tobi

Eld & lågor

De flesta svenskar är välbekanta med Gröna Lund i Stockholm, men inte lika många vet om att det mittemot låg en konkurrerande nöjespark under åren 1923 till 1957 som hette Nöjesfältet. Dottern och sonen till respektive ägare råkade dessutom förälska sig i varandra, och så långt har "Eld & lågor" en kanonstark verklighetsbaserad grundstory att utgå från.

Fast nu nöjer sig filmen inte bara med det, utan den vill dessutom vara visuellt bländande och skapa filmmagi genom att låta färger, fantasi och upphöjd romantik skapa en sprakande fyrverkerifest för både öga och sinne.

Japp, det är överdrivet, tillgjort och ofta fånigt, men filmen är så tydlig med att visa att just det är poängen att det blir svårt att använda det som fog för kritik. Och det är dessutom det visuella och de annorlunda berättartekniska greppen som är filmens styrka. Det är kul att se en svensk film ta ut svängarna och våga experimentera med formen för hur film kan se ut.

Dock gör fokuset på det visuella att själva berättelsen ibland hamnar i skymundan. Filmen har många intressanta karaktärer och sidohistorier som gärna hade fått utforskas mer. "Eld & lågor" vill skapa magisk filmromantik men går aldrig på djupet, vilket gör att det aldrig bränner till på riktigt.

3/5

Cold Pursuit

De senaste åren har vi sett Liam Neeson i en rad filmer (Non-stop, Run all night, Taken-filmerna) där han utgör en enmansarmé som skjuter och klubbar ner onda typer, och det gör han även i "Cold pursuit". Fast inte riktigt på samma sätt. För detta är visserligen en actionrulle med slagsmål och pang-pang, men den har betydligt mer humor än nyss nämnda filmer och försöker även skapa kultkänsla i stil med Quentin Tarantino eller Guy Ritchie.

Historien har redan filmats en gång av samma regissör, norrmannen Hans Petter Moland. Då med Stellan Skarsgård i huvudrollen för fem år sedan. Nu gör han en remake på sig själv och flyttar handlingen från Norge till den lilla skidorten Kehoe i Klippiga bergen. Neeson spelar en plogförare vars son en dag blir mördad av ett gäng gangsters, och det är då han förvandlas från en stillsam bybo till en veritabel mördarmaskin som avrättar gangsters på löpande band.

Mycket snö blir det, rena snöporren faktiskt. En hel del snygga bergsvyer också. Och så en massa mord på skurkar med konstiga smeknamn. Mitt i blodbadet får man även skratta en hel del, inte minst åt den roliga huvudskurken.

Men det bränner aldrig riktigt till. Moland har ansträngt sig lite för mycket för att göra en kultfilm och dessutom är den för lång. Sista halvtimmen har man dessvärre redan tappat intresset för hur det ska gå.

2/5

Captain Marvel

Strax innan den spännande upplösningen av Avengersserien i "Endgame" lanserade Marvel sitt nya spännande triumfkort, nämligen den kvinnliga superhjälten Captain Marvel spelad av Brie Larson.

Hon är en Kree-krigare i kampen mot Skrullerna i en intergalaktisk konflikt som plötsligt hamnar på Jorden. På ett nästan "Matrix"-liknande sätt upptäcker hon att hon har superkrafter utöver det vanliga, men vägen dit är snirklig och hon måste leta bland förträngda minnen för att ta reda på vem hon egentligen är.

Filmen utspelas 1995 och är en slags prequel där SHIELD-agenten Nick Fury (Samuel L Jackson) får idén till att skapa Avengers. Det blir en del 90-talsnostalgi men de hade gärna fått ösa på med mer av den varan. Överhuvudtaget känns "Captain Marvel" osäker på vad den vill vara. 90-talscool eller Star Trek-töntig, barn- eller vuxenfilm, humor eller actionrulle?

Ibland glimtar den till och i de stunderna är "Captain Marvel" riktigt bra. Eller snarare: man inser vilken kanonfilm det kunde ha blivit med en tydligare riktning. Efter att ha vinglat lite hit och dit börjar filmen hitta balansen mot slutet och lyckas trots allt fixa en bra introduktion av Captain Marvel in i Marvels filmuniversum.

3/5

Helan & Halvan

Helan & Halvan (eller Oliver Hardy och Stan Laurel som de hette i original) är ett av filmhistoriens största komedipar med sin storhetstid på 30-talet. Fortfarande är de ganska kända som begrepp och även om filmerna är rätt bortglömda så går det inte att förneka deras skicklighet i slapstickhumor som håller hög klass än idag.

Och kanske kan denna biografi, med John C. Reillly som Helan och Steve Coogan som Halvan, fortsätta att hålla minnet levande av de två figurerna. Det är åtminstone ett väldigt lyckat försök.

Reilly och Coogan är väldigt porträttlika i sina roller och skildrar med värme den vänskap som finns mellan radarparet, även om en gammal konflikt ligger och gror i bakgrunden. Filmen utspelas mestadels i det absoluta slutet av parets karriär, när de är på en fiaskoartad turné i Storbritannien. Salongerna är nästan tomma och filmen de ska spela in blir inställd. De är föredettingar med vacklande hälsa, och tvingas anstränga sig hårt för att försöka vända motgången.

Bildmässigt är det en riktigt snygg film med vackra miljöer och en tidstypisk känsla. Det ligger ett moln av vemod över alltihop men i slutändan är det en fin liten film som värmer hjärtat.

4/5

Vice

Många svenskar vet förmodligen inte vem Dick Cheney är och många av de som faktiskt vet bryr sig förmodligen inte tillräckligt för att titta på en film som handlar om honom. I USA och i världspolitiken är han mer bekant. Cheney var vicepresident under George W Bush och en omstridd sådan. Han styrde och ställde i bakgrunden, och många menar att han i praktiken tillskansade sig större reell makt än presidenten.

Här spelas han av en knappt igenkännelig Christian Bale, som gör en strålande roll och är filmens stora behållning. Sminkavdelningen har jobbat hårt, inte bara på Bale utan på flera av de andra skådisarna också, och har gjort det riktigt bra.

Regissör är Adam McKay som gjorde "The big short" för några år sedan, och "Vice" går lite i samma stil. McKay följer Dick Cheney från de slarviga åren på 60-talet till den hjärttransplantation han gjorde för några år sedan. Vi får följa med bakom Washington DC:s kulisser och bevittna det fula politiska spelet där. Somligt är intressant, men filmen hade gärna fått kortats och storyn gärna tajtats till. För "Vice" har samma problem som många andra biopics, nämligen att livet inte har någon skriven handling utan att en sån måste skapas i efterhand. Och Dick Cheney får man, trots en på många sätt bra och gedigen film, aldrig riktigt grepp om.

3/5

Hunter killer

Micke Nyqvists näst sista film, lite "Jakten på Röd oktober"-vibbar och lagom lättsmält grabbaction för en stunds oproblematisk avkoppling. Där har ni tre skäl varför man kan vilja se ubåtsrullen "Hunter killer". Sen tror jag de flesta fattar redan på förhand att det knappast är en konstnärlig milstolpe inom filmkonsten.

Nu kanske ni tror att "Hunter killer" är ett riktigt bottennapp, men det är det inte. Det är en helt okej actionrulle som bjuder på spänning, pang pang och storpolitiska konflikter. Det finns många bättre filmer i genren, men också många som är betydligt sämre.

Gerard Butler gör huvudrollen som en tuff (fast godhjärtad) ubåtskapten som tvingas ta till lite okonventionella metoder när USA och Ryssland plötsligt hamnar på randen till ett krig med varandra efter några mystiska undervattenshändelser i norra Ishavet. I rollistan finns också namn som Gary Oldman och Mikael Nyqvist, men ingen av de tre gör någon av sina bättre insatser.

Det mesta känns ganska välbekant, vi har sett blinkande radarskärmar, ryska statskupper, tuffa Navy Seals-soldater och nervösa kontrollrum i en rad tidigare filmer, och det finns något småmysigt i det. Det här är en klassisk actionrulle av gammalt gott snitt, och ibland kan det vara precis vad man vill ha.

2/5