Två skivor (Nolltretton, januari)

Linda Ström

”Utan skyddsnät, utan gud”

Promising Records/Warner

 

Countrytrion Cookies ´n´ Beans slog igenom i Melodifestivalen förra året med låten ”What if”. Sångerskan Frida Öhrn har även gjort sig ett namn som soloartist och som medlem i ”Oh Laura”. Nu är det cookies-kollegan Linda Ströms tur att pröva sina vingar på egen hand. Hennes debutskiva är en trevlig bekantskap med 11 låtar på svenska som rör sig nånstans mellan pop, visa och country. Musiken framförs mustigt och levande med fötterna i myllan. Det låter tight och snyggt, fast kanske lite tråkigt. Men bandet är så skickligt att man nästan glömmer att låtarna egentligen inte är så bra. Bättre texter har man också hört. Det är många allmängiltiga rader om att ”falla ner”, ”vara hel igen” och ”nå säker mark” som inte säger lyssnaren ett dugg om vem Linda Ström är och vad hon vill förmedla. Men även här luras man sig nästan eftersom Linda sjunger så rasande bra. Hon låter varm och innerlig och har en äkta ton i rösten som övertygar även om orden är intetsägande.

2/5
------------------------------------------------------------------------

Frida & Erik

”What we are”

CMC/Universal

 

Frida Hamrin och Erik Alenius kommer från Stockholmstrakten och har spelat musik i lite olika sammanhang och till och med jobbat ihop med Quincy Jones, men vad jag förstår är detta deras riktiga gemensamma debut, om man inte räknar en skiva med pianobarsmusik de släppte 2007.

Här är musiken rockigare och mer fartfylld. Åtminstone delvis, för duon trycker också in en och annan sliskig ballad i sin snälla schlagerrock. Frida sjunger riktigt bra och musiken är välproducerad och snygg, men det låter också lite väl anonymt och uddlöst. Duon kan säkert få till en och annan radiospelning och kanske till och med en medverkan i Melodifestivalen så småningom, men längre än att bli popmusik för farmor tror jag inte man kommer.

Frida & Erik gör trevlig musik som jag inte har något emot att lyssna på, men ska jag vara ärlig mot både mig själv och bandet så tror jag aldrig att jag kommer plocka fram den här skivan igen. De saknar x-faktorn, den unika ingrediens som gör att musik fastnar och blir till ett gift för lyssnaren.

2/5


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0