Nytt på DVD (Nolltretton, januari)
En sydfransk affär
Efter 15 år som hemmafru i södra Frankrike bestämmer sig 40-åriga Suzanne för att ta upp sitt gamla jobb som fotterapeut. Hon anlitar några hantverkare för att bygga om ett förråd till mottagning och råkar förälska sig i spanjoren Ivan och inleder en affär. Men det visar sig inte vara så lätt att lämna sin man, inte minst av ekonomiska skäl. Dessutom kommer barnen i kläm. Men även om hon inledningsvis försöker kämpa mot den flammande passionen kan hon till slut inte motstå den. Det som till en början var en oskyldig liten romans börjar snart spåra ur fullständigt.
I grunden är ”En sydfransk affär” inte någon särskilt märkvärdig historia, och den berättas inte heller särskilt raffinerat. Skådespeleriet är dock bra och filmen har en realistisk ton som jag gillar. Det finns en sydeuropeisk sinnlighet som man lätt glömmer bort när man ideligen matas med romantiska dramer från Hollywood. Men berättelsen är dessvärre lite för ointressant för att beröra.
2/5
-----------------------------------------------------------------------
The American
George Clooney spelar en lönnmördare som plågas av sina gärningar. Han dämpar sin ensamhet med prostituerade och tvingas hela tiden leva på helspänn eftersom han vet att det kan vara han själv som står på tur nästa gång. Efter ett misslyckat jobb i Dalarna gömmer han sig i en italiensk bergby där de hämndlystna svenskarna snart är honom på spåren. Det vackra landskapet och de ödmjuka människorna börjar så sakta få grepp om honom, men att hoppa av från mördarbranschen är, som vi lärt oss i många filmer, inte det lättaste. Regissör Anton Corbijn (mer känd som rockfotograf) bjuder på vackra vyer som får en att vilja göra som Clooney och bosätta sig på den italienska landsbygden. Filmen berättas stillsamt och lägger mer vikt på det svårmod som tynger lönnmördaren än på att vara en skjutglad thriller. Det känns skönt och jag gillar filmens dystra ton, men det tänder inte till på allvar någon gång och även om hantverket är snyggt lämnar filmen mest ett ”jaha” efter sig.
3/5