tobi

Scary stories to tell in the dark

Görs det inte väldigt mycket skräckfilmer för tillfället? Det känns åtminstone så, och lyckligtvis har många av dem varit riktigt bra och nyskapande på senare tid. Förmodligen säger vårt behov av skräckfilmer någonting om tiden vi lever i, men det är en annan debatt.

Denna rulle med sin krångliga titel är måhända inte så nyskapande men den har definitivt sina fördelar. Stilmässigt rör den sig i Steven Spielberg och Stephen King-land genom att nostalgiskt skildra ett ungt kompisgäng i en amerikansk småstad. Första halvan är riktigt bra och känns mer som en slags uppväxtskildring snarare än en rysare. En hel del "Det"-känsla får man nog erkänna.

Ett gäng ungar bryter sig in i ett öde hus som det går en massa spökhistorier om. En flicka som hette Sarah Bellows hängde sig men kan fortfarande berätta kusliga historier som sedan blir verklighet. Och det är precis vad som händer. En efter en får ungdomarna uppleva hur deras personliga skräckhistorier kommer till liv.

Länge är det en både otäck och bra berättad film, men mot slutet chanserar det mesta och det slutar som en ganska ordinär monsterfilm. Synd.

3/5

Polaroid

Man kan fråga sig varför det görs en skräckfilm om polaroidkameror år 2019. Vanligtvis brukar filmer skrämmas med nya tekniska prylar eller saker som publiken kan relatera till, men hur många av dagens ungdomar (som borde vara den huvudsakliga målgruppen) vet ens vad en polaroidkamera är?

Hursomhelst, en ung tjej får en gammal kamera och när polaroidbilderna framkallas så syns det en slags skugga bakom personen på bilden och kort därefter dör de en mystisk död. Bäst att passa sig för att bli fotograferad, med andra ord.

Det är ett upplägg vi känner igen från en drös andra snarlika filmer och "Polaroid" är väl vare sig bättre eller sämre än nåt annat i genren. Det dör tonåringar på löpande band och ibland hoppar man till rejält, precis som det ska vara. Handlingen är smått idiotisk, men så är det väl i alla dessa filmer. Ska gänget komma på ett sätt att stoppa det mystiska spöket innan det mördat allihopa?

Norska regissören Lars Klevberg lyckas hålla upp spänningen skapligt ganska länge och får till en del bra skrämseleffekter, men mot slutet börjar logiken verkligen fallera. Men den här rullen ska väl i alla fall lära dagens ungdomar att inte leka med polaroidkameror!

2/5

Spiderman - Far from home

Iron Man är död och Avengerssagan är avslutad. Många fans går igenom en slags sorgeprocess och även om Marvels superhjältefilmer fortsätter komma så kan det knappast bli som tidigare. Eller? Den nya Spindelmannenfilmen är i alla fall ett starkt försök att starta en ny era inom Marvels universum.

"Homecoming" var en riktigt bra film och "Far from home" håller nästan samma klass. Den har samma humor, samma charmiga stil och samma fokus på att Peter Parker är en bortkommen tonåring som liksom bara råkat bli en superhjälte.

Och efter allt mer storslagna och utomjordiska superhjältefilmer är det välkommet med en Marvelrulle som är mer jordnära och tar tillbaka äventyren till en verklighet vi kan relatera till.

Denna gång är Peter Parker och hans klass på skolresa i Europa när mästerillusionisten Mysterio gör entré och drar in vår nätskjutande vän i en kamp mot diverse monster. Fast lika mycket handlar filmen om relationer och tonårsliv, det som alltid varit styrkan med Spindelmannen.

Tom Holland är som vanligt strålande i titelrollen och alla fans kan pusta ut, detta var en perfekt nystart på Marvels filmuniversum.

4/5

Annabelle comes home

Annabelle/Conjuring-filmerna är inte de mest unika, inte de mest skrämmande och inte de bästa skräckfilmerna. Men de håller en jämnhög nivå och har därför lyckats skapa sig ett eget litet miniuniversum och åstadkommit en framgångsrik franchise.

Även "Annabelle comes home" ligger nånstans i skiktet mellan helt okej och riktigt bra. Det är lite upprepning av sånt vi redan sett flera gånger tidigare, men presenterat med ett skickligt filmhantverk så att det ändå blir rätt skrämmande.

Demonutdrivarparet Ed och Lorraine Warren (Patrick Wilson och Vera Farmiga) menar att det bästa sättet att hålla koll på den onda dockan Annabelle är att låsa in henne i deras källare, i det specialrum där de förvarar alla möjliga besatta föremål.

Allt går bra tills deras dotters barnvakts kompis kommer och hälsar på och är nyfiken på vad som finns i det hemliga rummet. Hon har sina personliga skäl att intressera sig för andevärlden men det hela slutar i katastrof när hon, såklart, råkar släppa ut Annabelle.

Här finns en hel del ruggiga ögonblick, men också en hel del humor och även mysiga stunder. Och Annabelle, ja, hon lär säkert komma tillbaka framöver.

3/5

Yesterday

Alla har vi väl tänkt något i stil med att åka tillbaka i tiden och dra nytta av det vi vet om framtiden. Ungefär samma upplägg har "Yesterday", där amatörartisten Jack hamnar i en slags alternativ verklighet där The Beatles aldrig funnits. Det är bara han som känner till deras låtskatt och plötsligt öppnar sig möjligheten till en fantastisk musikkarriär.

Det börjar med ett världsomspännande strömavbrott och att Jack råkar ut för en trafikolycka. När han vaknar märker han att ingen känner till Beatles. Hans egen musikkarriär går knackigt så han börjar helt enkelt uppträda med Liverpoolgruppens låtar. Ed Sheeran, som spelar sig själv, upptäcker hans låtskrivartalang och då tar karriären fart.

Det finns dock en del hinder. Kärleksproblem såklart, men också vetskapen om att all framgång bygger på en lögn. Egentligen är ju Jack bara en stor bluff.

Danny Boyle (Slumdog millionere) regisserar och Richard Curtis (Fyra bröllop och en begravning) har skrivit manus, så man kan ha höga krav. Och "Yesterday" är en helt okej film med en rolig premiss, men når inte riktigt upp till förväntningarna. Den känns lite lättviktig och det hade gått att göra mer av den starka grundidén. En Curtis i toppform hade kunnat vässa replikerna ytterligare och gjort handlingen aningen smartare.

3/5

John Wick: Chapter 3 - Parabellum

Det har sagts en del om Keanu Reeves comeback som cool filmsnubbe i och med "John Wick"-filmerna och det måste nog poängteras igen: Reeves är klockren i rollen den fåordige våldsmaskinen som rensar upp bland slöddret. "John Wick"-serien satsar mycket på det visuella och Reeves passar perfekt in med sin kostym, sin skäggstubb och sina mörka hårtestar.

Denna tredje del tar vid direkt efter de två andra och börjar med att Wick får en prislapp på sitt huvud och blir allmänt villebråd för alla lönnmördare som tycks finnas i vartenda gathörn. Det, och en massa andra udda saker, är sånt man måste acceptera för att kunna uppskatta filmens dataspelsliknande universum till fullo. För detta är i första hand en visuell film som är gjord för att behaga ögat.

Actionscenerna är fantastiska och håller absolut världsklass. Inledningen där John Wick dödar skurkar med i tur och ordning böcker, knivar och hästar är så fantasifull och fräck att man måste skratta. Men hela filmen är en strålande uppvisning i koreograferat ultravåld som är omöjligt att slita blicken från.

Filmens kyla, brist på handling och ytliga rollfigurer gör dock att man inte investerar några känslor. När de snygga slagsmålen är över rycker man på axlarna och går vidare.

3/5

X-Men: Dark Phoenix

Sista kapitlet i den X-Men-saga som började för 19 år sedan kretsar kring Jean Grey, den av mutanterna med absolut störst superkrafter. Faktiskt så stora att de är svåra att tygla och det får både Jean och hennes X-Men-kollegor erfara här, när hon vänder sig mot sina forna vänner, samt en del andra otäckingar som vill åt hennes krafter.

Nej, det låter inte så roligt och det är det inte heller. Det är en ganska svag avslutning på filmserien. En filmserie som, förutom Wolverines insatser, varit ganska svag ända från början. Det intressanta med denna final är istället vad som kommer efter. För det kommer fler X-Men-filmer och de kommer att ingå i Marvels Universum, tillsammans med Spindelmannen och de andra hjältarna vi älskar. Rättigheterna är lösta och förhoppningsvis innebär det att klassen kommer höjas några pinnhål på de kommande X-Men-filmerna.

För X-Men-filmerna har ju alltid varit lite plattare, lite sämre och lite barnsligare än de övriga Marvelfilmerna. Man har inte brytt sig om karaktärerna, och det gör man inte här heller. Inte ens när en av dem dör. Men likt fågel Fenix hoppas och tror jag att de nya X-Men snart kommer resa sig ur askan och ge oss riktigt bra filmer framöver.

2/5

Godzilla II: King of monsters

Denna filmserie började med "Godzilla" 2014, fortsatte med "Kong: Skull island" och avslutas(?) med "Godzilla vs Kong" nästa år. Men det måste såklart in en "Godzilla 2" först, för att mjölka ut lite extra slantar. Den första filmen var dålig, men denna uppföljare är ännu värre. Rent skrämmande usel, faktiskt.

Manuset är både korkat och bedrövligt skrivet. För att "återställa balansen i världen" måste man väcka upp en massa monster, det vill säga Godzilla och hans polare, som ligger och slumrar under bergen på en massa platser jorden runt. Sen blir det slagsmål mellan gigantiska jätteinsekter i två timmar.

Det skjuts, det bombas, det sprängs. Städer förstörs och människor dör. Saker exploderar och monstren river allt i sin framfart. Atombomber smäller av och enorma områden ödeläggs. Inte för att man ser vad som händer, för antingen är det mörkt eller regnoväder eller så sker det under vatten eller i en tornado. Lägg till det hetsig klippning och skakigt foto, och ni fattar att detta är en ansträngande film att se på.

Det finns inga andningspauser, inga trovärdiga repliker, inga intressanta rollfigurer. Jag tror banne mig detta är årets sämsta film.

1/5