrama mellan en flummig tjej (Mara), en musiker (Gosling) och dennes musikproducent (Fassbender), men exakt vad Malick vill berätta är svårt att lista ut. Det är drömskt och stämningsfullt, men oerhört ansträngande att titta på. Repliker som inte leder någonstans, sexscener utan syfte, händelser utan sammanhang. Gosling har sagt att inspelningen skedde utan manus. Jag tror honom.

1/5

Skivrecension: Per Gessle

Per Gessle
En vacker dag

I våras kom plattan "En vacker natt" som följdes av sommarturnén "En vacker kväll" och nu kommer systerskivan "En vacker dag". Precis som föregångaren är den inspelad i Nashville med lokala musiker, men det där countrysnacket som omgärdat plattorna kan man stryka direkt. Ljudbilden är visserligen organisk och varm med inslag av såväl steelguitar som munspel men ganska långt ifrån country. Gessle låter ungefär som han har låtit på sina senare soloskivor.
Och visst, musiken är mysig och småputtrig men också ganska tråkig. Det är mycket ballader och rätt banala texter i sedvanlig Gesslestil. "Jag drunknar i ditt hår", och sånt där. Mest intressant är att Gessle sjunger duett med både Halmstadkollegan Linnea Henriksson och sin gamla idol John Holm, men rent låtmässigt är "En vacker dag" knappast bland det starkaste han släppt ifrån sig. Gessle vill säkert vara intim och personlig men i så fall borde han lämna pojkrummet och istället sjunga från en 58-årig mans perspektiv på livet. Eller också bara skriva somriga folkhemshits, för det är ju det han gör bäst.

2/5

Bokens dag

Var på Bokens Dag på biblioteket igår, där "kulturskribent" Mattias Ahlén som vanligt intervjuade en författare på scenen, denna gång Lina Liman. Det var ungefär som vanligt: Ahlén hade skägg och kavaj, mickarna krånglade och 14 pers från Corren var på plats.
 

Biomåndag

Var på bio igår igen. Kollade in "En obekväm uppföljare", som mycket riktigt är en uppföljare till Al Gores omtalade "En obekväm sanning" från 2006. Vi får se vad som blivit värre och vad som blivit bättre sedan dess, och följa Al Gores när han reser runt och engagerar sig i klimatfrågan. Som film betraktat ingen jättehöjdare men man får en trevlig och informativ stund, och dessutom tog jag en dagbio och det är ju nåt visst med det.
 
Betyg: 3 av 5

Ung och fräsch-fest för Vickan

Oj oj oj...i lördags var det 30-nånting plus lite till-fest för Vickan. Underbart, så klart. 10 poäng. Och otroligt att Vickan fortfarande kan vara så fräsch. Hur bär hon sig åt?
 

Söndagsintervjun: Robex Lundgren


För fem år sedan började Robex Lundgren att intervjua olika musikband på sin blogg. Sedan dess har hon hunnit med över 11 000 intervjuer, och musikstilarna är allt från dansband till black metal.

Surfan man in på ghgumman.blogg.se öppnar sig en hel musikvärld med mängder av intervjuer av olika artister och band i alla tänkbara stilar. Intervjuerna sker både via mejl, på telefon och i personliga möten, och okända lokalband varvas med välkända namn som KSMB och Bo Kaspers Orkester.
- Det började för fem år sedan. En kompis till mig sa: du har ju så många kontakter, varför börjar du inte intervjua band? Då hade jag bara några hundra, men med tiden blev det mer. Varför inte, tänkte jag och så testade jag och sedan var allt i rullning. Jag hade också en bild i huvudet av media som ändrar vad folk säger, och då tänkte jag att jag kunde ändra den bilden till något positivt och då blev det bloggen, som i dag är mer som ett heltidsjobb än en hobby.

Hittills har Robex publicerat över 11 000 intervjuer. Tidigare var tempot högre, men det senaste året har hon nöjt sig med en intervju om dagen för att få lite ledigt också. Det stora musikintresset tror hon kommer från sin pappa som alltid lyssnat mycket på musik och som hjälpte det svenska bandet Alien en gång i tiden. Själv började hon att intressera sig på allvar för musik när hon var sex år gammal, och smaken spänner över allt från Ernst Rolf till Mayhem.
- Måste väl säga Mötley Crüe på första plats, då jag har tatuerat in Nikki Sixx ansikte och namn på ryggen. Efter dom kommer nog Sixx AM, Black Vail Brides, Evert Taube, Burzum och mängder av fler band.

Vilket band i världen skulle du helst vilja intervjua?
- Mötley Crüe, helt klart.

Är det vanligt att band säger nej när du vill intervjua dom?
- Det har hänt, men det är väldigt få gånger. Det var mest i början, och vissa av dem kom några år efter och bad mig intervjua dem. Så det händer, men det gäller främst black metal-band som måste hålla på sina regler. För att få intervjua Shining var jag tvungen att nämna att jag har deras tatuering på armen.
- Jag har även tatuerat in Burzum (ett norskt black metalband, startat av den kontroversiella profilen Varg Vikernes, red.anm.). En av hans skivor hette "Aske" som jag tog som andranamn. Och tack vare den tatueringen så har jag kommit närmare andra black metal-band.

Vill du börja jobba med att intervjua band som musikjournalist?
- Det känns redan som jag är där, men jag har så många planer och funderingar att jag vill prova på allt möjligt. Men jag kommer inte ge upp bloggen i första taget direkt.

Vad tycker du om musiklivet i Östergötland?
- Det är väl bra. Det finns många lokalband som får visa upp sin musik lite överallt: Skylten, Arbis, L´Orient, Palatset, Doom. Jag är mycket på Skogsröjet och på somrarna går jag på Torsdagstoner i Linköping.

Vilket tycker du är Östergötlands bästa band?
- Mina tidigare grannar spelar i Individen, de är bra. Jag gick hos samma dagmamma som trummisen.

Fredag på Palatset

Det går inte fan att hänga på Palatset varenda helg, trots att jag är bokare där. Men igår tog jag en sväng dit och kollade in Ronander mfl. Passade även på att ta en burgare. Vi har ju fått en vettig kock sedan en tid tillbaka och nu har vi faktiskt riktig bra mat. Har inte provat allt, men burgaren är faktiskt en av de bästa i stan. 

Filmrecension: Baywatch

Baywatch

"Baywatch" lär vara en av världens mest sedda tv-serier. Märkligt med tanke på hur usel den var, och inget tyder på förhand att denna film som kommer 16 år efteråt skulle vara bättre. Och det är den inte heller. Handlingen är grund som en familjevänlig badstrand, skådisarna verkar ha fått solsting och det hade behövts många livräddare för att få upp pulsen på denna flams-och-trams-rulle. The Rock gör rollen som den rättrådige och muskelflexande badvaktschefen Mitch Buchannon, och Zac Efron är den nya killen Matt Brody som är ett egoistiskt rövhål som fått badvaktsjobbet via samhällstjänst. Tillsammans med sina kollegor hamnar de i en härva av droger och korruption...zzz...snark.
Det som ändå räddar filmen hjälpligt är att den har en stor dos humor och halvt driver med hela Baywatchkonceptet. Dessutom är det alltid underhållande att se The Rock på vita duken. Det finns även en kultfaktor genom att såväl David Hasselhoff som Pamela Andersson gör snabba inhopp. Som helhet är det dock en ganska idiotisk rulle med pubertala skämt och lövtunn intrig. Ett riktigt lågvattenmärke, skulle man kunna säga.

2/5

Lehmans fredagsfräckis

Kalle är 35 år och har ett problem. Därför gick han till doktorn. Väl där frågade doktorn vad han hade för problem.
– Jo, jag kissar klockan sju.
Doktorn:
– Det låter normalt.
– …och så bajsar jag klockan halv åtta.
Doktorn:
– Det låter normalt det med, vad är problemet?
– Jo, jag vaknar klockan åtta.

Lika som bär #221

Moby & Phalen

Skivrecension: Marilyn Manson

Marilyn Manson
Heaven upside down

Det fanns en tid när Marilyn Manson skrämde skiten inte bara ur den amerikanska kristna högern utan ur de flesta av oss. Det var droger, nazism, burlesk, satanism, våld, skräckfilm och sex i en salig blandning. Och hur såg han ut egentligen? Nej, det verkade vara en riktigt farlig typ.
Rent konceptuellt gjorde han allt rätt, och ibland fick han även till en och annan låt som blev populär. Men svagheten med Marilyn Manson har alltid legat i låtmaterialet och därför har han aldrig fått samma genomslag som exempelvis KISS eller Alice Cooper för att ta två jämförbara akter.
Marilyn och hans grupp har hela tiden fortsatt att släppa skivor men ska man vara ärlig är det faktiskt 15 år sedan han gjorde något intressant. Fansen hoppas såklart att varje nytt skivsläpp ska innebära en nytändning men hittills har de väntat förgäves. Och inte heller "Heaven upside down" lär ta Marilyn Manson tillbaka till toppen, även om skivan åtminstone bitvis glimtar till lite grann. Det mesta känns som varianter på låtar han släppt tidigare men lägstanivån är relativt hög, så även om Marilyn Manson knappast vinner några nya fans med skivan så är den tillräckligt bra för att behålla de gamla.

3/5

Biotisdag

Var och såg "Snömannen" igår. Ett riktigt bottennapp. Trots Tomas Alfredson som regissör och en stjärnspäckad rollista. Rörig, fånig och hafsig. Det enda som var bra var de vackra snötäckta norska landskapen.
Betyg: 1 av 5
 

Om

Min profilbild

tobi

Mejla till: Tobi_Katoy@hotmail.com

RSS 2.0