Musikkrönika (Nolltretton, april)


Finns det bra schlager?

 

Den 29 maj anordnas finalen i Eurovision Song Contest i Telenor Arena i Oslo (semifinaler 25/5 respektive 27/5) efter att Alexander Rybak ifjol tog hem en jordskredsseger med ”Fairytale”. Sverige representeras av Anna Bergendahl med låten ”This is my life”.

 

Jag har egentligen inga synpunkter på Sveriges bidrag men har blivit mer och mer benägen att hålla med en skribent jag läste som tyckte att vi borde skrota den internationella juryn och sluta bekymra oss för vad omvärlden ska tycka om vårt bidrag. Istället borde vi rösta fram den låt som vi själva tycker är bäst och kan stå för. Strunt samma om vi hamnar i botten av Eurovision Song Contest, det har vi ju ändå gjort trots de senaste årens målmedvetna satsningar att försöka ta hem hela klabbet. Därför borde vi välja en låt som vi kan stå bakom, då kan man stå stolt och rakryggad hur det än slutar.

Men hela schlagervärlden präglas av spekulation och beräknande, från Melodifestivalen som arrangemang till låtarna i sig, och det är en av anledningarna att musiken är svår att ta på allvar.

 

Ordet schlager kommer från tyskan och betyder ”något som slår”. Motsvarande term finns på flera språk, som engelskans ”hit” och svenskans ”slagdänga”. Under åren har dock betydelsen ändrats från att tidigare omfatta populärmusik i stort till att bli en egen genre. Dessvärre har man under processen skalat bort det mesta av det som gör musik intressant och ger den värde.

Det vi kallar schlager idag är oftast just beräknande, både på sättet den görs och anledningen varför den görs. Den bottnar i en tanke om minsta motståndets lag istället för i att vilja säga något, utforska nya marker eller vara unik. Texterna handlar oftast om intetsägande saker som stjärnor, hav och vindar eller behandlar ämnen som kärlek och längtan så ytligt och platt att de knappt uppnår verkshöjd. Det är ytterst sällan schlagertexter säger något väsentligt om upphovsmannen, samtiden eller på annat sätt är angelägna för lyssnaren och därmed blir de ointressanta. Bra musik, oavsett genre, är personlig, utmanande och finns av en orsak. När musik görs av andra skäl, så som ofta är fallet med schlagern, blir den ointressant, vilket är skälet till att folk med ett genuint musikintresse snart söker sig vidare.

 

Det betyder inte att all musik måste vara djupsinnig och ”svår” för att ha ett existensberättigande. Det finns till och med exempel på bra schlager. Bland svenska låtskrivare kan exempelvis nämnas Peter Himmelstrand, som tack vare sin kärlek till genren och sin språkbehandling måste räknas till de stora. En annan är givetvis Jules Sylvain vars melodisinne och känsla för lyrik står sig kolossalt väl än idag. Bland mer sentida artister har vi Orup som visat att det går att skriva bra schlagers och vara folklig utan att rucka på kvalitén eller förlora i kredd.

 

Där har exempelvis Ingela ”Pling” Forsman, Thomas G: son och Lars ”Dille” Diedricsson mycket att lära.

 


Kommentarer
Postat av: Mr Shield

"genuint" borde bytas ut mot "udda".

2010-05-14 @ 19:37:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0