Krogrecension: Burgers & Bangers

Burgers & Bangers

Trädgårdsgatan 6, Norrköping

Betyg: 5 av 5

 

 

Bygdens bästa burgarbar

- Kvalitet i varje detalj hos Burgers & Bangers

 

Trenden med hippa hamburgarställen fortsätter att svepa över landet. I Östergötland har Burgers & Bangers i Norrköping varit föregångaren och måttstocken för konkurrenterna att mäta sig mot. Nu har restaurangen flyttat till nya lokaler, men behåller sin status som länets bästa burgarbar.

2012 öppnade Flippin´ Burgers i Stockholm och satte en ny standard för svenska burgarbarer. Sedan dess har hamburgare varit landets hippaste maträtt och numera kan man äta kvalitetsburgare i nästan alla mellanstora och större svenska städer. I Östergötland var Burgers & Bangers först ut och slog upp portarna på Drottninggatan i Norrköping i juni 2015. Sedan dess har det öppnat en rad nya burgarställen som flåsat Burgers & Bangers i nacken, och även om den Östgöta Kök-anslutna restaurangen en gång satte nivån för bra burgare i regionen så har det mot slutet inte längre varit självklart att Burgers & Bangers har varit den självklara ettan på området.

Nu i oktober flyttade man till nya lokaler på Trädgårdsgatan, alldeles runt hörnet från där man tidigare huserade. Och inredningsmässigt är det en absolut fullträff. Man har behållit och förstärkt den lite ruffiga och rustika, men samtidigt moderna och snygga, stilen från den tidigare lokalen. Ytan är större och det finns många olika sorters platser, från barplats där man kan ta en väntöl och höga bord för folk i farten till mysiga bås och större, avskilda bord för bokade sällskap. Fortfarande är det fri insyn till köket så man kan se hur kockarna arbetar och färgskalan drar sig mot det varmt ombonat bruntonade med tegel, trä och koppar. New York möter svensk tradition och visar hur en modern restaurang i en historisk industristad ska se ut.

Burgers & Bangers har alltid en Månadens Burgare och denna månad innehåller den bacon, gruyereost, tryffelmajonnäs och karamelliserad rödlök, vilket är ungefär de ingredienser som jag själv skulle välja till min personliga drömburgare, så den får det bli. Jag och mitt sällskap slår även till på en Pinocchio, en örtsalsiccia toppad med Västerbotten, inlagd lök och pepparrotssenap. För som namnet antyder satsar Burgers & Bangers inte bara på burgare utan även på korv. Visserligen bara två olika sorter, men det är fler än de flesta andra ställen och kvaliteten är så hög att det är ett initiativ som verkligen ska prisas. De får gärna lyfta fram sina korvar mer genom olika kampanjer, för jag tror att många kunder dessvärre missar dessa läckerheter.

Men vi börjar med friterad halloumi med lime och kummin, och redan där är vi fast. Ren njutning för 45 kronor. Sötpotatisfriesen med aiolidip gör oss inte heller besvikna. Och så har vi då Pinocchion för 99 kronor som precis som allt annat på Burgers & Bangers meny både är ruskigt gott och dessutom väldigt prisvärt. Burgarna kostar mellan 89 och 129 kronor och uppfyller de krav man ska ställa på kvalitetsburgare, exempelvis: saftigt kött, rostade bröd, smält ost som bildar en kappa, inga kalla grönsaker som tomat och sallad som kyler ner burgaren, ingen larvig träpinne för att hålla saker på plats, bra stekyta, bra råvaror och närproducerat kött som dagligen mals på plats. Jag tar ett bett av min Månadens Burgare och vad ska man säga: det blir ett partaj i munnen. Så fånigt gott att jag ler med hela ansiktet. Jag måste behärska mig för att inte mosa i mig allt på fem sekunder.

Ett bra burgarställe måste också ha ett bra ölutbud. Burgers & Bangers har ett spännande sortiment på flaska men hade gärna fått ha ytterligare någon kran än de fyra de just nu kan erbjuda. Jag väljer Burgers & Bangers Session IPA, tillverkad av Centralbryggeriet utanför Linköping, vilket visar sig vara ett gott val. Centralbryggeriet har ytterligare sju ölsorter på listan - kul att man satsar på det lokala. Och det är val som dessa som säger något om engagemanget och ambitionsnivån.

Burgers & Bangers satsar på kvalitet i varje detalj, från inredning till dryckesval till råvaror till smakkombinationer och det ger resultat. Det gör restaurangen, trots den hårda konkurrensen, till länets bästa burgarbar.


Inte le-digt

Alltså...jag gillar Bellas bastu skitmycket och spenderar så mycket tid som möjligt där. Men det finns en detalj som stör språkpolisen i mig något oerhört...
 

Bastukungen #10

Bastuölen, Koskekorva - jag tycker det börjar att chorva
Blodet rusar, hjärtat dunkar tungt
och jag tycker det börjar hänga skumt
Och du gråter som värsta tönten
sluta titta på blockflöjten
Men jag kommer sitta till slutet
Ni får perkele hämta snuten

Skivrecension: Kanye West

Kanye West

Jesus is king

 

Redan vid fjolårsplattan "ye" hade jag svårt att lyssna på Kanye och det är en känsla som bara tilltagit. Inte på grund av musiken i sig utan på grund av artisten bakom den. Tidigare kunde det vara lite skojigt med Kanyes knasiga uttalanden och excentriska livsstil men numera känns det bara tragiskt. Jag vill inte vara en av de som fortsätter göda hans storhetsvansinne och mentala ohälsa.

Jag brukar hävda att man ska skilja verk från person, för att det annars blir ohållbart eftersom alla artister har mörka sidor och lik i garderoben. Men det känns inte längre bra att lyssna på Kanye West. Men det är ett moraliskt dilemma som jag kanske inte behöver ta ställning till framöver, för klassen på musiken har sjunkit så nu kan man avstå honom på rent kvalitetsmässiga grunder.

Här radar han upp elva spår på 27 minuter och även om det finns strålande detaljer här och var så känns låtarna mest som halvfärdiga skisser. Och just det, hela plattan handlar om Gud. För Kanye har såklart blivit frälst och är nu mer predikant än rappare. Det var väl det som fattades för att vansinnet skulle bli totalt.

 

2/5


Jag lämnade mitt hjärta i Napier

Jag har egentligen bara två drömmar i livet:
1. Att besöka Art Deco-festivalen i Napier
2. Att spela på den stora Art Deco-utomhusscenen i Napier
 
Nummer ett är jag övertygad om kommer ske. Det är ju liksom inget stort steg för mig, jag har ju redan varit där, fast inte just de datumen.
Nummer två kan bli knivigare, eftersom Bête Noire inte spelar 30-talsmusik eller ens sjunger på engelska. Plus är helt okända i Nya Zeeland. 
Men vore drömmar enkla vore de inga drömmar. Så jag väljer att se detta som en utmaning. Bête Noire på utomhusscenen under Art Deco-festivalen i Napier 2023! 

Bastukungen #9

Noll försvinner - alla vill ju vara den som vinner
Alla brinner - av känslan av att vara den som vinner
Säkkijärven bastupolka

Filmrecension: Midsommar

Midsommar

 

Går det att göra en skräckfilm om midnattssol, blommor i håret och dans kring stången? Ja, Ari Aster, som gjorde hyllade skräckisen "Hereditary" häromåret, gör i alla fall ett försök. Och det blir en ganska obehaglig historia, och en speciell filmupplevelse som inte riktigt liknar något annat vi sett på vita duken.

Ett gäng amerikanska ungdomar följer med sin svenska pluggkompis till hans hemby i Hälsingland för att fira en äkta svensk midsommar. Åtminstone är det vad de tror, för snart visar sig byn vara en konstig sekt som ägnar sig åt udda traditioner och fortfarande har kvar ättestupan. Men vadå, så går det väl till i Sverige på midsommar, tänker jänkarna och ser inget märkligt i det. Åtminstone till en början, för snart börjar saker och ting spåra ur lite väl mycket.

Aster är skicklig på att bygga upp en otäck stämning,  och lyckas få publiken skraj för solljus, vita kläder och blonda frisyrer, fast någon riktig rysare blir det aldrig. Fotot är snyggt men själva berättanden är för segt. Filmen är för lång och för långsam, och bjuder dessutom på många scener där man skrattar till för att de är så konstiga eller pinsamma. "Midsommar" är en annorlunda film, men skulle jag vilja se om den? Nej.

 

2/5


Bastukungen #8

Bastu torsdag, fredag, lördag. Fortsätter jag hålla den här takten lär 73 gånger inte bli något problem. Kanske kan jag till och med nosa på de där omöjliga 100. Spännande...

Söndag = högmässa

När jag kallar med mitt ljud, gack till templet, bed till Gud 
Att du rätt hans ord må höra, som kan själen saliggöra 
Då får du i livet frid, och en skatt för evig tid

Hello Cabo

Förra veckan Cabo i Linköping. Denna vecka Cabo i Norrköping. Vart blir det nästa vecka? Kanske Cabo Corso, den svenska kolonin på 1600-talet i nuvarande Ghana. Och säga hej till Johan Vilde.
Nej, det lutar åt Fågelburen på Arbis, NKPG.

Bastukungen #7

Börjar komma in i ett flow flow
Sekunderna börjar gå slow slow
Pekka han har redan börjat flämta
Fyfan han är ju finne - måste skämta

Biotorsdag

Var och såg "Bombshell" igår. Om sextrakasserier på Fox News för några år sedan. Charlize Theron imponerar mer för varje år, Nicole Kidman är alltid stabil och Margot Robbie är en favorit som bara fortsätter att växa. Riktigt bra film.
Betyg: 4 av 5

Bastukungen #6

Tjocka män i en fet härlig klunga
Gungar till beaten som en fläskig tunga
Kastar vatten som ger varm härlig ånga
Nu vi ser vilka som är de stronga

The do nothing republican

Nä, jag bryr mig inte om deras fåniga riksrätt. Det påverkar mig inte det minsta.
Jaså? Ändå blev det nytt rekord igår: 141 tweets på en dag!
Och då var det ändå bara fram till klockan 18 på kvällen. Antar att han bänkade sig framför Fox news då...  Hörde att det motsvarade en tweet var 5 1/2:e minut, 
Världens mäktigaste person har alltså inget vettigare för sig än att twittra 141 gånger på en dag? Och hans anhängare tycker det är helt rimligt?
Det räcker nu, in med Bernie!

Throw back thursday

Jag får ibland frågan vilken som är den bästa festen jag varit på. Och svaret är självklart: festen på Nya Blue Öyster Bar för sisådär tio år sedan. Absolut. Utan tvekan.

Biotisdag

Var och såg "Bad boys for life" igår. Borde väl sätta en etta på skiten, för den var både korkad och tråkig, plus att den kändes så gammal. Såg vi inte detta redan för tjugo år sedan, fast i en massa bättre varianter? Gamla gubbar som tjafsar och börjar få krämpor i kombination med dum action. Suck.
Betyg: 2 av 5 (sparar lite på ettorna, det finns trots allt ännu sämre filmer)

Semlans tid är nu

Japp, det är den tiden på året igen. Nu tjööör vi!

Texten till Fete Å Magre

"Fete å magre" (melodi Elektricitetsvisan) är en av världshistoriens bästa låtar, men när man sitter där packad på Midsommarafton och vill sjunga så är det omöjligt att googla fram texten, för den finns ingenstans på nätet.
Därför lägger jag nu ut den så att den blir sökbar.
 
Den söm är magerlagd söm e get han ä modärn kan en vete
Men den söm råket å bli för fet så månge öknamn får hete
Han skälls för isterbuk å för gluff när svetti framåt han kånker
När sola skiner han säjer uff och går å puster å stånker

Krogkrönika

Mera mathantverk på krogen

 

Östergötland tog hem flera priser när årets SM i mathantverk nyligen anordnades. Men det är inget man märker när man går runt på länets krogar och caféer. Vi måste bli bättre på att lyfta fram vårt lokala mathantverk.

 

I oktober avgjordes SM i mathantverk vid Högbo bruk i Sandviken. Det tävlades i 45 olika klasser och sammanlagt 542 produkter från 182 företag gjorde upp om titlarna. Östergötland gjorde bra ifrån sig och vann tre guld och ett silver.

 

På arrangörens hemsida kan man läsa följande:

"Mathantverk skapar unika produkter med rik smak, hög kvalitet och tydlig identitet. Dessa tillverkas av i huvudsak lokala råvaror som förädlas varsamt, i liten skala och ofta på den egna gården. Kännetecknet för mathantverk är att människans hand och kunnande är med i hela produktionskedjan. Detta ger hälsosamma produkter utan onödiga tillsatser, produkter som går att spåra till sitt ursprung. Mathantverket lyfter fram mat med tradition, vidareutvecklar metoderna och skapar innovativa produkter".

Det låter jättebra, det är sådan mat man både vill och borde äta. Så varför är det så svårt att hitta våra SM-medaljörer på länets restauranger?

 

De östgötska deltagare som vann medalj är dessa: Boställets vedugnsbageri, guld i Småkakor, Soltäppan Valdemarsvik, silver i Matsås, Kvillinge Ekologiska, guld i Övriga fermenterade drycker samt Herrsäters gårdsmejeri, guld i Småländsk ostkaka. Men när serverades du Boställets solrossnittar till kaffet på maten på en lokal lunchrestaurang? Kanske finns det restauranger som använder sig av Soltäppans produkter i sin matlagning, men hur skulle jag kunna veta när de inte skyltar med det? När vi nu har svenska mästare i mathantverk i regionen är det ju smått korkat att inte använda sig av dem. Och det är dessutom något man skulle marknadsföra hårt, att servera Sveriges officiellt bästa småkakor är ju något som absolut borde locka kunder.

 

Jodå, jag har sett Kvillinges kombucha på en del caféer i länet, men det är för att jag själv har haft ögonen öppna och dessutom känner producenten Camilla. Men en svensk mästare i mathantverk ska man inte behöva leta efter, det är något man borde exponeras för ständigt och jämt. Jag menar att det borde kännas som en plikt för länets restauranger att använda sig av lokala mathantverksmedaljörer när vi nu har ett flertal såna. Herrsäters ostkaka borde vara något som finns som dessert på alla Östergötlands restauranger. Det handlar om yrkesstolthet och kvalitetstänk och om att bygga en östgötsk matkultur.

 

Och när vi nu är inne på lokala godsaker: var får man egentligen tag på Norrköpingsfläsk nuförtiden? Den som vet får gärna mejla mig på tobias@nolltretton.se

Söndagsintervjun: Johanna Schreiber

Foto: Gabriel Liljevall
 

Johanna Schreiber

 

I sin nya bok "Det bästa som har hänt mig" skriver Johanna Schreiber om tre nyblivna mammor som oväntat blir vänner och delar föräldraskapets vedermödor. Med humor och igenkänning skildras de krav som ställs på dagens mammor, både från samhället och från dem själva. En del är hämtat från Johannas egna liv och hennes skrivande började faktiskt i Linköping en gång i tiden, i tidningen du just nu håller i.

 

- Det var mitt första betalda journalistiska jobb. Jag pluggade i Linköping i tre år och hörde av mig till Nolltretton. Jag är så tacksam att Benny lät mig testa att skriva trots att jag inte hade någon erfarenhet innan. Jag fick göra allt från att intervjua lokala artister till att åka upp på Ellegalan i Stockholm.

- Linköping formade en del av mitt vuxenblivande. Jag skulle gärna åka tillbaka om jag hade en bra anledning men jag har inga kompisar från studietiden som bor kvar och jag lyssnar inte heller på Lars Winnerbäck, säger Johanna som varvar sin tid mellan att vara med sina barn, vara redaktör för Postkodlotteriet och skriva böcker.

 

Hon har tidigare skrivit flera böcker riktade till barn och ungdomar, varav den senaste kom nu i oktober. Den heter "Inte som du" och är skriven tillsammans med Ida Ömalm Ronvall. I boken vänds på könsperspektiven så att det är tjejerna som har makten och bestämmer agendan. Ett intressant upplägg som väcker många tankar kring hur vårt samhälle fungerar.

- Gemensamt för alla mina böcker, oavsett om jag skriver för barn, tonåringar eller vuxna, är att det handlar om relationer. Kärlek och systerskap är genomgående teman.

 

Och det gäller även "Det bästa som har hänt mig" där de tre nyblivna mammorna Ermina, Sigrid och Freddie upptäcker att de har ganska mycket gemensamt trots de skilda liv som de lever.

- Det här är min första roman för vuxna. Idén kom när jag var föräldraledig med min första dotter Aviva. Jag kände mig rätt ensam och gick på en mammagruppsträff där det satt en tjej och skröt över hur mycket hennes barn sov och allt det där andra man inte vill höra som förstagångsmamma.

 

Just den scenen är med i början av boken, och det finns fler scener som Johanna plockat från sitt eget eller sina vänners liv. Det mesta är skrivet med mycket humor men det finns även allvarliga tankar kring bebislivets baksidor och att det inte bara är en rosaskimrande tillvaro att vara småbarnsförälder.

- Känslorna som de tre kvinnorna i boken upplever är känslor som många kvinnor känner men som man kanske inte så ofta pratar om. Det finns så mycket pekpinnar och åsikter om hur man ska vara som mamma. Jag önskar bara att alla ska få vara som de själva vill. Det är inget fel med att inte vilja amma. Det är inget fel med att stå i en bar med sina tjejkompisar och längta hem till sina barn. Och det är inget fel med att inte vilja ligga med sin man ett par månader efter förlossningen, eller att vilja göra det.

 

Boken har mötts av genomgående bra recensioner och nu i dagarna har pocketvarianten precis släppts. Johanna har dock redan tankarna på nästa bok, som hon redan kommit långt med. Den heter "Tolv veckor med dig" och släpps i april. Och hon ser gärna en lång fortsättning på författarkarriären.

- Att skriva böcker är det roligaste som finns, så det är klart att jag vill hålla på med det. Ibland kan man bli trött på människor runtomkring sig, men skriver man en bok kan man hänga med roliga människor som man själv har skapat.

Bettan på Cabo

Igår hade Bête Noire bandmöte. Vi pratade om kommande skivsläpp, releaseparty, sommarens turné, fancluben, beställning av merch och videoinspelning...nä, såklart vi inte gjorde. Vi söp!

Bastukungen #5

Hur inleder man bäst en morgon? Jo, med en stund i bastun såklart.

Bastukungen #4

Hur avrundar man bäst en kväll? Jo, med en stund i bastun såklart.

Krogrecension: De Klomp

De Klomp

S:t Larsgatan 13, Linköping

Betyg: 3 av 5

 

En samlingspunkt för ölfantaster

- men maten känns lite poserande

 

När det gäller öl är det få om ens något ställe i Östergötland som slår De Klomp på fingrarna. Även när det gäller maten tycks målsättningen vara hög. På pappret gör Linköpingskrogen det mesta rätt men lyckas av någon märklig anledning inte omsätta ambitionen i praktiken.

För den som ska med tåget utgör De Klomp, några minuters gångväg från stationen, ett perfekt sista ölstopp. Krogen har till och med en skärm ovanför bardisken som visar när tågen går och om man kommer hinna, eller om man ska stanna och ta en öl till och satsa på nästa tåg istället. Det är en av sakerna som gör att man gillar De Klomp, men det finns fler. Framförallt det strålande ölutbudet och den mysiga inredningen.

De Klomp (som är det holländska ordet för träsko) öppnade i december 2008 med inriktning mot det holländska och belgiska köket med rätter som bitterballen, musslor och mycket friterat. Med tiden har man dock glidit mer mot de svenska smakerna, vilket kanske är naturligt eftersom De Klomp satsar på lokala råvaror och meny efter säsong. På höstens matsedel hittar man exempelvis bacon från Skänninge, Vätternröding och bröd från Lanemos som lokala inslag.

Inredningen med sin murriga och mysiga känsla får snudd på högsta betyg. De Klomp är en så kallad "bruine kroeg", en holländsk pub med en gammaldags träinredning som skapar en hemtrevlig känsla. Det här är ett ställe man trivs att hänga på, antingen vid den tjusiga bardisken eller vid något av de höga barborden. Eller varför inte bara sjunka ner i ett undanskymt hörnbord och låta världen utanför försvinna ett tag. Och låt oss för guds skull inte glömma de stora fönstren ut mot S:t Larsgatan, de är en viktig del i De Klomps framgång.

Men allra viktigast har nog det stora och intressanta ölsortimentet varit. De Klomp har runt 40 öl på tapp och runt 200 sorter på flaska. Man satsar på små producenter och mindre partier och byter ofta ut sortimentet. Det går alltid att hitta något spännande att dricka och för stadens ölfantaster har De Klomp betytt ett jättelyft för dryckeskulturen.

När det gäller maten har De Klomp en ganska hög svansföring. De är visserligen ett avslappnat ställe där man lätt kan slinka in som man är, men de betonar saker som genuina råvaror, närproducerat, småskaliga producenter och att laga maten från grunden. De har också lite ovanliga rätter och ingredienser på menyn, varav hästköttet är det som fått mest uppmärksamhet, men även att läsa saker som talgmajonnäs, krondillskum, getyoghurt och rostade hasselnötter piggar upp. Allt detta är jättebra men någonstans på vägen från meny till tallrik är det som att något försvinner. Som att krogen poserar mer än den presterar.

Jag och mitt sällskap beställer in Härstoppad vildsvinskorv med blomkålspuré, bakad blomkål, picklade trattkantareller och äppelchips för 195 kr respektive Vegansk Sloppy Joe på rökt ostronskivling och linser med pommes frites och härgjord ketchup för 175 kr. Pommes fritesen är riktigt bra, kanske stans bästa till och med. Det märkliga är att den övriga maten inte exalterar så som jag hade trott. Ja, det är bra råvaror och bra tillagat, och det är absolut inte så att jag är missnöjd. Men det är inte heller så att jag går därifrån med det fånleende på läpparna som vildsvinskorv med picklade trattkantareller borde ge. Jag har svårt att gå igång på maten och jag begriper inte varför De Klomp inte riktigt får till det trots de goda förutsättningarna.

Vid ett tidigare besök åt jag hästkorv och det kändes mer som en ploj så då var det inget problem att det inte var någon jättehit, men nu har jag provat fler rätter på menyn utan att köket övertygat. Och då har jag ändå följt personalens dryckestips till rätterna. Och där har vi ett annat problem, även om inte maten är överdrivet dyr så drar notan ändå gärna iväg om man dricker några öl till, eftersom de flesta av ölen kostar närmare hundralappen - och uppåt.

De Klomp är fortfarande en av favoriterna i Linköping, men i fortsättningen nöjer jag mig nog med att dricka öl. Och max en eller två per besök


Bastukungen nr 1, 2 och 3

Jag har bastat på spa, jag bastade oftast när jag gick och simmade, men det var först när Bella flyttade till sin nya lägenhet som mitt bastande exploderade.
Jo, hon har alltså en bastu i källaren och den är oftast obokad, så jag tar varje chans jag får att gå ner där och njuta. Vet inte hur många gånger jag bastade 2019 men oavsett känner jag att det är dags att gå in för det lite mer seriöst under 2020.
Hittills har jag bastat tre gånger i år. Kan jag hinna med 100 innan nyår? Nä, det är nog i mesta laget, det blir två i veckan i snitt. Men jag är född 1973, så 73 låter som en bra siffra tycker jag!
Bara 70 kvar - nu tjööör vi! 

Min bil

Va, nån jävel har snott min bil och är ute och kör med...

Vägen till Vita Huset. Del 12

Ny debatt i natt igen. Den sista innan de första valen drar igång. Men sen kommer det fler debatter.
Booker, Castro och några till har hoppat av, men fortfarande är det för många kvar i racet. Sex var på scenen, men det finns även ett gäng i kulisserna som hoppas på ett lyft, eller nåt...jag vet inte varför de fortfarande är kvar.
Och fan vet hur detta kommer sluta. Troligtvis med Biden och Bernie som de två sista, men det kan svänga fort som vi har sett. Biden blir snurrigare för varje debatt och det känns som det kan bli riktigt pinsamt om han ställs mot Trump. Det måste bli Warren eller Bernie, och Bernie är den som är både stabilast och hetast. Nu försöker ju dessutom media och etablissemanget skapa en konflikt mellan de två progressiva kandidaterna, och Bernie (men framförallt) Warren har varit dåliga på att hantera det. Har Warren peakat? Ja, jag tror det. Men hoppas att hon skärper till sig och gör en stark comeback. Det skulle inte bara hon utan även Bernie och det demokratiska partiet vinna på.
Buttigieg har nog också peakat. Bra, han och Klobuchar är etablissemangets favoriter men känns falska och ytliga, som om de spelar roller i en politisk tv-serie.
Steyer? Nää....han borde dra sig ur.
Jag tror och hoppas på Bernie, men vi kommer förmodligen få vänta ända till Super Tuesday i mars innan vi ser vartåt det lutar.

Skivrecension: Thomas Stenström

Thomas Stenström

Dreamer

 

2014 kom singeln "Slå mig hårt i ansiktet" och det sa bara pang. Det blev en dunderhit och plötsligt var Thomas Stenström hetaste namnet i popbranschen. Debutalbumet kom visserligen två år tidigare men rönte ingen större uppmärksamhet men med uppföljaren "Fulkultur" så kom genombrottet. Men med snabba genombrott kommer också risken att glömmas bort lika snabbt, och Stenström gick länge på slak lina mellan att etablera sig och att bara reduceras till att bli ett one-hit-wonder. Vissa tyckte också att han var en Håkan Hellström-kopia.

Stenström höll sig kvar men lyckades aldrig riktigt följa upp "Slå mig hårt"-succén. Här på fjärde albumet har han klippt sig och...kanske inte skaffat sig ett jobb...men distanserat sig en bit från sin tidigare popkilleimage. Tonen är mer melankolisk och skivan riktar sig mer åt en publik med krossade hjärtan än de som vill ut och fredagspartaja.

Musiken är fortsatt poppig och lättillgänglig, ibland så lättrallad att den nästan känns naiv. För ungdomar som söker stora känslor och för Skansenpubliken finns mycket att sjunga med i, för även om det saknas en viss tyngd så är det låtar som är svårt att säga nej till.

 

3/5


Musikkrönika

Låt inte gubbarna sätta bilden av staden

 

Gamla östgötska kändisar som uttalar sig om sin uppväxtort och tror att de fortfarande har koll på hemstaden - finns det något pinsammare? Svar: nej.

 

Hur länge ska Plura få vara den som sätter bilden av Norrköping i populärkulturen? Han flyttade till Stockholm redan 1971 och konstaterade i låten "27" år 1999 att "det är inte min stad längre". Det hade han rätt i, men insikten borde kommit långt tidigare.

Nu har det gått ytterligare 20 år sedan låten "27" och fortfarande anses Plura vara en representant för Norrköping. I tv-program och intervjuer berättar han om sin mammas matlagning i hemmet på S:t Persgatan och hur han drog omkring bland industrierna i stan.

Men redan när Plura flyttade till huvudstaden 1971 hade det sista ylleföretaget bommat igen och på 80-talet stängde den sista pappersfabriken. Sedan dess har Industrilandskapet blivit ett toppmodernt område med konserthus, kontor, restauranger och utbildningar. Den bild som sprids av sedan länge utflyttade personer som exempelvis Plura är dock en helt annan och skulle man tro den så är Norrköping en nedgången stad där luggslitna fabriksarbetare driver omkring på gatorna.

 

I Linköping har vi Lasse Winnerbäck som när han pratar om sin hemstad brukar nämna pizzerian Amalfi, handledaren Anton H Le Clercq och hur han spelade på Nykvarnsfestivalen. När hans fans ute i landet hör det så hör de en beskrivning av ett Linköping för 30 år sedan. Winnerbäck flyttade från Linköping redan 1996 och borde undvika att uttala sig om sin gamla hemstad för han har ärligt talat ingen aning om vad som händer där, Nyponpriset till trots.

Ungefär samma sak med nöjesskribenten Fredrik Strage. Alla hans referenser till Linköping är gamla och daterade. I intervjuer brukar han nämna bandet Njurmännen, café Siesta och acid jazz-klubben på Platens bar, inte så konstigt kanske eftersom han flyttade från Linköping redan 1992. Och det hinner som bekant hända en hel del på 27 år.

 

Vi måste sluta låta dessa gubbar utan koll sätta bilden av Norrköping och Linköping. Det är pinsamt både för dem och för oss när de uttalar sig om saker de inte vet något om. Tills de insett sina brister ska jag dock hjälpa dem, så här kommer några fraser de kan använda sig av för att verka insatta i det östgötska nöjeslivet 2019:

 

"Jag tycker att Location East hade starkare bokningar 2018"

 

"Synd att Elin Namnieks flyttade. Hon hade nåt bra på gång med Anton Nessvi"

 

"Norra Promenaden levererade inte riktigt som jag hade hoppats på Hugo Parkfestival"

 

"Kul att Beta Standup håller på, men nivån måste upp"


Ny medlem i Bête Noire

Bête Noire har gått från att vara en duo till att bli en trio. Den tredje medlemmen har dock inget namn än så ni får gärna hjälpa till att döpa vår nya bandkollega. Här är några namnförslag som varit uppe, kom gärna med fler:
*Agent Tangent
*Keith Tar
*Roland
*I gave Yamaha
*Jean IV
*Florian Krado
*Champ-Anja
*Dag Behag

Fredag = Kyckling från Istanbul Kebab

På torsdag äts det ärtsoppa, på lördag är det fest
Men fredag är ändå den dagen som känns bäst
Ge mig då kyckling, det gillar jag mest
Kyckling på fredag, det enda jag vill ha
Kyckling på fredag, då mår man riktigt bra
Kyckling på fredag, vad var det jag sa?
Jag vill ha fredag idag!

Söndagsintervjun: Jenny Wall

Jenny Wall

- söker efter en plan

 

Nyligen släpptes den nya singeln "Sprucket glas" och nu vill Jenny Wall komma ut och spela mera live. Men framförallt vill hon skapa en plan för sitt artisteri. En plan där hon spränger ramarna och vågar ta med sin musik på nya outforskade stigar.

 

23-åringen från Kisa har alltid hållit på med musik och började skriva egna låtar på högstadiet. Den första riktiga spelningen kom på Eneby Rock 2012. Efter det har hon uppträtt på bland annat Linköpings stadsfest, Sävsjö Celebration och Eksjö stadsfest. Senaste gigget var på Gällersta visfestival utanför Örebro i somras

Jenny uppträder i lite olika sättningar för att kunna ta olika typer av spelningar. Helst vill hon köra med fullt band och har ett gäng musiker som hon träffade på Liljeholmens folkhögskola som hon alltid frågar först. Det är Wictor Helgesson på bas, David Larsson på piano, Per Eriksson på trummor och Alessandro Montanari på gitarr. Hon vill även lyfta fram Erik Lyding som spelat in och David Engquist som mixat hennes musik.

 

Det senaste tiden har dock varit jobbig. Hennes pappa gick bort nyligen och det har gjort att musikskapandet har halkat ner i prioriteringsordningen, men musiken kommer alltid att ha en viktig plats i hennes liv.

- Jag tror att längre fram så kommer nog musiken vara det som kan hålla ihop mig, för det har det varit tidigare när jag har haft tuffa perioder. Musiken har alltid funnits där och den tror jag inte jag kan sluta med även om jag skulle försöka.

 

Just nu befinner sig Jenny i en luddig gråzon mellan att vara hobbymusiker och att satsa professionellt, och hon känner att hon måste bestämma vilken väg hon ska ta. Karriären får hellre gå långsamt och stabilt än att hon slår igenom över en natt i något tv-program.

- När det gäller sättet att jobba är jag jätteinspirerad av Laleh. För hon gör sin grej och gör allt själv. Och hon vågar bryta mot ramarna. Men jag tror det är svårt att bli som en annan person.

 

Går man in på Spotify och kikar så finns det ett antal låtar upplagda under de fem senaste åren. Musiken kan beskrivas som organisk pop och språket har växlat mellan svenska och engelska.

- I början var jag väldigt spretig och visste inte vad jag ville. Nu har jag kommit på att jag inte är så bra på engelska, så nu håller jag mig till svenska för då är det är lättare att uttrycka det jag vill.

 

Den senaste låten heter "Sprucket glas" och kom i oktober.

- Jag skrev den för 1-2 år sen. Jag spelade in den men den blev inte riktigt som jag hade tänkt utan den fick ligga på hyllan ett tag. Sen spelade vi in den igen, på ett nytt sätt. Vi jobbade med ett helt nytt tankesätt och då landade den mycket bättre. Vi tog bort lite krav och deadlines och lät det bara vara kreativt och försökte ha kul. Och det hörs verkligen på låten, tycker jag.

 

Hur har du utvecklats från den första låten du lade upp på Spotify fram till "Sprucket glas"?

- Jag ser på låtskrivandet och artisteriet på ett helt annat sätt nu än jag gjorde då. Nu vill jag få fram någon form av budskap. Skapandet är så mycket mer utvecklat nu, från start till slut så har jag som ett kreativ vattenfall.

 

Hur vill du utvecklas framöver?

- Jag skulle vilja spela ute mycket mer, men framförallt är planen just nu att göra en plan. Dels handlar det om att få ihop det rent praktiskt, till exempel att samla ihop spelningar under vissa veckor så det funkar för bandet. Men jag måste också fundera på saker som: vad ska mitt uttryck vara? Vad ska jag ha för scenspråk? Ska jag ens ha något mellansnack? Det handlar om mycket mer än att bara bestämma var och när jag ska spela.

- Jag skulle bara vilja släppa allt och se om jag kan göra något nytt. Plocka isär och sen pussla ihop - och se om det blir samma sak. Och försöka tänka utanför alla ramar som jag har nu.


Filmrecension: Scary stories to tell in the dark

Scary stories to tell in the dark

 

Görs det inte väldigt mycket skräckfilmer för tillfället? Det känns åtminstone så, och lyckligtvis har många av dem varit riktigt bra och nyskapande på senare tid. Förmodligen säger vårt behov av skräckfilmer någonting om tiden vi lever i, men det är en annan debatt.

Denna rulle med sin krångliga titel är måhända inte så nyskapande men den har definitivt sina fördelar. Stilmässigt rör den sig i Steven Spielberg och Stephen King-land genom att nostalgiskt skildra ett ungt kompisgäng i en amerikansk småstad. Första halvan är riktigt bra och känns mer som en slags uppväxtskildring snarare än en rysare. En hel del "Det"-känsla får man nog erkänna.

Ett gäng ungar bryter sig in i ett öde hus som det går en massa spökhistorier om. En flicka som hette Sarah Bellows hängde sig men kan fortfarande berätta kusliga historier som sedan blir verklighet. Och det är precis vad som händer. En efter en får ungdomarna uppleva hur deras personliga skräckhistorier kommer till liv.

Länge är det en både otäck och bra berättad film, men mot slutet chanserar det mesta och det slutar som en ganska ordinär monsterfilm. Synd.

 

3/5


Krogrecension: Lock, Hop and Barrel

Länstidningens krogexpert testar Östergötlands restauranger

 

Burgare och bärs och båtar utanför

- Söderköpingskrog brygger sin egen öl

 

Lock, Hop and Barrel

Bergsvägen 7 (Kanalhamnen), Söderköping

Betyg: 3 av 5

 

Jag har sökt med ljus och lykta. Jag har letat på sportbarer och hamburgarställen. Till och med på grillrestauranger där man tror att de kan det där med att tillaga kött. Men nej, det tycks vara helt omöjligt att äta anständiga ribs på krogen i det här landet.

Trots att det är världens enklaste rätt att laga, det enda kocken behöver göra är att köpa revben, krydda och sen låta det hela stå i ugnen i tre timmar. Tillagningen sköter sig självt och man märker att det är klart när köttet släpper från benen utan minsta ansträngning.

Ett land där de kan tillaga perfekta ribs är USA och jag tänker att är det någonstans i länet jag kan få goda ribs så är det på Lock, Hop and Barrel i Söderköping som ägs av en amerikan och har en amerikansk meny med rätter som hamburgare, caesarsallad, kycklingvingar och jajamän...ribs.

Lock, Hop and Barrel har ett perfekt läge alldeles intill kanalen och öppnade våren 2017. Söderköping är en sommarstad men Lock, Hop and Barrel väljer att ha öppet året om. Lokalen, där Bondens Crêperie tidigare låg, har en rustik känsla och känns mysig och genuin. Det går hand i hand med krogens satsning på kultur och närproducerat. Det anordnas en mängd evenemangskvällar med livemusik, quiz, open mic och liknande. Hamburgarna är gjorda på kött från lokala gårdar, och humlen som man gör sin öl på kommer från Söderköping. Gör sin öl på? Javisst, Lock , Hop and Barrel är inte bara en restaurang utan även ett mikrobrygggeri som tillverkar sin egen öl. På ölmenyn hittar man bland annat Ramunder IPA, EZ Pilsner och Lock Hopper Pale Ale.

Egen öl och livemusik är två stora plus, men hur står det egentligen till med maten? Och särskilt revbenen? Dags att ta reda på det.

Lock, Hop and Barrels stora grej är deras hamburgare. På menyn finns en lång rad varianter, från bautaburgare med fyra skivor kött till veganska halloumiburgare. Övriga rätter känns inte jättespännande. Här finns pliktskyldiga fish & chips och kycklingquesadilla, och såklart lökringar, heta kycklingvingar och nachos. Vid tidigare besök har jag och mitt sällskap provat bland annat burgarna "Bacon, bacon, bacon" och "Triple pepper" och denna gång slår vi till på "Blue cheese burger". Och ribsen såklart.

Burgarna är bra, nästan i klass med de bästa burgarställena i Norrköping en kvarts bilresa norrut. Just blue cheese-varianten är inte min favorit, jag tycker mögelostsmaken blir för dominant och hade gärna velat känna mer av baconet och den sauterade löken, men det är ju en chansning man tar när man beställer blue cheese. Generellt sett håller dock burgarna god klass även om köttet vid något tillfälle kunde varit lite saftigare.

När mina Smoked BBQ Ribs för 198 kr kommer in pirrar det i kroppen. Ska detta vara tillfället när jag äntligen serveras bra ribs i Sverige? Svaret är tyvärr nej. Inte heller på Lock, Hop and Barrel får jag godkända revben. Man ska inte behöva gnaga och absolut inte behöva använda kniv och gaffel. Både senor och fett ska ha upplösts i ugnen och köttet ska släppa från benen bara man skakar lite. Mina ribs hade dessutom en för kraftig smak av peppar. Var det inte bara ett tillfälligt misstag så bör man nog se över receptet på sin rub.

Dessutom känns både presentationen och tillbehören ganska fantasilösa. Man får samma tråkiga ribs som på varenda sportbar. Några revben med barbecuesås, lite pommes, en bit majs och lite coleslaw. Här skulle Lock, Hop and Barrel kunna gå i bräschen och visa hur riktiga amerikanska kvalitetsribs ska vara. Servera med en skål hemmagjorda bönor, eget potatismos med vitlök och baconbitar, kanske gratinerad blomkål. Men viktigast av allt: kött som smälter i munnen. Inte heller Söderköping levererade på den fronten, så sökandet går vidare...


Nu drar det igång...

Jajjamän...nu tjööör vi!

Skivrecension: Avantgardet

Avantgardet

Mellan miljonprogram och Thailand

 

När det gäller att checka av saker som rockskribenter går igång på har Avantgardet nästan alla rätt. Bandet kommer från Småland - check. Sångaren har en trasslig bakgrund med knark och skit - check. Musiken är indiepop - check. Sången skevar och ljudbilden är skramlig - check. Texterna handlar om klass och utanförskap - check. Musiken spelas aldrig på radio - check. Och mycket riktigt har bandet också hyllats ända sedan första skivan 2016. Sedan dess har det kommit en platta varje år där Rasmus Arvidsson med entourage på ett socialrealistiskt sätt skildrat livet i utkanten av samhället till skavande popkomp. Redan på förra årets skiva "Alla känner apan" började jag bli lite trött på det likartade upplägget, men okej då, vi kör väl en vända till. För Avantgardet har ju trots allt något.

Fast det bränner inte till lika mycket som det borde. Vad har hänt? Jag brukade ju gilla denna typ av avig popmusik, det var ju därför jag åkte till Emmabodafestivalen sommar efter sommar. Nu var det i och för sig sisådär 15 år sedan och både jag och svenskt musikliv har gått vidare sedan dess. Men som sagt: Avantgardet har trots allt något. Och det gör att det fortfarande finns en plats för deras repiga rännstensrock.

 

3/5


Biotisdag

Var och såg "En del av mitt hjärta" igår. Och ja, vad ska man säga?  Man måste på något sätt stänga av hjärnan innan man sätter sig i biofåtöljen, annars blir den outhärdlig. Struntar man i några av de 5378 invändningar man kan ha så finns det faktiskt en del okej ögonblick utströdda genom filmen. Men ja, den är fånig, manuset känns otroligt krystat och nivån av genans är stundtals väldigt hög.
Betyg: 2 av 5

Krogkrönika

Saker som stör

 

Det muttras här och var om det nya rökförbudet, men den som vill kan lätt hitta flera saker att störa sig på. För det finns stort utrymme för förbättringar när det gäller det svenska kroglivet.

 

Innan sommarens rökförbud på uteserveringarna infördes var tonläget högt bland motståndarna. Med tiden har protesterna avtagit även om man fortfarande kan höra ett visst gnäll ibland. Själv tycker jag dock att det finns många andra saker att kritisera när det gäller svenska krogar.

 

Garderobsavgift

Principen är jättekonstig: att gästerna ska betala extra för att de väljer att komma till krogen med ytterkläder.

 

Dricks

Också en jättekonstig princip: att gästen ska betala extra om personalen gör sitt jobb. Försvaras ibland med att det handlar om ett serviceyrke, men varför dricksar man då inte i andra serviceyrken som frisör eller receptionist?

 

Varierande vinglas

En stor stark är 40 cl, en snaps 4 cl. Kring vin finns dock ingen gemensam regel. Beställer man ett glas vin kan man få allt mellan 12 och 25 cl. Det är dags att införa ett standardmått.

 

Dåliga ribs

Varför går det inte att hitta goda ribs i Sverige? Inte ens på sportbarer eller grillrestauranger. Lyssna noga nu, så här ska riktiga ribs vara: 1. Köttet ska vara rosa. 2. Fett och senor ska ha kokat bort så man äter allt, utom benen. 3. Håller man i ett ben och skakar lite så ska köttet lossna.

 

De tråkiga sommarmenyerna

Hamburgare och caesarsallad. På vartenda ställe. Suck.

 

Hur dags stänger köket?

En information som kan vara väldigt viktig för potentiella matgäster men som oftast är omöjlig att hitta på hemsidor, vid restaurangentréer eller på krogarnas facebooksidor. Ibland vet inte ens serveringspersonalen.

 

Dyr öl

Att lokalproducerad hantverksöl eller specialimporterade udda öl kan dra iväg lite i pris är överkomligt. Men finölen har också dragit upp priset på vanlig stor stark till sinnesjuka höjder. En krona per centiliter är ett acceptabelt pris på stor stark, allt över det är överpris. Det skulle behövas ett rejält priskrig bland krogarna för att få ner ölpriset till normala nivåer igen.


Meningen med livet

När man passerar 40 är det vanligt att man börjar fundera på livets stora frågor. Varför är jag satt på Jorden? Vad är syftet med mitt liv? Vad kommer jag bli ihågkommen för?
Det är viktigt att känna att man bidrar med något, att man gör något som har betydelse för andra människor. Och nu vet jag vad mitt eftermäle kommer att bli: jag är personen som kämpade för vol-au-ventens uppskattning och bevarande.
Genom åren har jag fått en massa mejl från läsare som, precis som jag, sprungit runt i affärer och förgäves letat efter vol-au-vent. Min blogg har blivit något av en samlingsplats för oss vol-au-vent-älskare. Och det är bara att kolla på statistiken här nedan.
Normalt sett borde ju inlägg från den senaste veckan ligga högst på listan, men jag har alltså fler läsare som söker på vol-au-vent och hamnar på min blogg än vad jag har fasta läsare som går in och kollar dagens inlägg. 
Det känns bra att vara det nav kring vilket svenska vol-au-vent-fantaster rör sig. Ett finare arv kan man inte lämna efter sig.

Från Connery till Craig. Del 18

"Tomorrow never dies" är den där Bondrullen som handlar om media. En galen mediamogul försöker hetsa fram ett krig för att själv vara först med nyheten och i slutändan uppnå världsherravälde (såklart). Både Wai Lin och jag tyckte det var en helt okej Bondfilm, till och med en av de bättre hittills, men att den har en bit kvar för att bli så helgjuten som "Goldfinger" eller "Goldeneye".
Filmen har en hel del på plussidan. Brosnan är som vanligt kanon och det finns en del riktigt bra sekvenser, som exempelvis garagescenen där Bond radiostyr bilen från baksätet eller när han och Michelle Yeoh kör båge med handbojor. En del coola repliker och Judi Dench är fantastisk som M (inte bara här utan i alla filmer).
Men filmen känns också lite generisk (trots mediatemat) och satsar mer på action än på smarthet och charm. Hantlangaren och slutstriden känns småtråkiga, men det kanske mest är gnäll i marginalen för det är som sagt en ganska bra Bondfilm.
Betyg: Stark 3 av 5

2020 - This is the year

Nytt år, nytt decennium. Ring ut det gamla, ring in det nya.
2019 var i många stycken ett skitår, även om det såklart innehöll en hel del bra saker också. Men jag har en bra känsla i kroppen nu när vi drar igång 2020.
Ring ut bittra gamla gubbar, sociala medier och okunskap. Ring in social kompetens, sunda relationer och värme.
Ring ut bakåtsträvare, högerpopulism och hat. Ring in sång, dans och en scarf runt halsen. Ring in släkt och vänner. Ring in engagemang och framåtanda, kreativitet och glatt humör. Ring in fikapausar, Space Age Baby Jane och rökt ost. Ring in snapsvisor, Janssons frestelse och härliga sommarkvällar. Ring in oktoberfester, vit choklad och vinprovningar. Ring in livet och kärleken!
 
This is the year, this is the year it all will happen
It´s finally here, I have been waiting all my life
So put on your coat, it´s time to go, it´s time for take-off
I think I can say without a doubt this year is mine

Skivrecension: Linda Pira

Linda Pira

Legendarisk

 

Nån som minns Feven? Melinda Wrede? Det har funnits ett gäng kvinnliga svenska rappare genom åren men de har haft svårt att riktigt få fäste. Silvana Imam är väl den som lyckats bäst. Linda Pira är också ett sånt där namn som nästan höll på att glömmas bort. För sisådär fem år sedan var hon het som chili, men på senare tid har hon legat ganska lågt med musiken. Dels på grund av att ansvaret som mamma tog mycket tid men också för att hon inte riktigt viste vad hon ville med musiken. Nu säger hon sig dock ha hittat en ram och vet vad hon vill säga och då kom också debutalbumet.

För trots att Linda Pira stått i rampljuset sedan 2012 år detta hennes första fullängdare. Hon levererar nio tajta spår på 23 minuter, med texter som bland annat handlar om falska fasader på social medier men också utforskar en mer personlig och genuin sida av artisten. Själv säger hon att hon inspirerats av den yngre generationen svenska rappare och deras mer lekfulla inställning.

Rappen sitter som en smäck och i vissa spår bränner det till ordentligt, men det finns också många låtar som känns rätt tråkiga och profillösa. Hade hon skalat bort dököttet och släppt en EP istället hade det blivit kanon.

 

2/5


Hjem ijen fra öjn

Jodå, vi hängde lite i spa:t innan vi tog en sen check out. En perfekt start på det nya året.
Hittade ett schysst burgarställe nere vid hamnen, och sen var det dags att kliva på båten och åka hem igen. Ett härligt nyår. Undrar var vi hamnar nästa nyårsafton?

Nyårsafton i Visby - kväll

Så var vi redo för en episk nyårsnatt i Visby. Kvällen till ära var det premiär för mina Lustans-manchettknappar.
En natt som denna natt, vem vet vart den bär
Till dina drömmar, allra mörkaste begär
En natt som denna natt, i denna atmosfär
Är som gjord för att - bli kär
Vi började med mingel, bubbel och snittar.
Fantastic Four körde lite mingelmusik.
Sen gick vi upp till Spegelsalen och slog oss ner vid vårt bord.
Efter en trerätters med vinpaket, kaffe och mera vin började tolvslaget hastigt närma sig och det var dags att dra sig mot champagnen.
Fantastic Four drog igång sin show och räknade ner till tolvslaget.
Sen blev det party natten lång.
Jag svidade om till en mer casual stil till efterfesten...
Gott nytt år önskar Tobi & Bella från Visby!

Nyårsafton i Visby - dag

Vaknade upp pigg och fräsch i Visby på Nyårsafton. En stadig hotellfrukost och sen ut på stan.
Blåsigt och kallt, men härligt. Vi gled runt och kollade in de fina husen innanför muren.
Och där var den: solen! Som vi inte sett sedan oktober.
Hittade en ostbutik, så vi råkade köpa med oss lite hem. Bland annat en asgod rökt ost. Nej, inte rökarom utan rökt på riktigt. Vilken skillnad!
Blev visst en irish coffee också...
...och sen en räkmacka också. Sen var det dags att gå hem och börja fixa sig för kvällen. Nyårsafton i Visby - nu tjöööör vi!

Vi to farje te öjn

Efter Norrköping, Sydney och Billingehus valde vi denna gång att fira nyår i Visby. Vi har länge pratat om att åka till Gotland och nu hittade vi ett bra nyårspaket, så vi åkte upp till Nynäshamn och hoppade på färjan.
Att åka färja är bland det bästa jag vet! 
Framme i Visby. Vi checkade in på hotellet, sen tog vi en liten sväng på stan.
Vårt hotell (ovan). Almedalen (nedan).
Middagen intogs på Donners Brasserie och gick i Frankrikes tecken. Bon soir!

Skivrecension: Veronica Maggio

Veronica Maggio

Fiender är tråkigt

 

Vänta, kom inte den här skivan i somras? Ja och nej. I juni släppte Veronica Maggio fem låtar som utgjorde första halvan av detta album, och nu har alltså andra halvan kommit med fem nya låtar.

Ni som har sommarlåtarna i färskt minne minns att det var en stark samling poplåtar där hon bland annat samarbetade med Jocke Berg, vilket resulterade i musik som lät så där fräscht och krispigt som Maggio gör när hon låter som bäst. Och detsamma måste sägas om det nya materialet, som också håller mycket hög klass.

Man kan fråga sig vad poängen är med att släppa två EP:s om man i slutändan ändå kallar det för ett album, men strunt samma. Så länge resultatet blir snygg modern pop så får Maggio släppa musik i vilket format hon vill. Och jag blir glad av vad jag hör, för personligen har jag tyckt att Maggios två senaste skivor varit oroväckande svaga, men med "Fiender är tråkigt" känns det som att hon är på rätt väg igen.

Är det någon skillnad på de två olika delarna? Nej, det skulle jag inte säga. Det är inte så att Maggio delat in släppen i till exempel en snabb/långsam del. Förmodligen ville hon bara lyfta fram de enskilda låtarna mer genom att släppa dem vid olika tidpunkter. Och kanske är det just därför som jag tycker "Fiender är tråkigt" är så bra.

 

4/5


Filmrecension: Polaroid

Polaroid

 

Man kan fråga sig varför det görs en skräckfilm om polaroidkameror år 2019. Vanligtvis brukar filmer skrämmas med nya tekniska prylar eller saker som publiken kan relatera till, men hur många av dagens ungdomar (som borde vara den huvudsakliga målgruppen) vet ens vad en polaroidkamera är?

Hursomhelst, en ung tjej får en gammal kamera och när polaroidbilderna framkallas så syns det en slags skugga bakom personen på bilden och kort därefter dör de en mystisk död. Bäst att passa sig för att bli fotograferad, med andra ord.

Det är ett upplägg vi känner igen från en drös andra snarlika filmer och "Polaroid" är väl vare sig bättre eller sämre än nåt annat i genren. Det dör tonåringar på löpande band och ibland hoppar man till rejält, precis som det ska vara. Handlingen är smått idiotisk, men så är det väl i alla dessa filmer. Ska gänget komma på ett sätt att stoppa det mystiska spöket innan det mördat allihopa?

Norska regissören Lars Klevberg lyckas hålla upp spänningen skapligt ganska länge och får till en del bra skrämseleffekter, men mot slutet börjar logiken verkligen fallera. Men den här rullen ska väl i alla fall lära dagens ungdomar att inte leka med polaroidkameror!

 

2/5


RSS 2.0