Två skivor (Zero)

Album

5/10

 

Kilroy: Let´s go for Kilroy

Deep Forest Records

 

Luggar, The Who-tröjor och spretiga gitarrer –Kilroy tar dig med till 60-talet. Denna kvintett lirar tunn pop precis som Beatles, Kinks och de andra gjorde när det begav sig. I avslutande ”It must be love” har man till och med plankat ”Be my baby”-öppningen rakt av. Det låter skramligt, slyngelaktigt, garageekande och när det är som bäst: dansvänligt, inbjudande, svängigt och fräckt.

Mando Diao med simpel produktion, Backdoor Men utan Robert Jelinek, Tages 45 år efteråt. Det är inget nytt Kilroy bjuder på, tvärtom är detta 60-talsnostalgi från början till slut och det irriterar mig. Hade man tilllfört något nytt, något eget till allt detta tillbakablickande över modkulturen kunde Kilroy blivit mer än bara en pastisch.
-------------------------------------------------------------------------------------------------

Album

6/10

 

SeLest: Kapellgatan 12

Playground

 

Bandnamnet är inget vidare, men annars gillar jag det mesta här. Hur kan man inte gilla öppningsspåret ”September” där storslagen pop ackompanjeras av vackra stråkar?

SeLest är ett åttamannaband från Göteborg som beskriver sig med orden ”ylande indiegitarrer möter kammarmusikaliska stråkar”. Det är en bra programförklaring som förklarar vad det handlar om på denna debutskiva. Här finns definitivt kommersiell potential, men likväl som detta kan slå brett kan bandet också hamna mellan stolarna mellan indiefolket och mainstreampopen. Det vore synd, för här finns kapacitet för mer.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0