Filmkrönika
En gång till, en gång till...
Nytt år, nya fräscha filmidéer. Nja. De senaste åren har nyversioner av gamla klassiker varit en stor trend och det verkar fortsätta även under 2025. Det må tyda på fantasilöshet men behöver inte nödvändigtvis vara något dåligt. Det finns remakes som är jättebra, och det finns såna vi hade klarat oss utan.
Film är inte bara en konstform utan sedan lång tid tillbaka är det lika mycket en företagsidé där bolagen vill sälja upplevelser och kringprodukter. När Universal Studios bygger dyra berg-och-dalbanor med olika filmteman på sina nöjesfält vill de så klart att investeringen ska hålla över lång tid och då gäller det att hålla liv i franchisen med nyversioner, uppföljare och spinoffs av den filmen i fråga.
Men nyversioner av gamla filmer har också en viktig kulturell funktion, det introducerar klassiska berättelser för nya generationer och håller vårt kulturhistoriska arv levande. Så man ska inte reflexmässigt klanka ner på alla remakes vi översköljs av hela tiden.
2024 såg ut ungefär som det sett ut ganska länge nu med en rad nyversioner av gamla välbekanta berättelser. Det började redan i januari med “Mean girls” och “Purpurfärgen”, fortsatte med “Dune”, “Katten Gustaf”, “Road house”, “The fall guy” och förmodligen några till. Det är inte alltid helt lätt att avgöra vad som är en nyversion, prequel, uppföljare, spinoff, nytolkning och så vidare. Är nya Jönssonligan-filmen en nyversion eller en uppföljare? Ska den nya Strul-filmen ses som en remake eller är den så olik originalet att den står på egna ben?
När Gus van Sant gjorde en nyinspelning av Hitchcocks “Psycho” 1998 var det liksom inget snack. Där kopierades originalet nästan exakt scen för scen utan att tillföra något nytt mer än färgfilm och nya skådespelare. Det var en remake i ordets mest bokstavliga betydelse, men det gjorde filmen också helt poänglös.
Ett vanligt grepp i Hollywood är att göra en ny amerikansk version av inhemska filmer som blivit stora i sitt hemland. Vi har sett det med exempelvis “The departed” och “The ring” vars originalversioner gjordes i Hong Kong respektive Japan. Och det finns även många svenska exempel, som “En man som heter Ove”, “Turist”. “Låt den rätte komma in” och “Män som hatar kvinnor” som alla filmats i amerikanska versioner.
Alla remakes blir såklart inte bra, och ibland undrar man varför de ens gjordes. “Minns någon “Flatliners” från 2017? Vad var poängen med “Point break” från 2016? Och hur många nyinspelningar av Robin Hood, Godzilla och Mumien behöver vi egentligen?
Först ut på biograferna 2025 var “Nosferatu” den 3 januari, klassikern från 1922 som filmatiserats flera gånger förut, senast 2023. Bill Skarsgård spelar huvudrollen och han har ju som bekant erfarenhet av nyinspelningar genom de nya “Det”-filmerna. Han återvänder för övrigt som clownen Pennywise 2025 i tv-serien “Welcome to Derry”.
I mars är det sedan dags för en ny version av “Snövit”, och känner vi Hollywood rätt kommer det dyka upp fler remakes under året.
10 lyckade remakes av filmer
1. Flugan (1986)
2. King Kong (2005)
3. The thing (1982)
4. Scarface (1983)
5. Cape Fear (1991)
6. Djungelboken (2016)
7. Ocean´s eleven (2001)
8. Heat (1995)
9. True Grit (2010)
10. Insomnia (2002)