Filmrecension: Eld & lågor

Eld & lågor

 

De flesta svenskar är välbekanta med Gröna Lund i Stockholm, men inte lika många vet om att det mittemot låg en konkurrerande nöjespark under åren 1923 till 1957 som hette Nöjesfältet. Dottern och sonen till respektive ägare råkade dessutom förälska sig i varandra, och så långt har "Eld & lågor" en kanonstark verklighetsbaserad grundstory att utgå från.

Fast nu nöjer sig filmen inte bara med det, utan den vill dessutom vara visuellt bländande och skapa filmmagi genom att låta färger, fantasi och upphöjd romantik skapa en sprakande fyrverkerifest för både öga och sinne.

Japp, det är överdrivet, tillgjort och ofta fånigt, men filmen är så tydlig med att visa att just det är poängen att det blir svårt att använda det som fog för kritik. Och det är dessutom det visuella och de annorlunda berättartekniska greppen som är filmens styrka. Det är kul att se en svensk film ta ut svängarna och våga experimentera med formen för hur film kan se ut.

Dock gör fokuset på det visuella att själva berättelsen ibland hamnar i skymundan. Filmen har många intressanta karaktärer och sidohistorier som gärna hade fått utforskas mer. "Eld & lågor" vill skapa magisk filmromantik men går aldrig på djupet, vilket gör att det aldrig bränner till på riktigt.

 

3/5


Filmrecension: Cold Pursuit

Cold Pursuit

 

De senaste åren har vi sett Liam Neeson i en rad filmer (Non-stop, Run all night, Taken-filmerna) där han utgör en enmansarmé som skjuter och klubbar ner onda typer, och det gör han även i "Cold pursuit". Fast inte riktigt på samma sätt. För detta är visserligen en actionrulle med slagsmål och pang-pang, men den har betydligt mer humor än nyss nämnda filmer och försöker även skapa kultkänsla i stil med Quentin Tarantino eller Guy Ritchie.

Historien har redan filmats en gång av samma regissör, norrmannen Hans Petter Moland. Då med Stellan Skarsgård i huvudrollen för fem år sedan. Nu gör han en remake på sig själv och flyttar handlingen från Norge till den lilla skidorten Kehoe i Klippiga bergen. Neeson spelar en plogförare vars son en dag blir mördad av ett gäng gangsters, och det är då han förvandlas från en stillsam bybo till en veritabel mördarmaskin som avrättar gangsters på löpande band.

Mycket snö blir det, rena snöporren faktiskt. En hel del snygga bergsvyer också. Och så en massa mord på skurkar med konstiga smeknamn. Mitt i blodbadet får man även skratta en hel del, inte minst åt den roliga huvudskurken.

Men det bränner aldrig riktigt till. Moland har ansträngt sig lite för mycket för att göra en kultfilm och dessutom är den för lång. Sista halvtimmen har man dessvärre redan tappat intresset för hur det ska gå.

 

2/5


Biotorsdag

Blev bio igår igen. Nya (och sista?) Rambofilmen "Last blood". Rambo åker till Mexiko för att rädda en slags styvdotter. Saker går åt skogen och sen slutar det med att han rensar upp bland slöddret. Rått och brutalt, och sista kvarten bjuder på riktigt bra action. Men som helhet...nja. Hade det inte varit Rambo hade det varit en B-film.
Betyg: 2 av 5

Bioonsdag

Såg "Ad astra" igår. Ett melankoliskt rymdepos om Brad Pitt som åker till Neptunus för att hitta sin pappa och rädda jorden. Som all bra sci fi är det de filosofiska funderingarna och den inre resan som det egentligen handlar om. 
Passande sammanträffande förresten, att jag såg filmen samma dag som vi fick vår andra svensk i rymden.
Betyg: 4 av 5
 

Filmrecension: Captain Marvel

Captain Marvel

 

Strax innan den spännande upplösningen av Avengersserien i "Endgame" lanserade Marvel sitt nya spännande triumfkort, nämligen den kvinnliga superhjälten Captain Marvel spelad av Brie Larson.

Hon är en Kree-krigare i kampen mot Skrullerna i en intergalaktisk konflikt som plötsligt hamnar på Jorden. På ett nästan "Matrix"-liknande sätt upptäcker hon att hon har superkrafter utöver det vanliga, men vägen dit är snirklig och hon måste leta bland förträngda minnen för att ta reda på vem hon egentligen är.

Filmen utspelas 1995 och är en slags prequel där SHIELD-agenten Nick Fury (Samuel L Jackson) får idén till att skapa Avengers. Det blir en del 90-talsnostalgi men de hade gärna fått ösa på med mer av den varan. Överhuvudtaget känns "Captain Marvel" osäker på vad den vill vara. 90-talscool eller Star Trek-töntig, barn- eller vuxenfilm, humor eller actionrulle?

Ibland glimtar den till och i de stunderna är "Captain Marvel" riktigt bra. Eller snarare: man inser vilken kanonfilm det kunde ha blivit med en tydligare riktning. Efter att ha vinglat lite hit och dit börjar filmen hitta balansen mot slutet och lyckas trots allt fixa en bra introduktion av Captain Marvel in i Marvels filmuniversum.

 

3/5


Filmrecension: Helan & Halvan

Helan & Halvan

 

Helan & Halvan (eller Oliver Hardy och Stan Laurel som de hette i original) är ett av filmhistoriens största komedipar med sin storhetstid på 30-talet. Fortfarande är de ganska kända som begrepp och även om filmerna är rätt bortglömda så går det inte att förneka deras skicklighet i slapstickhumor som håller hög klass än idag.

Och kanske kan denna biografi, med John C. Reillly som Helan och Steve Coogan som Halvan, fortsätta att hålla minnet levande av de två figurerna. Det är åtminstone ett väldigt lyckat försök.

Reilly och Coogan är väldigt porträttlika i sina roller och skildrar med värme den vänskap som finns mellan radarparet, även om en gammal konflikt ligger och gror i bakgrunden. Filmen utspelas mestadels i det absoluta slutet av parets karriär, när de är på en fiaskoartad turné i Storbritannien. Salongerna är nästan tomma och filmen de ska spela in blir inställd. De är föredettingar med vacklande hälsa, och tvingas anstränga sig hårt för att försöka vända motgången.

Bildmässigt är det en riktigt snygg film med vackra miljöer och en tidstypisk känsla. Det ligger ett moln av vemod över alltihop men i slutändan är det en fin liten film som värmer hjärtat.

 

4/5


Bioonsdag

Bio igår. Denna gång "Det - kapitel 2". Ettan var ju sisådär och tvåan är ännu svagare. Noll skrämmande (förutom några hoppa till-effekter), nästan tre timmar lång och ändå lyckas de inte få till den där fina vänskaps/uppväxtskildringen som är hela kärnan i "Det"-historien.
En sak bär jag dock med mig, och har gjort sedan första filmatiseringen 1990:
Your hair is winter fire
January embers
My heart burns there, too

Biotisdag

Var och kollade in "438 dagar" igår, om de fängslade svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson. Vet inte riktigt vad jag tycker. Den växlar mellan glimtvis riktigt bra och i andra stunder heltöntig. Hugger den tag i hjärtat? Nej. Vill jag se om den? Nej. Nähä, men då var den nog inte så bra ändå.
Betyg: 2 av 5

Från Connery till Craig. Del 14

Dags för mig och May Day att ta oss an den sista rullen med Roger Moore som Bond. Och det ska bli ganska skönt. De sista filmerna har varit rätt likartade, kanske inte när det gäller handling men när det gäller stämning och estetik.
Denna gång är vi i 80-talets Silicon Valley och det handlar om mikrochips, hästdopning och att Christopher Walkens galning Zorin ska spränga San Andreas-förkastningen för att översvämma hela Bay Area.
Egentligen en ganska bra film, men det är väldigt lite Bond/agent-känsla. Finns ett par bra actionscener och skurkarna är hyfsade, men filmen känns lite för jordnära/realistisk och jag saknar den förhöjda Bondkänslan.
Hur som helst ska det bli gött att få en nystart med Timothy Dalton. En Bondfilm till med Roger Moore hade jag spytt på.
Betyg: Stark 2 av 5

Biomåndag

Var och såg nya Tarantinorullen "Once upon a time in Hollywood". Lång och långsam javisst, men hade ändå den där Tarantinska kvalitén. DiCaprio är som vanligt fantastisk och Brad Pitt är supercool och supersnygg. Många roliga och tuffa detaljer, så trots en del småbrister sätter jag...
Betyg: 4 av 5

Biomåndag

En av veckans höjdpunkter är att gå på bio på måndagskvällarna, och igår var det dags igen. Var och kollade in "Scary stories to tell in the dark", vilket innebär att min skräckfilmsvurm fortsätter.
Gillade verkligen första halvan som hade mycket "Det"-känsla med ett ungt kompisgäng i en amerikansk småstad som råkar reta upp ett spöke. Rätt äcklig också. I början vill säga, för sista halvtimmen var inget vidare. Sad!
Betyg: 3 av 5

Biotisdag

Det sista året har jag fått ett skräckfilmsryck och sett det mesta jag kommit över på bio, tv och Netflix. De tre senaste biofilmerna jag sett är "Annabelle comes home", "Midsommar" och nu senast "Crawl" igår. Tre ganska olika skräckisar, men ändå skräck allihopa.
"Crawl" handlar om en far och dotter som fastnar i ett hus under en översvämning - och där träffar på några ilskna alligatorer. Helt okej underhållning för stunden, men lättglömd och som de flesta skräckisar otrovärdig och ganska korkad.
Betyg: 2 av 5

Från Connery till Craig. Del 13

Denna gång bänkade jag och Midge oss framför "Octopussy" och kunde konstatera att det verkar ha skett en uppryckning av Bond-konceptet efter "Moonraker"-tramset. Jag hade för mig att Roger Moores tre sista filmer var tre ganska trötta och likartade rullar som var lättglömda, tråkiga och fantasilösa men det har visat sig vara tvärtom. Åtminstone de två första, så det ska bli spännande att se om "Levande måltavla" fortsätter trenden.
"Octopussy" handlar om jakten på ett Fabergéägg och en rysk general som ska smälla av ett kärnvapen på en cirkus på en amerikansk militärbas i Tyskland. Filmen har en del svagheter, som exempelvis alla dessa förklädnader och inte minst det berömda Tarzanskriket, men den radar också upp en massa coola scener och är den Bondfilm så här långt som har den klart högsta nivån på actionscenerna. Vi har exempelvis en biljakt i en tuk tuk, en fight på ett cirkuståg och avslutningen där Bond och Kamal Khans hantlangare slåss på utsidan av ett plan. Sen är ju två svenskor med också. Kanske en stark trea, men jag håller igen lite i betyget...
Betyg: 3 av 5

Biosöndag

Var och såg "Midsommar" igår. Ett gäng amerikaner åker till Sverige för att fira midsommar och hamnar hos en konstig sekt som firar på ett lite annorlunda sätt. Obehaglig stämning men inte särskilt skrämmande. Rätt udda film, men för lång och seg.
Betyg: 2 av 5

Filmrecension: Vice

Vice

 

Många svenskar vet förmodligen inte vem Dick Cheney är och många av de som faktiskt vet bryr sig förmodligen inte tillräckligt för att titta på en film som handlar om honom. I USA och i världspolitiken är han mer bekant. Cheney var vicepresident under George W Bush och en omstridd sådan. Han styrde och ställde i bakgrunden, och många menar att han i praktiken tillskansade sig större reell makt än presidenten.

Här spelas han av en knappt igenkännelig Christian Bale, som gör en strålande roll och är filmens stora behållning. Sminkavdelningen har jobbat hårt, inte bara på Bale utan på flera av de andra skådisarna också, och har gjort det riktigt bra.

Regissör är Adam McKay som gjorde "The big short" för några år sedan, och "Vice" går lite i samma stil. McKay följer Dick Cheney från de slarviga åren på 60-talet till den hjärttransplantation han gjorde för några år sedan. Vi får följa med bakom Washington DC:s kulisser och bevittna det fula politiska spelet där. Somligt är intressant, men filmen hade gärna fått kortats och storyn gärna tajtats till. För "Vice" har samma problem som många andra biopics, nämligen att livet inte har någon skriven handling utan att en sån måste skapas i efterhand. Och Dick Cheney får man, trots en på många sätt bra och gedigen film, aldrig riktigt grepp om.

 

3/5


Filmrecension: Hunter killer

Hunter killer

 

Micke Nyqvists näst sista film, lite "Jakten på Röd oktober"-vibbar och lagom lättsmält grabbaction för en stunds oproblematisk avkoppling. Där har ni tre skäl varför man kan vilja se ubåtsrullen "Hunter killer". Sen tror jag de flesta fattar redan på förhand att det knappast är en konstnärlig milstolpe inom filmkonsten.

Nu kanske ni tror att "Hunter killer" är ett riktigt bottennapp, men det är det inte. Det är en helt okej actionrulle som bjuder på spänning, pang pang och storpolitiska konflikter. Det finns många bättre filmer i genren, men också många som är betydligt sämre.

Gerard Butler gör huvudrollen som en tuff (fast godhjärtad) ubåtskapten som tvingas ta till lite okonventionella metoder när USA och Ryssland plötsligt hamnar på randen till ett krig med varandra efter några mystiska undervattenshändelser i norra Ishavet. I rollistan finns också namn som Gary Oldman och Mikael Nyqvist, men ingen av de tre gör någon av sina bättre insatser.

Det mesta känns ganska välbekant, vi har sett blinkande radarskärmar, ryska statskupper, tuffa Navy Seals-soldater och nervösa kontrollrum i en rad tidigare filmer, och det finns något småmysigt i det. Det här är en klassisk actionrulle av gammalt gott snitt, och ibland kan det vara precis vad man vill ha.

 

2/5


Från Connery till Craig. Del 12b

Halvvägs in i Bondmaratonet och dags att kolla ställningen hittills. 
Så här har betygen sett ut på de tolv första Bondfilmerna:
Agent 007 med rätt att döda: 3
Agent 007 ser rött: Svag 3
Goldfinger: 4
Åskbollen: Svag 2
Man lever bara två gånger: 2
I hennes majestäts hemliga tjänst: 1
Diamantfeber: Stark 2
Leva och låta dö: Stark 2
Mannen med den gyllene pistolen: Stark 3
Älskade spion: Stark 2
Moonraker: 3
Ur dödlig synvinkel: Svag 3

Biomåndag

Bio igår igen. "Annabelle comes home". Alla Annabelle-filmerna är ju rätt bra, utan att vara särskilt unika och det gäller också denna den senaste. Warren-paret tar hem den elaka dockan till sitt hus men så dyker det upp en nyfiken tonårstjej och så brakar skiten loss.
En okej skräckis, som blev mångdubbelt bättre genom att det var en massa livrädda tonårstjejer i publiken.
Betyg: 3 av 5

Från Connery till Craig. Del 12

Dags för ännu en Bondfilm för mig och Bibi Dahl, och på tur stod "Ur dödlig synvinkel". Den har faktiskt rätt mycket på plussidan. Den är mer jordnära och realistisk än många av de föregående filmerna och har en hel del scener som jag gillar. Till exempel öppningsscenen där Bond släpper ner Blofeld i en skorsten, biljakten på de slingrande bergsvägarna och den coola skidjakten i Alperna.
Men det finns också brister. Handlingen är rätt svag och går ut på att Bond och ryssarna försöker få tag i samma tekniska apparat och det är rätt rörigt eftersom det inte finns någon tydlig skurk. Det känns mest som en actionfilm med en story som krystats fram för att knyta ihop actionscenerna. Ibland får man också lite 80-tals-tv-serie-känsla.
Betyg: Svag 3 av 5

Biosöndag

Mitt sug efter Marvelfilmer har bara ökat för varje år och "Endgame" har inneburit en slags sorg - men nu är vi igång igen. Och det blev en riktigt lyckad nystart! 
Var och såg "Spiderman: Far from home" igår och den var nästan lika bra som "Homecoming". Peter Parker åker på klassresa till Europa och träffar på mästerillusionisten Mysterio. En perfekt start på Fas 4.
Betyg: 4 av 5

RSS 2.0