Från Connery till Craig. Del 17

Äntligen inne på Pierce Brosnan och omedelbart höjdes nivån markant. Allt har blivit en klass bättre och "Goldeneye" känns genomarbetad i varje detalj. Från titellåten till öppningssekvensen till replikerna till actionscenerna...ja, alltihop. Jag kan inte komma på något dåligt med "Goldeneye", förutom att vissa saker gällande tex internet känns daterat idag.
Brosnan är perfekt som Bond: snygg, tuff, sexig och charmig.
Kul med Izabella Scorupco som Bondbrud, och överlag är det hög nivå på skådespelare, regi och repliker. Xenia Onatopp och jag njöt från början till slut.
Här finns många riktigt bra scener, tex när Bond dyker in i ett flygplan, när han kör pansarvagn i S:t Petersburg och egentligen alla där Onatopp dödar män genom att krossa dem med låren. "Goldeneye" har inget dökött utan varje scen fyller en funktion. Det är såhär Bond ska vara!
Betyg: 5 av 5

Biotisdag

Nu är det riktig öken i bioutbudet så jag fick gå och se "Jumanji: The next level". Ett gäng personer som hamnar inne i ett dataspel. Och utan att på något sätt vara bra, så var den faktiskt bättre än vad jag trodde. Det var småtrevligt och underhållande, och jag hade heller inga andra förväntningar så det funkade hyfsat. 
Betyg: 2 av 5

Filmrecension: John Wick:Chapter 3 - Parabellum

John Wick: Chapter 3 - Parabellum

 

Det har sagts en del om Keanu Reeves comeback som cool filmsnubbe i och med "John Wick"-filmerna och det måste nog poängteras igen: Reeves är klockren i rollen den fåordige våldsmaskinen som rensar upp bland slöddret. "John Wick"-serien satsar mycket på det visuella och Reeves passar perfekt in med sin kostym, sin skäggstubb och sina mörka hårtestar.

Denna tredje del tar vid direkt efter de två andra och börjar med att Wick får en prislapp på sitt huvud och blir allmänt villebråd för alla lönnmördare som tycks finnas i vartenda gathörn. Det, och en massa andra udda saker, är sånt man måste acceptera för att kunna uppskatta filmens dataspelsliknande universum till fullo. För detta är i första hand en visuell film som är gjord för att behaga ögat.

Actionscenerna är fantastiska och håller absolut världsklass. Inledningen där John Wick dödar skurkar med i tur och ordning böcker, knivar och hästar är så fantasifull och fräck att man måste skratta. Men hela filmen är en strålande uppvisning i koreograferat ultravåld som är omöjligt att slita blicken från.

Filmens kyla, brist på handling och ytliga rollfigurer gör dock att man inte investerar några känslor. När de snygga slagsmålen är över rycker man på axlarna och går vidare.

 

3/5


Jul, faktiskt

Ikväll klockan 23: "Love actually".
NU börjar julen!

Biomåndag

Var och såg "Knives out" igår. En typisk mordgåta i nytappning. Vem mördade släktens patriark? Alla hade motiv. Många kända namn i rollistan. Hyfsat underhållande men inte så smart eller unik som den vill vara.
Betyg: 2 av 5

1 advent

Ikväll klockan 21: "Love actually".
NU börjar julen!

Filmrecension: X-Men: Dark Phoenix

X-Men: Dark Phoenix

 

Sista kapitlet i den X-Men-saga som började för 19 år sedan kretsar kring Jean Grey, den av mutanterna med absolut störst superkrafter. Faktiskt så stora att de är svåra att tygla och det får både Jean och hennes X-Men-kollegor erfara här, när hon vänder sig mot sina forna vänner, samt en del andra otäckingar som vill åt hennes krafter.

Nej, det låter inte så roligt och det är det inte heller. Det är en ganska svag avslutning på filmserien. En filmserie som, förutom Wolverines insatser, varit ganska svag ända från början. Det intressanta med denna final är istället vad som kommer efter. För det kommer fler X-Men-filmer och de kommer att ingå i Marvels Universum, tillsammans med Spindelmannen och de andra hjältarna vi älskar. Rättigheterna är lösta och förhoppningsvis innebär det att klassen kommer höjas några pinnhål på de kommande X-Men-filmerna.

För X-Men-filmerna har ju alltid varit lite plattare, lite sämre och lite barnsligare än de övriga Marvelfilmerna. Man har inte brytt sig om karaktärerna, och det gör man inte här heller. Inte ens när en av dem dör. Men likt fågel Fenix hoppas och tror jag att de nya X-Men snart kommer resa sig ur askan och ge oss riktigt bra filmer framöver.

 

2/5


Biomåndag

Blev "21 bridges" igår. Ett knarkrån går snett, en massa poliser skjuts och Manhattan spärras av. Chadwick Boseman, den enda ärliga polisen bland en massa korrupta snutar, kallas in och börjar reda ut vad fan som egentligen pågår. Helt okej actionrulle, med lite mer skärpa, coolhet och kreativitet hade den blivit kanon.
Betyg: 3 av 5

Filmrecension: Godzilla II: King of monsters

Godzilla II: King of monsters

 

Denna filmserie började med "Godzilla" 2014, fortsatte med "Kong: Skull island" och avslutas(?) med "Godzilla vs Kong" nästa år. Men det måste såklart in en "Godzilla 2" först, för att mjölka ut lite extra slantar. Den första filmen var dålig, men denna uppföljare är ännu värre. Rent skrämmande usel, faktiskt.

Manuset är både korkat och bedrövligt skrivet. För att "återställa balansen i världen" måste man väcka upp en massa monster, det vill säga Godzilla och hans polare, som ligger och slumrar under bergen på en massa platser jorden runt. Sen blir det slagsmål mellan gigantiska jätteinsekter i två timmar.

Det skjuts, det bombas, det sprängs. Städer förstörs och människor dör. Saker exploderar och monstren river allt i sin framfart. Atombomber smäller av och enorma områden ödeläggs. Inte för att man ser vad som händer, för antingen är det mörkt eller regnoväder eller så sker det under vatten eller i en tornado. Lägg till det hetsig klippning och skakigt foto, och ni fattar att detta är en ansträngande film att se på.

Det finns inga andningspauser, inga trovärdiga repliker, inga intressanta rollfigurer. Jag tror banne mig detta är årets sämsta film.

 

1/5


Biomåndag

Igår blev det "Le Mans ´66". Ensam i salongen - yes!
Motorporr där Christian Bale och Matt Damon är två snubbar som ska hjälpa Ford att vinna över Ferrari i Le Mans 24-timmars 1966. Det brummar, det är fotpedaler som trampas ner, det är varvräknare som får spader.
Betyg: 3 av 5

Filmrecension: The Hustle

The hustle

 

Minns ni "Rivierans guldgossar", filmen från 1988 med Steve Martin och Michael Caine i huvudrollerna? Här kommer en ny, kvinnlig variant av den med Anne Hathaway och Rebel Wilson i motsvarande roller. De två spelar två bedragerskor som sol-och-vårar rika män på den franska rivieran. Hathaway är elegant och sofistikerad i sina lurendrejerier medan Wilsons rollfigur är mer burdus, och snart märker de att staden inte är stor nog för dem båda och slår därför vad. De ska lura en halv miljon av en ung IT-miljonär och den som förlorar måste lämna staden.

Folk som blåser varandra och lyxiga medelhavsmiljöer är två ingredienser som ofta lyfter filmer och så även här. "The hustle" har också väldigt mycket humor, främst genom Wilsons förtjänst, och bitvis är det faktiskt en överraskande bra film. Här bjuds på många garv och roliga scener.

Dock är "The hustle" lite för lättviktig för att verkligen göra avtryck. Rollerna hade behövt lite mer djup och manuset hade behövt putsas på en smula. Visst, det är en halvknasig svindleri-komedi men det är ingen ursäkt för att slarva. Med mer tyngd och finess hade "The hustle" inte blivit så lättglömd som den nu tyvärr blev.

 

2/5


Bioonsdag

Var och såg "Midway", ännu en bullrig actionfilm av Roland Emmerich. I princip en två timmar lång stridsscen, där man inte bryr sig ett skit om någon av rollfigurerna. Ja, det handlar alltså om striderna mellan USA och Japan i Stilla Havet under Andra världskriget. Kan funka som hjärndöd bakfyllefilm, men i övrigt har den ingenting mer än en massa specialeffekter och pang pang.
Betyg: 2 av 5

Biotisdag

Japp, nu är julen igång! Var på bio igår och kollade in "Jag kommer hem igen till jul", med Peter Jöback i huvudrollen som en stor internationell stjärna som kommer hem för att fira jul och gästsjunga på en julkonsert, och så börjar en massa gammal skit komma upp till ytan. Och jag skulle gärna se Jöback i fler filmroller framöver! Resten av filmen är dock inte lika exalterande. Det finns saker med filmen som är riktigt bra, men ännu mer som är dåligt och ibland rent uselt. 
Betyg: 2 av 5

Från Connery till Craig. Del 16

Sådär, då kan man bocka av Timothy Dalton också. "Tid för hämnd" är hans andra och sista film och handlar om att Bond ska hämnas en knarkbaron som skadat Felix Leiter och dödat Leiters fru. En rätt mörk historia med en hämndlysten och rå Bond. Inte så mycket Bondkänsla men ganska okej för att vara en 80-talsactionrulle.
Jag och Pam Bouvier njöt av en del snygga art nouveau-miljöer från Mexico city och det är rätt hög klass på både action och filmen som helhet, men Dalton är ju som bekant rätt ocharmig och rullen saknar både humor och glimt i ögat. "Iskallt uppdrag" var bättre, åtminstone första halvan. Nu ska det bli gött att gå in på Pierce Brosnan!
Betyg: Svag 3 av 5

Filmrecension: Den siste gentlemannen

Den siste gentlemannen

 

Robert Redford har varit ett av de stora namnen på vita duken med en karriär som spänner över nästan 60 år. Men nu känner 82-åringen att det är dags att tacka för sig och gör det med en fin liten film om en åldrad bankrånare som, till skillnad från Redford själv, vägrar att pensionera sig.

Filmen är baserad på en verklig person, Forrest Tucker, som tillsammans med två andra veterankollegor rånade banker på löpande band, men alltid med ett leende på läpparna och med en gentlemannamässig stil. Och varje gång Tucker hamnade i fängelse, och det gjorde han många gånger, så lyckades han att rymma på något sätt.

Casey Affleck spelar polisen som, med ett slags vördnadsfull respekt, jagar Tucker mot slutet av bankrånarkarriären och Sissy Spacek gör rollen som en kvinna Tucker har en liten romans med. De gör alla bra prestationer i det lilla.

För även om detta är en avskedsföreställning så är det ingen fyrverkerismällande mastodontrulle utan ett ganska nedtonat drama. Stillsamt och värdigt, filmat på gammaldags vis och med en trevlig ton. Ett passande och gentlemannamässigt avsked till en av de stora.

 

3/5


Filmrecension: Avengers Endgame

Avengers: Endgame

 

Efter 11 år och 22 filmer med Iron Man, Captain America, Thor, Hulk och de andra superhjältarna är det nu dags att säga farväl, åtminstone till det här gänget i Marvels universum. Efter det omtalade slutet i "Avengers: Infinity war" där hälften av alla superhjältar (och även övriga människor) försvann var peppen enorm bland fansen inför denna final.

Och på många sätt är det ett värdigt avslut. Filmen är tre timmar lång och ger gott om tid till att fördjupa sig i många av rollfigurerna. Actionscenerna är förvånansvärt få, och det är faktiskt inget man saknar särskilt mycket. Tyngden ligger på karaktärerna, deras relationer och deras känsloliv. Den biten gör "Endgame" riktigt bra och där hittar man filmens absoluta styrka.

Men det är en ojämn film som också innehåller en del riktiga bottennapp. Thor och Hulken blir två fåntrattar som tramsas bort helt. Och det är så mycket som ska hinnas med att handlingen känns stressad och snuttifierad. Uppdraget att försöka återställa Thanos illdåd hastas igenom lite med vänsterhanden, och logiken håller nog inte hela vägen om man börjar tänka efter.

Som helhet är "Endgame" en godkänd och bitvis riktigt bra film, men ändå lite av en besvikelse. Marvelserien borde nog ha slutat med "Infinity war".

 

3/5


Filmrecension: Us

Us

 

Jordan Peele fick ett stort genombrott med sin regidebut "Get out" för två år sedan. Det var en annorlunda skräckfilm som bjöd på en unik och fräsch ton där rysningarna framkallades av antydningar och en märklig skevhet. Samma obehagskänsla skapar han i "Us", som också är en udda skräckis med mycket Twilight Zone-känsla. Peele är för övrigt aktuell med att återuppliva den gamla kultiga tv-serien, vilket känns helt naturligt om man sett "Get out" och "Us".

Här får vi möta tjejen "Adelaide" som råkar ut för ett mystiskt trauma i barndomen. Som vuxen får händelsen en uppföljning när hennes familj plötsligt attackeras av...sina egna dubbelgångare. Vilka är de? Vad vill de? Var kommer de ifrån?

Det går säkert att se "Us" som en helt vanlig skräckfilm, men då är den inte särskilt otäck för Peele är bättre på att skapa en ruggig stämning än på att verkligen skrämmas. Men anledningen till att "Us" allmänt anses vara årets bästa skräckis är att den vill säga något mer. Exakt vad är lite oklart, men det är ingen vågad gissning att det handlar om klassklyftor och politisk polarisering i USA. Och Peele berättar det på ett eget och intressant sätt, även om både utförande, handling och logik spretar lite hit och dit. Men för att vara en rysare är nog det stora problemet med "Us" att man inte blir särskilt rädd.

 

3/5


Biotisdag

Bio igår igen. Denna gång nyinspelningen av Gardells barndomsskildring "En komikers uppväxt". Barnscenerna är ofta riktigt bra men filmen sabbas av att alla vuxna är en slags knasiga parodier. Varenda gång det börjar bränna till kommer det in en knäpp tant som pratar konstigt och förstör hela stämningen. Synd.
Betyg: 2 av 5

Biomåndag

Egentligen hade jag tänkt att skita i att se "Terminator: Dark fate" för jag misstänkte att den skulle vara svindålig. Men så gick jag och såg den ändå - och den var svindålig.
Alltså: filmen har Arnold, Linda Hamilton och James Cameron. Och ändå blir den pinsamt usel. Hur går det till? Sämst i filmserien.
Betyg: 1 av 5

Filmrecension: Jurtjyrkogården

Jurtjyrkogården

 

En sak som utmärker skräckförfattaren Stephen Kings böcker är att filmatiseringarna sällan blir särskilt bra, ofta till och med rent urusla. När den första "Jurtjyrkogården"-filmen kom 1989 fick den direkt en slags kultstatus, inte minst på grund av The Ramones ledmotiv, och trots vissa brister är det nog en av de bättre filmatiseringarna.

Själva grundstoryn är i alla fall klockren. En familj flyttar ut på landet och upptäcker en djurkyrkogård i skogen. Bakom den finns en annan, förbjuden, plats som verkar ha magiska krafter för när de begraver sin katt där vaknar den plötsligt till liv igen, om än något ilsknare. När sedan den nioåriga dottern dör i en olycka börjar plötsligt tanken ta form hos pappan: tänk om det även fungerar på människor? Och vem skulle inte tänka så, skulle man inte själv göra vad som helst för att få tillbaka sitt barn? Även om det har vissa "bieffekter". Ett intressant moraliskt dilemma och en premiss som är perfekt för en skräckfilm.

Denna nyinspelning är bitvis riktigt bra, särskilt inledningsvis då stämningen sakta byggs upp. Ändå finns det något stressat över den. Det finns ett sidospår kring frun i familjen som kunde ha strukits helt medan sånt som borde få ta mer tid hastas fram, som exempelvis hela slutet.

Filmen vågar inte riktigt lita på att psykologin är otäck nog som den är utan glider stegvis mot att bli en ordinär skräckis med knivar, hoppa-till-effekter och onda barn. Precis som med figurerna i filmen är det ytterst tveksamt om "Jurtjyrkogården" borde ha återupplivats.

 

2/5


RSS 2.0