tobi

Bohemian Rhapsody

Rami Malek är måhända lite späd i kroppen men i övrigt gör han en porträttlik tolkning av Queensångaren Freddie Mercury. Samtidigt undrar man såklart hur denna film hade blivit med Sasha Baron Cohen, som egentligen var tänkt för huvudrollen.

Här får vi följa Freddies och Queens utveckling från totalt okända till spelningen på Live Aid-galan på Wembley 1985 som kulmen på historien. Biopics är alltid svåra att få till, på grund av att verkligheten inte följer någon dramatisk mall. Ofta försöker man klämma in för mycket vilket gör att man bara skrapar på ytan. Så är fallet här, "Bohemian Rhapsody" hade definitivt tjänat på att begränsa sig och gräva djupare på vissa ställen.

För här finns ju onekligen en hel del att gräva i. Freddies förhållande till familjen, hans insjuknande i AIDS, bråket med de övriga Queenmedlemmarna, missbruket och homosexualiteten. Men detta är en film för den breda massan och då kan man inte skrämma iväg någon genom att ta upp för mörka och svåra sidor av den mustaschprydde sångaren. Det gör att "Bohemian Rhapsody" blir lite för trevlig och lättviktig för att beröra på allvar.

Vill man få en snabbkurs i Freddie Mercurys liv och en massa bra Queenlåtar att digga till, då är detta en film man kan smaska chips till i soffan på lördagskvällen, men vill man verkligen komma under skinnet på Freddie Mercury så finns mer att önska.

2/5

First man

Det är knepigt att göra film om månlandningen 1969, eftersom alla vet att det slutade bra. Damien Chazelle, som regisserade "La la land", gör dock ett försök och plockar åter in Ryan Gosling som huvudrollsinnehavare. Och han lyckas faktiskt göra något riktigt bra av denna förutsägbara historia.

Eftersom själva månfärden i sig inte är särskilt berättartekniskt dramatisk måste en film om den lägga vikten på något annat, exempelvis den politiska kapplöpningen med Sovjet. Chazelle väljer att fokusera på Neil Armstrongs privatliv och de prövningar hans familj får utstå. Och där finns några känslosamma scener som känns i bröstet, fast allra bäst lyckas Chazelle med att fånga känslan i rymdkapseln. Det gnisslar, skakar och smäller när raketerna lyfter och som publik får man nästan panik av den instängda känslan eller när kapseln snurrar okontrollerat i rymden.

Svenska Oscarsvinnaren Linus Sandgren står för fotot och gör ett fantastiskt jobb. Rent tekniskt är "First man" ett mästerverk och de små brister som filmen har ligger i att det är en rakt berättad historia från A till B, som visserligen har några gupp på vägen men där man vet att allt ändå kommer gå bra till slut.

4/5

Halloween

Sedan originalet "Alla helgons blodiga natt" visades 1978 har det kommit totalt elva "Halloween"-filmer. Denna 40-års-jubilerande rulle struntar dock fullständigt i de nio mittersta och ska ses som en uppföljare till originalet. John Carpenter är involverad, gubben bakom Michael Myers mask är densamma som i originalet och i huvudrollen som Laurie Strode ser vi återigen Jamie Lee Curtis.

Michael har suttit inspärrad i 40 år och under tiden har Laurie förberett sig och sin familj att kunna ta kål på honom den dag han kommer ut, vilket det alltså blivit dags för nu. I staden Haddonfield firas Halloween, och Michael firar på sitt eget lilla sätt genom att ha ihjäl folk på löpande band. Men allra helst är det såklart Laurie och hennes familj han vill mörda.

Uppbyggnaden är riktigt bra för att vara en blodig skräckis och "Halloween" har ett gäng scener som är spännande och snyggt gjorda. Rent hantverksmässigt är nivån riktigt hög och filmen har ett nostalgivärde som hjälper till att höja intresset. Ändå finns en liten känsla av hafsverk som irriterar. Med bara ett uns mer ansträngning hade detta kunnat bli en riktigt bra film, för grunden finns definitivt där.

3/5

Papillon

Många minns säkert originalet från 1973 med Steve McQueen och Dustin Hoffman i huvudrollerna, men Hollywood har ju en förkärlek för att spela in nya versioner av gamla klassiker och nu har man alltså gjort det även med "Papillon".

I huvudrollen som den oskyldigt dömde Papillon, som hamnar i fängelse i Franska Guyana och sedan gör allt för att rymma, ser vi Charlie Hunnam. Han slår följe med rikingen Dega (Rami Malek) och börjar smida på en plan för att ta sig därifrån. Vilket inte är det lättaste, eftersom det var dåtidens kanske tuffaste fängelse där man både riskerade skjutning, halshuggning, flerårig isoleringscell eller deportering till slutstationen Djävulsön. Och det är just där Papillon och Dega till slut hamnar efter många tuffa år och hårda prövningar.

Det är egentligen inget större fel på denna nyversion, förutom att den känns så lättviktig. Det som en gång var ett tungt drama har nästan blivit en actionfilm. Essensen i historien om Papillon är ju att skildra de enorma påfrestningar det innebär att vara inlåst i ett barbariskt fängelse och spendera år i en isoleringscell, men denna nyinspelning lyckas aldrig gå på djupet och beröra. Vare sig när det gäller det hårda fängelselivet eller vänskapen mellan Papillon och Dega. Och en "Papillon"-filmatisering som inte bränner till har liksom missat hela poängen.

2/5

Venom

Nästa Marvelfigur till rakning är Venom, en svart monsterparasit som går in i en värdkropp och därefter kan göra nästan vad som helst. En ondskefull affärsman i San Francisco har hittat Venom och några av hans likar i rymden och fört dem till jorden. Målet är att skapa en hybrid av symbiot (som de kallas) och människa, men det visar sig vara svårare än väntat eftersom värden hela tiden dör.

Tom Hardys rollfigur Eddie visar sig dock vara perfekt som hem åt parasiten. Det sker visserligen ofrivilligt och till en början är det en skräckupplevelse, men så småningom börjar de två varelserna utveckla ett symbiotiskt förhållande där de trivs rätt bra med varandra.

Bitvis har "Venom" faktiskt en del intressanta inslag som hade varit intressant att utforska mer djupgående, framförallt samspelet och konflikterna mellan Venom och Eddie. Dessvärre är "Venom" lite för tramsig och lite för barnslig. Jag hade gärna sett en "vuxnare" variant, mer i stil med exempelvis skräckklassikern "The thing".

Sen finns det även många andra brister, som den intetsägande skurken, det tunna manuset och bristen på kemi mellan Hardy och Michelle Williams. En del rättas förhoppningsvis till inför nästa film, för Venom är en filmfigur med potential som rätt använd kan bli riktigt intressant.

2/5

BlacKkKlansmen

Spike Lees nya film är baserad på en sann historia från 70-talet då en svart polis i Colorado Springs lyckades nästla in sig i Ku Klux Klan. Fast ska man vara ärlig stod hans vita, och judiska (vilket är nästan lika illa för KKK-anhängare), kollega för hälften av insatsen. Ett roligt upplägg och "BlacKkKlansmen" är i grunden också en komedi med många dråpliga situationer, men det vore inte en Spike Lee-film om den inte även innehöll en hel del politik.

Att driva med 70-talets KKK är ett öppet mål, det sköter sig liksom självt. Men Spike Lee visar på kopplingen till dagens USA med Trumps politik och nynazistiska demonstrationer i Charlottesville, och då fastnar skrattet i halsen.

Eftersom det är Spike Lee är det också en väldigt cool film, och det är imponerande hur han får ihop alla delar så skickligt och sömlöst. Det coola, det roliga, det tänkvärda och det spännande går hand i hand på ett naturligt och snyggt sätt.

Så hur kan en svart man bli medlem i KKK? Jo, genom att sköta kontakten genom telefon. Och när det sedan är dags för fysiska möten skickar han fram sin vita kollega. En underhållande men också väldigt obehaglig film, särskilt slutscenerna som är tagna från verkligheten. En av årets bästa och viktigaste filmer.

4/5

Filmåret 2018

Tom Cruise genomförde omöjliga uppdrag, ABBA-musiken fyllde biosalongerna och Neil Armstrong åkte till månen. Det är dags att sammanfatta filmåret 2018 och här är lite av det som hände.

Årets...

Bästa: "Never enough"-scenen med Rebecca Ferguson i "The greatest showman".

Sämsta: Många om budet, till exempel "Gotti", "Truth or dare" och "The Meg"

Bästa svenska: "Tårtgeneralen"

Lokala 1: "Händelser i Ydre"

Lokala 2: "Den blomstertid nu kommer"

Bästa slut: "Avengers: Infinity war"

Har-vi-inte-sett-det-förut: "Jurassic world: Fallen Kingdom"

Fulaste peruk: Adam Pålsson i "Ted"

Jubileum: 2018 var Bergmanåret. Grattis Ingmar!

På-med-säkerhetsbältet-så-kör-vi: "Ready player one"

Besvikelse: "Downsizing" (åtminstone andra halvan)

Meme: Filmaffischen till "Skyscraper"

Tema: Utöya

Tjatigaste: Lady Gagas "A star is born"-anekdot

Gäsp: En ny version av "Robin Hood"...

Returmöte: Rocky och Ivan Drago i "Creed 2"

Vinnare: "The shape of water"

Fiasko: "Solo"

Bästa skräckisar: "Hereditary" och "A quite place"

Knöligaste titel: "Three billboards outside Ebbing, Missouri"

Trend 1: Dåliga nyinspelningar - "Papillon", "Death Wish", "Tomb raider"

Trend 2: Trumpkritik - "The Post", "Blakkklansmen",  "Fahrenheit 11/9"

Tajming: Freddie Mercurys mustasch i "Bohemian rhapsody" lagom till Movember

Farväl: Stan Lee, Johannes Brost, Steven Bochco, Anne-Li Norberg, Burt Reynolds

Några filmer att se fram mot i vår: The Mule 25/1, Destroyer 1/2, Ad Astra 24/5

The Equalizer 2

Aaah...visst är det härligt med tuffa ensamvargar som rensar upp bland slöddret! Det var vad Denzel Washington gjorde i första rullen som kom för fyra år sedan och det är vad han gör i denna uppföljare.

Robert McCall (Denzel) lever fortfarande ett stilla liv i Boston där han kör taxi, läser klassisk litteratur och tar hand om sina grannar. Men så har han en annan sida också, där han skär halsen av elaka typer. McCall har helt enkelt fått nog av all skit som händer i samhället och har bestämt sig för att förbättra oddsen för den goda sidan.

I ettan handlade det om ryska gangsters, men denna gång har allt hoppat upp ett pinnhål. Här hamnar han både i Turkiet, bland lönnmord i CIA-världen och i strid med elitsoldater. Kanske känns det mer trovärdigt när lokala smågangsters får på nöten, men såna brister vägs upp av stenhård action.

Precis som föregångaren är "Equalizer 2" inte heller någon särskilt unik film. Vi har sett snarlika historier berättas massvis av gånger förut. Dock är hantverket så bra, Denzel sedvanligt stabil och storyn kryddad med smådetaljer som gör att denna film höjer sig över mängden av liknande dussinrullar.

3/5