Två skivor (Zero)

Album

5/10

 

Alf: Vi ville förändra vår tid men den förändrade oss

Too Many Notes/Border

 

Solodebuten ”Augustibrev” var en smått sensationell skiva, med kanonlåtar som ”Gröna linjen”, ”Ser bara moln” och ”Mitt i Malmö city”. Bra indiepop på svenska var vi inte bortskämda med, men den gamla Mutts-killen och musikproducenten Håkan Åkesson visade att det gick, och dessutom verkade väldigt enkelt.

Uppföljarna ”Alfs Andra” och ”TivoLiv” var dock inte lika upphetsande och inte heller den fjärde plattan känns särskilt vass. Jag gillar singeln ”Hälften kvar”, men i övrigt känns låtmaterialet ganska svagt.

Ljudbilden är burkig, smutsig och halvt dränkt i eko, kanske har han sneglat på Glasvegas? Det är helt okej, men var är popkänslan? Var är låtarna?

Alf är så bra att han även i halvinspirerade stunder som denna ändå lyckas skapa en skaplig platta, men jag tycker han kan bättre än så här. Det är allt för få spår som har en låtidé som bär.
------------------------------------------------------------------------------------------

Album

 

6/10

 

Birgit Bidder: The life home

Kerstin Records/EMI

 

Efter att ha varit förartist till Joel Alme och Tobias Fröberg, turnerat som keyboardist till Veronica Maggio och Erik Hassle och släppt två egna singlar är det nu dags för Birgit Bidders albumdebut, producerat av Jari Haapalainen.

Vuxenpop är ett ord som dyker upp i huvudet, även om varken vuxen eller pop egentligen är termer som beskriver Birgit Bidders musik särskilt väl. Däremot finns både melankoli och storslagenhet som två tydliga spår genom materialet. Det låter välproducerat och pampigt, stora känslor väller ut ur sångerskans strupe och droppar från hennes fingrar över pianotangenterna. Det låter bra, men det riktiga pirret infinner sig aldrig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0