Farväl Gustaf Kjellvander
Musikern, sångaren och kompositören Gustaf Kjellvander avled oväntat i sömnen under natten till lördag i hemmet i Malmö. Han blev 31 år, skriver Sydsvenskan.
Gustaf Kjellvander, bror till artisten Christian Kjellvander, var mest känd som bandledare för The Fine Arts Showcase, som gjorde otaliga konserter både i Sverige och utomlands. Popgruppen gav ut fyra album, den senaste "Dolophine smile" kom 2009.
Gustaf Kjellvander har tidigare spelat i banden Sideshow Bob och Songs of Soil. Han tilldelades 2007 Malmö stads kulturpris för konstnärlig utveckling.
Gustaf Kjellvander var en av mina absoluta favoriter. I maj 2009 skrev jag denna krönika i Nolltretton/Nollelva som jag nu publicerar igen, i något nedkortad version:
Spotify och Kjellvander
Kunde inte bestämma mig om denna musikkrönika skulle handla om Spotify eller Gustaf Kjellvander, tills jag kom på att jag faktiskt kunde skriva om båda.
Ingen har väl missat Spotify...
(.................)
...som med Gustaf Kjellvander. Sökte man på hans band The Fine Arts Showcase fick man för en månad sedan bara upp de fyra spåren "Friday on my Knees", "Modern Love", "Chemical Girl" och "Heaven to me". Det var en ypperlig aptitretare för den som aldrig hört bandet men exempelvis saknades en så känd låt som "Mock Ivory". Nu har dock repertoaren fyllts på, så förmodligen handlar det ibland bristfälliga utbudet helt enkelt om att det tar tid att fixa alla rättigheter.
Själv blir jag mer och mer exalterad över Gustaf Kjellvander för varje skiva han ger ut. Nyligen kom fjärde plattan "Dolophin Smile" som är hans jämnaste och bästa hittills. Gustaf har ju alltid stått i skuggan av den mer kända storebrorsan Christian, men i mitt tycke är det faktiskt Gustaf som är den klart mest intressanta brodern av de två. Jag är förvånad att hans dystopiska mollpop inte fått större genomslag hos landets deprimerade tonåringar, rödvinsdrickande djupingar och ångestfyllda svartrockare.
Kjellvander har dock en viss fanskara, inte så stor men trogen, engagerad och verkligt hängiven. Och den som lyssnar på hans djupa röst, hans stämningsfulla musik och hans fantastiska melodier förstår varför. The Fine Arts Showcase är musik som känns, som betyder något. Den kräver lite av sin publik utan att för den skull vara svårlyssnad. Jag är övertygad om att Gustaf Kjellvander framöver kommer att betraktas med ungefär samma respekt som Reeperbahn gör idag.
Och den dag amerikanska emo-kids upptäcker honom kan han bli gigantisk.