tobi

Dags att byta namn

Linköping och Norrköping har fostrat många stora popjournalister genom åren: Jan Gradvall, Pierre Hellqvist, Fredrik Strage och Robban Becirovic för att ta några uppenbara exempel. Det finns säkert många faktorer som avgör varför vissa skribenter lyckas och andra inte, givetvis måste man besitta vissa kunskaper, ha en stor nyfikenhet och kunna skriva väl annars är det nog kört från början. Ett visst mått av företagsamhet och ett brett kontaktnät kan nog också vara viktigt, men jag tror att det finns ytterligare en faktor som ofta glöms bort. För hur kommer det sig annars att en så begåvad skribent som undertecknad fastnat på Nolltretton/Nollelva (och annan lokal media) istället för att hänga med landets popjournalistelit på KB och Debaser? Det beror givetvis på namnet, en kreddig popskribent kan inte heta Tobias Pettersson och tro att han kan lyckas.

Popjournalister ska heta saker som Andres Lokko, Natalia Kazmierska, Annika Leone och Alex Schulman. Man kan inte heta Andersson, Pettersson eller Lundström, då fastnar man på Motala Tidning, Kindaposten eller Folkbladet.

Det här är ingen ny tanke som plötsligt slagit mig utan 2008 kom faktiskt en bok av Anders Rydell och Klas Ericsson som hette ”Byt namn och andra sätt att lyckas som journalist” där man skrev om just detta fenomen. Och det verkar som att hela Sveriges skribentkår har tagit till sig tipsen för plötsligt finns det inte längre en popjournalist med ett vanligt ”son”-namn.

Allra värst måste nog ändå Nöjesguiden vara. Nöjesguiden är på många sätt kreddnervös, intern och överspänd men har även haft stor betydelse för landets nöjesjournalistik och varit en föregångare till Nolltretton/Nollelva och andra gratis nöjestidningar. Men namnen, herregud – namnen! Alla på tidningen har namn som tagna från en Tolkien-bok. De är i många fall så osannolika att de måste vara tagna.

Ett litet urval:

Margret Atladottir

Carsten Oliver Bieräugel

Pelle Tamleht

Carl Reinholdtzon Belfrage

Amat Levin

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Christian Dinamarca

Maina Arvas

Michaela Forni

Kristoffer Viita

Agnelica Butura

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

Går vi tillbaka några år, till den tid då tidningen faktiskt trycktes i Linköping, hittar vi namn som:

Tom Pyl

Quetzala Blanco

Sebastian Suarez-Golborne

Hannes Dükler

Måns Renntun

Daniel Sparr

Mikaela Périer

Hansi Güclüer

Jag vet, det blir löjligt. Sveriges popjournalistkår kan omöjligt vara född med såna namn. Eller också letar Nöjesguiden (och andra tidningar) aktivt efter skribenter som har namn som nobelpristagare. Hur som helst är det inte namn som är särskilt representiva för befolkningen som helhet. Vad är det för fel på Mats Olsson, Kristina Adolfsson och Lennart Persson, som popskribenterna hette förr i tiden?

Fast fortsätter det så här kommer Pettersson snart vara det hippaste som finns. När alla andra bär namn som påminner om ostsorter och medicinska preparat kommer son-namnen vara det som folk reagerar på och lägger på minnet. Min tid kommer…